Johan Palm arrogant recenserad

Johan Palms CD My Antidote släpps idag och det måste förstås tidningarna skriva om. Men snobbiga musikrecensenter vrider sig som masken på kroken. De vågar inte ta honom på allvar, av rädsla för att de därmed ska anses mindre seriösa själva.

I DN skriver Malena Rydell en recension som nästan bara ironiserar över att Johan (förmodligen i pressmaterialet) betonar att han varit med i skapelseprocessen. Hon skriver:
Om artister förut sade ”Vi vill inte bli placerade i ett fack” heter det nu som hos Johan Palm: ”Jag har varit involverad i allting!”

Märklig logik. Är Malena Rydell missnöjd med det? Ville hon hellre ha en nickedocka till artist?
Den korta recensionen (17 rader) hinner sedan inte säga mycket mer om själva skivan än att den är “ovanligt oklyschig”.
Betyget är 3 av 5.

I Svenska Dagbladet skriver Kristin Lundell en ännu kortare recension – bara tio rader – som mest handlar om att han är en idol bland små tonåringar. Arrogant formulerat, som om det vore något fel. Betyget är 4 av 6, men själva texten säger varken bu eller bä.

I GP skriver Johan Lindqvist så beskt om Johan Palm att det ser ut som avundsjuka. Jantelagen i sin prydno. Att Johan Palms singel tog sig upp till förstaplatsen är skämmigt, hans glädje och energi står recensenten “upp i halsen”, det trasiga jeansknäet är hyckleri och musiken menlös.
Andra ord om musiken på skivan är det inte plats för i den korta recensionen (tolv rader). Betyget är 2 av 5.

De tre recensionerna från de tre största morgontidningar är samstämmiga i sin korthet och sin ovilja att behandla musiken på skivan. I stället raljerar de över Johan Palms popularitet och entusiasm inför sin artistkarriär i vardande.
Även om nästan ingenting blir sagt om Johans skiva, avslöjar recensionerna desto mer om det sorgliga läget hos musikrecensenterna. De sitter fast i attityder så till den grad att de inte kan genomföra sitt uppdrag.

Märkligt nog har Aftonbladet ännu inte kommit med en recension, fast de skriver floder om Johan Palm. Inte heller Expressen och Sydsvenskan.
Jag gissar att de har bestämda dagar för sina skivrecensioner och inte kan frångå det. DN gör på samma sätt men har just onsdagar, kanske även Svenskan. Det är ett urbota dumt system, som om de inte kan tänka sig att skivor kan vara nyheter.
Dagstidningar borde skriva dagligen om det som händer, inte skjuta upp för någon ordnings skull.

Jag har själv inte skaffat skivan ännu, men ämnar göra det idag – som en liten födelsedagspresent till mig själv. Jag är mäkta nyfiken och ska försöka mig på en recension när jag har lyssnat igenom den.
Jag var rockrecensent på DN förr i tiden (se mer om det här) och inbillar mig att jag skötte jobbet betydligt bättre än de ovanstående exemplen. Vi får se om bloggens läsare håller med.

Nu har jag recenserat Johans CD. Se här: För lite Johan Palm.

PS, en vecka senare:Nu har Aftonbladet recenserat skivan - ganska ytligt men ändå med fäste på hur det låter.

Läs även andra bloggares åsikter om Johan Palm, My Antidote.