måndag 29 juni 2009

Musik föddes ur inspiration


En 35.000 år gammal flöjt har hittats vid en utgrävning i Tyskland. Det var dessförinnan okänt - men anat – att musik går så långt tillbaka i vår historia. Jag kan slå vad om att det är betydligt längre än så. Konsten är ingen sentida lyx, utan en mänsklig livsnödvändighet.

Det äldsta konstföremålet som hittills har upptäckts är en sten i Sydafrika som dekorerades med geometriska mönster för 77.000 år sedan. Se bilden nedan. Det finns ingen anledning att anta att musiken skulle vara yngre än bildkonsten, snarare tvärtom – eftersom rösten är ett instrument vi föds med.


Jag tror att vi i framtiden kommer att ta för självklart att människan varit konstnärligt skapande allraminst sedan hennes hjärna började svälla sig betydligt större än andra apors. Det skedde för två miljoner år sedan.

Att vi inte hittar belägg på det beror på att sådana ting förgås genom tiden. Allt är inte hugget i sten, om man säger så. Flera gamla flöjter har hittats för att de gjorts av ben, som ofta står emot tidens nötning. Det har förmodligen också funnits trummor väldigt länge, men de var av trä och skinn, som inte består.

Sammalunda med bildkonsten. Bara sådant som fastnade på beständiga material finns kvar sedan lång tid tillbaka, men säkert gjordes långt innan dess andra målningar, som nöttes bort av naturens krafter.

När det gäller litteraturen är det nog så att skriftspråket inte är så många tusen år gammalt, men säkert talspråket. Poem och historier bevarades genom muntlig tradering, vilket fortfarande sker hos många naturfolk. Åldern på dessa är ofta rena gissningen. Jag misstänker att en del av dem, såsom skapelsemyter och vissa hjältesagor, kan vara väldigt gamla.

Mänskligheten värderar och bevarar sin historia, det är ett universalt fenomen – i alla kulturer vi känner till. De har säkert också värnat om sin konst, så gott det gick. Kanske är många myter sprungna ur den talande människans barndom, och många tongångar ända från den sjungande människans begynnelse.

Hur musik uppstod
När det gäller just musiken har antropologerna några olika teorier om dess framväxt. Redan Charles Darwin jämförde mänsklig musik med fåglarnas lockläten i parning, och trodde att musik hade med sexualiteten att göra.

Det finns liknande nutida teorier om att musik är hanars sätt att locka honor, men det förklarar inte kvinnors musicerande. Jag tvivlar på att musik var förbehållet män fram till vår tid, men nog är det sant att mången rockartist börjar med musikbanan för att imponera på det motsatta könet.

En annan teori är att musik växte fram som ett sätt att skapa samhörighet i en grupp eller flock. Inom evolutionsteorin har det börjat komma idéer om att evolutionen inte bara är en individuell mekanism, utan också social. Där passar denna tanke väl in.

Men långsökt är det. Musik uppstår först hos individen, vare sig det är att ta ton eller trumma med handflatorna på magen. Därför måste musiken först ha växt fram som något individuellt innan det blev något kollektivt, även om det kan ha skett i tät följd.
Förmodligen har det alltid gjorts skillnad på solist och kör. Men allt borde ha börjat med solot.

Självklart har musiken ofta i historien använts för att gjuta grupper samman. Det sker i högsta grad alltjämt. Men det var knappast så allt började.

Dansande goja
En tredje teori har hittat belägg i en videosnutt på YouTube (så visst är internet en guldgruva för mänskligheten), där en papegoja dansar i takt till Backstreet Boys Everybody:



Gojan har i vetenskapliga undersökningar visat sig kunna hålla takten även när den har ändrats. Detsamma kan andra djur som kommunicerar genom ljud och lär sig sin arts läten genom att härma varandra, t.ex. elefanter och delfiner. Dit hör också människan.
Övriga djur, t.ex. hundar, kan inte hålla takten.

Forskarna menar därför att musiken har kommit som ett slags bonus i och med att människan har utvecklat språk att kommunicera med. En bieffekt.

Det låter rimligt men kräver i så fall att språket är äldre än musiken, och det återstår att bevisa. Kanske, kanske inte. Tar inte spädbarn ton innan de börjar säga “mamma” och “pappa”? Uppfattar de inte takt och rytm innan de börjar bli hemma i syntax?
Det utvecklas nog ganska jämsides, men vi tenderar att vara mer uppmärksamma på våra barns språkutveckling, eftersom vi helt enkelt längtar efter att kommunicera med dem.

Homo inspiratus
Men alla tre teorier gör det vanliga misstaget att vägra erkänna människans konstnärliga behov. Vi törstar efter konstnärliga upplevelser. De är bryggan mellan dröm och vakenhet, mellan fantasi och realitet. I och med att vi fick en hjärna kapabel till så mycket mer än att styra kroppen efter instinkterna, fick vi också en längtan efter allt detta mer.
Kanske var det denna längtan som skyndade på hjärnans utveckling och ledde den in absurdum.

