Svenska Dagbladet konstaterar att det finns klubbar som fuskar med aktivitetsbidragen, genom att lämna delvis oriktiga uppgifter. Säkert. Det fuskas med bidrag. Ska det vara en nyhet?
Svenskan försöker bara skapa rubriker inför RF-stämman, som sätter igång idag. Detsamma gjorde DN igår med sitt “avslöjande” om att kvinnoidrotten missgynnas något av samma bidragssystem, eftersom de inte har lika många aktiviteter per vecka. Jag skrev om det här.
Det är pinsamt hur manipulativa de stora morgontidningarna är och hur cyniskt deras journalister fejkar nyheter för att försöka skapa spektakel. Där ligger den enda skandalen i sammanhanget.
Det är inte bara oansvarigt, det är direkt omoraliskt. Noll pressetik. Tyvärr finns inga tidningar som har lust att granska den saken.
Läs även andra bloggares åsikter om RF, Riksidrottsförbundet, idrott, bidrag.
Hej, du verkar inte ha läst/förstått artikeln riktigt utan kritiserar i svepande ordalag.
SvaraRaderaVari ligger fekjet i SvD:s artikel? Vi har räknat ut hur stort fusket är om de kontrollerade klubbarna är representativa för det totala antalet klubbar. Det handlar å om drygt 283 miljoner kronor under de fem senast kontrollerade åren. Som du säger är det ingen nyhet att det fuskas med bidrag men du menar alltså att media bör tiga om det bara därför att fusket redan är ett känt faktum. Nej, Stefan, oavsett om du ogillar det eller inte lever vi i en demokrati med yttrande- och pressfrihet.
Nyckelordet är ju "om". SvD har räknat ut hur stort fusket är OM de kontrollerade klubbarna är representativa för totala antalet klubbar.
SvaraRaderaMen även med SvD:s uträkning blir fusket ganska litet. Maximalt har SvD alltså kommit fram till att inte ens tio procent av det utbetalda LOK-stödet har skett pga fusk. Tar man hänsyn till att flera av kontrollerna är riktade mot klubbar som man känner till har fuskat sedan tidigare så bör denna siffra alltså kunna bli lägre.
fusket är egentligen större
SvaraRaderaJonas, visst råder yttrandefrihet - det är vad jag här använder mig av.
SvaraRaderaFör journalister bör också pressetik gälla, och där tycker jag att du har varit bristande. Beloppet du nämner är ren spekulation, dessutom under falska förutsättningar.
Det är oseriös journalistik.
Självklart ska fusk åtgärdas, och det sker ju regelbundet hos RF. Säkert finns mörkertal och så vidare - men spekulation på den punkten ska inte utge sig för fakta.
PS: Jag sitter just nu på RF-stämman i Visby, så jag har varit långsam med mitt svar. Jag beklagar.
Hej Stefan,
SvaraRaderaFakta: RF kontrollerar i första hand föreningar vars siffror ändrats markant efter 2004 - det år då RF centralt började hantera LOK-stödet. Föreningar som inledde sitt fusk tidigare än 2004 kan relativt riskfritt fortsätta att fuska.
Därför kan en liten klubb med smal ungdomsverksamhet i en liten sport obekymrat redovisa lika många sammankomster och lika många deltagartillfällen som stora klubbar med bred ungdomsverksamhet i stora sporter och det utan att bli kontrollerade.
Studerar du bara LOK-stödsutbetalningarna hittar du dessa fakta.
Ps. är också på RF-stämman i Visby.
Jag reagerade på SVTs vinkling av den könsmässiga balansen. Det var ett djupt vinklat reportage,(som jag hoppas inte ens du Arnesen försvarar) . När hon idrottschefen, (den unga snygga kvinliga, glömt namnet, åldern) lade ut texten så var det glasklart att bidragen är könsneutrala och att det var förutsättningarna redan från början att de så skulle vara. Den störta flickidrotten är tjejfotboll, de får exakt lika mycket per medlem som killarna. Att det sedan är fler killar som lirar fotboll gör ju egentligen inte att det blir könsmässig obalans. Att inte lika många flickor rider som pojkar spelar ishockey är det absolut ingen som är förvånad över, det kommer ALDRIG någonsin att bli så heller. Att ge lika mycket pengar till ridsporten som ishockeyn skulle ju inte bli könsneutralt det heller, varje flicka skulle få mycket mer pengar än varje pojke. Hela vinkligen om den könsmässiga obalansen var fel från början. DÄR tog INTE journalisterna sitt ansvar utan gick på en lobbygrupp hur lättvindigt somm helst. Mycket dåligt journalistjobb att inte avslöja bluffen med den könsmässiga obalansen. Nå Arnesen, vad säger du?
