Jonas Gardell går till storms mot anonymiteten

Jonas Gardell skriver i Sydsvenskan att anonymitet på internet skapar pöbelmentalitet. Därför vill han ha ett fungerande IPRED. Övervakningssamhället har han tydligen inga som helst problem med.

Jonas Gardell utgår från otäcka anonyma hot han fått, och det är förstås lika beklagligt som oacceptabelt – men det kan knappast ha varit okänt för honom förr. Skillnaden är blott att nu kommer de via internet.

Det gör dem faktiskt lättare att spåra än den gamla sortens hot via anonyma brev – även utan IPRED. Han meddelar också att polisen i det aktuella fallet nådde ända fram till datorn hotet skrivits på, men sedan inte kunde fastställa vem som suttit vid den. Det klarar inte heller IPRED.
Så varför alls använda detta som försvar för IPRED?

Övervakningssamhället
Vill Jonas Gardell öka på övervakningssamhället så att ingen någonsin är anonym med något alls i sitt liv? Det vore i så fall världsrekord i övervakning, etter värre än någon av det förra seklets kommuniststater förmådde eller ens brydde sig om.

Han verkar inte ett ögonblick ha begrundat konsekvenserna av sina önskemål. Det är särskilt anmärkningsvärt när det kommer från en författare som med sina verk lever gott på yttrandefriheten och gärna tänjer på dess gränser.

Jonas Gardells eget författarskap och egen livsstil vore förmodligen de första att få restriktioner i ett sådant övervakningssamhälle, att döma av historien.

Lag och ordning
Han hänvisar till lag och ordnings införande i de första stora städerna, i civilisationens gryning. Men där var sannerligen inte lagarna blott till för att skydda medborgarna från pöblar och annan grymhet – snarare att genom just dessa lagar tillåta maktens pöbel att härja fritt med folkflertalet.
De lagarna var i väldigt hög grad instrument för förtryck, och de upprätthölls med vapenskrammel.

Jonas skriver: ”Genom lagen sattes gränser som skulle skydda den svage från att alltför hänsynslöst utnyttjas av den starkare.“ Men de forntida städernas lagar var snarare just redskap för de mäktiga att gränslöst utnyttja de svaga.

De välvilliga lagarna och ordningarna kom snarare dessförinnan, i jägar- och samlarsamhällenas allmänna reciprocitet och värnande om alla medlemmar.

Mänskligheten
Jonas Gardells människosyn är både nedsättande och felaktig. Han tror att i tider av oro, när samhällsordningen inte riktigt fungerar, missbrukas den av oss: ”Vad som händer då är alltid samma sak: människan förvandlas i skydd av sin anonymitet och sin mängd till pöbel.”

Det är en ren fördom om mänskligheten, och en otäck sådan. I själva verket fortsätter människor att vara solidariska och självuppoffrande även i kristid, även när de inte är övervakade. Det finns förstås rötägg som passar på – men de uppstår inte då, utan beter sig på samma sätt för jämnan.

Jonas bör ta sin världsbild under omprövning. Den är inte heller särskilt kristen.

Med tanke på Jonas Gardells bristande tro på mänskligheten, är det verkligen den han värnar om – eller sina egna författarinkomster?

Kränkande förenkling
I kritiken mot internets anonymitet tillåter sig Jonas också argument som är så oförskämda att de närmar sig de kränkningar han själv drabbas av:
”Det gör att en sajt som The Pirate Bay kan tillgängliggöra obduktionsbilder på de mördade barnen i Arboga och håna barnens far när han vädjar till dem att låta bli.”

Om han orkat läsa mer än kvällstidningsrubriker om saken hade han kunnat konstatera att det var just dessa rubriker som gjorde att bilderna nådde offentlighetens kännedom, att det var domstolen som beslöt att de skulle vara offentliga, att de ingick i hela rättens material om tusentals sidor, och så vidare.

I stället vill han ge sken av att The Pirate Bay i något slags absurd sadism medvetet spred bilderna. Han kunde lika gärna ha klandrat Google för att göra alla möjliga grymheter sökbara.

Läs även andra bloggares åsikter om Jonas Gardell, IPRED, internet, anonymitet.