Jag tvivlar på att vi kan rätt förstå konstens ursprung innan vi medger dess fundamentala roll – att fylla livet med mening. Människan är inte främst homo sapiens, den förnuftiga människan, utan snarare homo inspiratus, den inspirerade människan.

Inspirationen är en grundläggande kraft i oss, lika ursprunglig som andningen den hämtat sitt namn ur (ordet betyder ursprungligen inandning). Så snart vi föds tar vi in genom alla våra sinnen, och vi hänförs. Jordelivet är märkligt, också ruskigt, men framför allt överväldigande. Det vi först och mest känner är förundran, och det lockar oss till sång, dans, måleri, litteratur och alla de andra konstformerna.

Vi föds, vi ser och vi svarar. Konst är vårt sätt att kommentera vår upplevelse. Innan det sker är upplevelsen halv och längtar efter sin kompletterande halva. Konst är oemotståndlig och oundgänglig eftersom vi är medvetna om att vi finns till och därför behöver förhålla oss till det.

Alltså: konst föddes samtidigt med medvetandet.

DN har en serie artiklar om musikens ursprung här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

29 kommentarer:

  1. Den där 35 000 år gamla flöjten är intressant. (Man har tidigare hittat flöjter som är ca 30 000 år gamla.) Jag tror inte att våra förfäder började med konstnärliga uttryck för 2 milj år sedan (så avancerade var nog inte förmänniskornas hjärnor), men säkerligen fanns förutsättningarna hos både Homo Sapiens och Homo Neanderthaliensis (de senare utförde t ex begravningar, vilket tyder på en abstrakt idévärld), vid pass 150-200 K-år sedan.
    Jag tror att musiken har ganska mycket att göra med språket och språkcentrum, vilket stödjs av att papegojor tycks ha ett musiksinne (de har också en stark förmåga att hantera ljud - t o m en begränsad förmåga att förstå språk, enligt en nylig SVT-dokumentär).
    Toner och tonfall ingår i språk. Kinesiskan har, vad jag förstår, fyra grundläggande tonlägen för fonem vilka är betydelsebärande. (Svensk motsvarighet: ide - som björnen går i - och idé - att få en - betyder olika saker.)
    Konst är ett sätt att försöka konkretisera abstraktioner. Du nämner att man hittat 77 000 år gamla abstrakta mönster, men det är bara vad vi råkat hitta. Liknande bör ha funnits ännu tidigare - så fort som tankeapparaten blev tillräckligt avancerad.
    Konst är viktigt då det ligger på en nivå högre än våra basala drifter (hitta mat, hitta partner, undvika odjur och andra faror) och därför blir som en sorts kompass. Vi har kapacitet för att klara mer än våra basala drifter, och då behövs kompassen för detta! Konsten föreställer och gör att vi kan överväga nya idéer och därmed göra *nya* saker.
    Musiken är kanske den allra märkligaste konstarten. Musiken säger inget uttryckligen (vilket budskap har inledningen till Beethovens femma?) men tycks ändå kunna beröra oss in i märgen.
    De som satt och spelade flöjt för 35 000 år sedan måste ha framstått som överjordiska figurer, som science fiction-författare som gjorde något obegripligt men fascinerande.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  2. Ja, härligt! Jag skapar, alltså finns jag :)
    /A

    SvaraRadera
  3. När det gäller språk och melodi är just svenskan ett av de få språken med musikalisk accent - som t.ex. kinesiskan är full av. Tongången avgör betydelsen. Den berömde sinologen Bernhard Karlgren gav i sin bok Kina i tal och skrift (s.30) två svenska exempel:
    giftet (äktenskapet) kontra giftet (det giftiga ämnet), samt
    buren (av bära) kontra buren (fågelburen).

    SvaraRadera
  4. Inte att förglömma: musikens (och konstens i övrigt) magiska aspekter. Doris Lessing lanserar en teori - med vissa reservationer och harklingar, för hon inser själv att det nog låter galet för många - om att den moderna musiken har gjort världen till en mer fientlig plats att bo på. Sakral musik gör folk mer mottagliga för kyrkans budskap, marschmusik gör oss beredda att strida och dö, den smäktande dansanta musiken på 30-talet tycks ha gjort kvinnorna beredda att sätta barn till världen som aldrig förr - varför skulle då inte aggressiv musik göra oss aggressiva, resonerar hon. (Detta i hennes självbiografi, om i första eller andra delen låter jag vara osagt.)

    Konst är sprungen ur barns lek. Det är vad jag tror.

    SvaraRadera
  5. För övrigt hör musik till de centrala inslagen i shamanistiska riter. Även bildkonst har använts i liknande syfte. Dessa riter har allt gemensamt med barnlek (och med autistiskt beteende): oscillationer, ljusspel, fladder, upprepning o s v. Små barn är naturliga shamaner. Man kan tro och tycka vad man vill om detta, men energiförändringen som sker i ett idelt vuxet sällskap när ett barn träder in är påtaglig. Varandet ändrar karaktär. Liksom musik kan ändra själva livstolkningen.