SvaraRaderaJonas, jag är just hemkommen från RF-stämman. Synd att vi inte fick tilfälle att träffas. Kanske en annan gång?
SvaraRaderaHur riskfritt det är eller inte är att fuska kan diskuteras, men vad jag framför allt vände mig emot var er höga siffra på fuskpengar som det helt enkelt inte fanns belägg för - snarare borde en approximering på rådande omständigheter leda till en markant lägre siffra.
Klart är att RF har rutiner och ambitioner att stävja fusk. Därför tycker jag att det inte är anledning att ropa skandal.
Robsten, du refererar till DN:s artikel, inte Svenska Dagbladets.
SvaraRaderaI jämförelse mellan deras respektive artiklar tycker jag att Svenska Dagbladet vinner i såväl sans som substans.
Robsten, måste vara lite petig eftersom jag precis hade råkat läsa RF:s egen statistik. Om det inte är annorlunda med flickor kontra kvinnor så är faktiskt den största kvinnoidrotten friidrott med ca 233 000 tränande kontra 197 000 för fotboll.
SvaraRaderaBidragsfördelningen misstänker jag inte är ett så stort problem ur jämställdhets synpunkt. Mer intressant då är hur träningstider och lokaler fördelas mellan könen inom en sport.
En sak till jag skulle skriva, du som gillar journalister Stefan skulle kanske uppskatta den här artikeln på DN.
SvaraRaderaFallet påminner mycket om det i Rödeby men där den familjen fick samhällets stöd så verkar den här familjen har blivit svartmålade bort från rättvisan. Media har verkligen inte gjort sitt arbete här.
"Underhållande" i övrigt att artikeln är placerade under "Kultur/Nöje" och kultudebatt.
Skadlig, det var en helt annan historia - och betydligt ruggigare.
SvaraRaderaVendettasituationer med gammalt groll mellan grannar är så gott som omöjligt att nysta upp. Media som förenklar sådana situationer för att peka ut "skyldiga" och "oskyldiga" tar inte pressetiken på särskilt stort allvar.
Jag vill dra en lans för Maceij Zaremba och hans ansträngningar att närma sig ett ämne förutsättningslöst - så långt det nu är möjligt. Han gjorde sig omaket att åka upp till byn ifråga - den enda rimliga, och ödmjuka, metoden i fallet ifråga. Hans intervju med Jimmie Åkesson sker också utifrån en respektfull utgångspunkt, där han faktiskt lyssnar på Åkessons egna resonmang och just därför, och med små medel, lyckas visa på deras orimlighet. Heder åt en sådan journalist!
SvaraRaderaEn länk till artikeln ifråga:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vem-ager-flaggan-1.816901
För övrigt heter han Maciej i förnamn; jag hade stavar det fel.
Zarembas artikel var gedigen, men jag kände ändå viss tvekan inför hans klara ställningstagande för ena parten i konflikten. Han bara vände det hela upp och ner - i och för sig motiverat efter den tidigare väldigt ensidiga mediala behandlingen, men ändå bara halvvägs till riktigt god journalistik.
SvaraRaderaJournalister ska inte ta ställning, utan presentera båda sidorna av saken så sakligt att läsaren kan ta ställning.
Det är kanske också orsaken till att den låg där den låg, på kultursidorna. Den är katalogiserad som ett inlägg i mediedebatten, en öppen kritik av medias sätt att hantera frågan. Som sådan tycker jag att Zarembas ställningstagande är relevant. Mer komplicerat är det att han därmed även tar ställning i själva tvisten. Men han har dock varit på plats och pratat med de berörda. Samt redovisat sina källor och beroende av dessa. Jag tycker att det känns tämligen transparent.
SvaraRaderaMattias, det var ett gediget jobb han gjorde, men när jag läste hans text anade jag luckor - saker han undanhöll som kunde göra bilden komplicerad, andra saker han bara snuddade vid fast de kunde vara förklarande.
SvaraRaderaMan måste alltid läsa tidningsartiklar dubbelt: vad som står där och vad som inte står där. Även Zarembas text var full av det sistnämnda, och i ett sådant mönster att man misstänker ett urval i avsikt att förenkla bilden, vilket är detsamma som att förfalska den.
Jag kan ha fel, men det var mitt intryck.
Därför skrev jag i min kommentar att vendettasituationer är svåra att reda ut. Med andra ord: det är sällan ens fel att två träter.
Du kan ha fel, men du kan också ha rätt, och jag lutar åt att du nog har det. Den absoluta sanningen finner vi hursomhelst sällan eller aldrig. Ändå har vi svårt att sluta jaga efter den. Var den än finns, så inte finns den i något skrivet av en mänsklig hand. Never.
SvaraRadera