Henrik Schyffert är ingen föredetting

Henrik Schyffert avslutade sin turné om 90-talet med en direktsänd föreställning som gick på SVT. Han kallar sig en föredetting, vilket är så lagom sant om han får säga det i direktsänd TV – under 1,5 timmar, som dessutom är både komiska och gripande.

Jag har ofta imponerats av Henrik Schyffert. Det finns en glimt i hans öga som skvallrar om eftertanke, vilket också anas mellan raderna i allt han säger. Och så verkar han helhjärtad. Kanske kan man framför allt kalla honom en entusiast.

Vid en standupkväll i Malmö här om året språkade vi en stund innan det var hans tur att äntra scenen. Han berättade med just entusiasm om standup och dess utmaningar. Det märktes också vilken värme han kände för sina kollegor – och blygsamhet inför sin egen gärning.

Men han har rätt att sträcka på sig. När Killinggänget kom på 90-talet var det första gången sedan Hasse & Tage som jag blev ordentligt road av något på svensk TV. Och hans standup har både drastiskt humor och bett.

Eftertanke
The 90's – ett försvarstal är roligt här och där men framför allt blottar han den där eftertanken, som hittills varit blott en glimt i hans öga. Han frågar sig hur han blev pajas – men framför allt vad han har lärt sig av det.

Naturligtvis blir det allvar. Humor föds ur sorg och vemod (det kan vara sant om all konst). Humor är också den enda trösten när livet drämmer till.
Därför får vi aldrig gå på att det finns saker man inte får skämta om. Just de sakerna är förmodligen allra nödvändigast att kunna skratta åt.

Det blir allra allvarligast i Schyfferts föreställning när han berättar om sin barndoms värsta dag av pennalism och rädsla, som landar i att den unge pojken konstaterar: "Det som hände idag, det var mitt fel."
Då är det knäpptyst i salongen.

Förställningens öppenhjärtlighet är modig. Det är också formen, som bara låter publiken skratta ut då och då, för att däremellan få veta mer om Henriks liv än de kanske önskade – på en scen som är medvetet tråkigt dekorerad med blott ett skrivbord.
Han sitter bakom det, som en lärare vid sin kateder, betraktar eftertänksamt sin publik och undrar om de ska stå ut. Det gör de – för att han menar varje ord.

Nej Henrik, någon föredetting är du inte ännu.
Förmodligen råder här ett slags Moment 22: Man är inte föredetting om man vet och medger det.

Hela föreställningen finns på SVT Play: The 90's – ett försvarstal

Här skriver Aftonbladet, DN och Svenska Dagbladet om Schyfferts föreställning.
Läs även andra bloggares åsikter om Henrik Schyffert, The 90's - ett försvarstal.