    SvaraRadera
  6. Jag funderar vidare... Skillanden mellan det du skriver om inspirationen, Stefan, och det jag försöker föra fram, är synen på skapande. Du talar om skapandet som ett sätt att ge uttryck för upplevelsen. Men medan ordet skapande i vår tid hänför sig till den artefakt som skapas - den är ändamålet med det hela - så var i tidigare kulturer musiken/målandet etc blott medel att skapa själva världen. Det är världen som skapas genom konst, inte mindre än så. Fokus ligger inte alls på upplevelsen/subjektiviteten.
    Tala om att upphovsrätten är en futtig fråga i sammanhanget...

    SvaraRadera
  7. Är det dålig bloggsed att foga kommentar till kommentar på det här sättet? Nå, de går ju att läsa som en enda lång.

    Jag kom att tänka på vad Bruce Chatwin berättar om hur aboriginerna i Australien "sjunger världen". I deras världsbild dyker landet upp framför deras fötter först efterhand som de sjunger fram det. Som en illustration till vad jag skrev ovan, om konst som skapar världen.

    SvaraRadera
  8. Mattias, självklart är jag bara glad för ditt pärlband av kloka kommentarer.
    Jag fastnade vid att konst är sprungen ur barns lek. Det tål att begrunda. Jag tror du har alldeles rätt, men det kan vara lite hönan eller ägget:
    Varur springer barns lek?
    Upplevelsen? Inspirationen?
    Kanske är det så att både konst och barns lek springer ur samma källa, inte det ena ur det andra.

    SvaraRadera
  9. Jag håller med. Barnens lek tror jag idag representerar den livshållning som är naturlig för människan, men som vi har tappat bort under nyplatonismens/kristendomens/newtonismens herravälde. Enligt det synsättet är världen färdigskapad och statisk. Därför kan ett konstverk i den världen aldrig bli mer än en vacker artefakt utan djupare syfte än att glimra och vara dekorativ. Enligt naturfolkens synsätt - som i stor utsträckning bekräftas av kvantmekaniken av vad jag kan förstå - befinner sig världen i ständig skapelse. Och där spelar människans skapande impuls en roll.

    SvaraRadera
  10. Jo, ännu ett syfte har konsten i den kristna/newtonska världen: att vara ett instrument till självförståelse. Men att världen och vi själva är ett och detsamma, så att den påverkan som sker på oss själva också sker på universum, och har makt att förändra universum, det synsättet är främmande vår statiska världsbild.

    Oavsett vad man må tycka om detta sätt att tänka vill jag understryka: vill man förstå konstens ursprung måste man kliva ur de kristna/newtonska skorna och gå i naturfolkens sandaler.

    SvaraRadera
  11. Rekommenderad läsning i sammanhanget: Los pasos perdidos, Den förlorade porten (borde ha hetat "De förlorade stegen") på svenska, av Alejo Carpentier. En av den latinamerikanska litteraturens verkliga klassiker. Författaren hade ett djupgående musikintresse och skrev sin hemös, Kuba, musikhistoria i ett par band.
    "Den förlorade porten" skildrar en resa från den moderna världen (och dess musik - huvudpersonen är musiker) till en historisk djungeltillvaro. Jag reser dock varningsflagg för de första två kapitlen som är präglade av den neuros som huvudpersonen befinner sig i. Denna lättar inåt djungeln till.

    SvaraRadera
  12. Mattias, den ständigt återskapade världen är tema i många skapelsemyter. Det är också intressant att konst beskrivs som skapande, kreativt, vilket redan där visar länken.
    Vad våra sinnen definitivt gör är att ständigt skapa en begriplig värld av de intryck de tar emot. Denna värld är inte alltid objektivt "sann", men begriplig för betraktaren.

    SvaraRadera
  13. Ja... Men håller du då med om att den nyplatonska/kristna/newtonska världsbilden reducerar skapandet till något mindre än vad det är i andra kulturer där universum inte ses som färdigskapat? Det ger upphov till helt olika slags konstnärligt skapande.

    SvaraRadera
  14. Till Mattias:
    Jag tror inte på Doris Lessings (som jag f ö träffat) teori. Till att börja med: vem kan påstå att modern musik generellt sett är mer "fientlig"? Förvisso är hårdrock eller hiphop väldigt rytmtung, men många klassiska stycken (Wagner t ex) är också tunga.
    Men musik påverkar. Annars skulle inte muzak spelas i varuhus. Men påverkan är inte så stor att hela världen drivs i den ena eller andra riktningen av musik.
    F ö är teorin att barnafödandet ökar i tider av krig, inte av musik. Under 30-talet var det i själva verket en nedgång i nativiteten (det var därför Myrdalarna skrev om "Kris i befolkningsfrågan"). Under 40-talet ökade den igen.
    F ö har jag läst att det skall vara en myt att kor mjölkar bättre till Mozart.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  15. Lustigt, jag håller på med ett jobb om Wilhelm Peterson-Berger. Han var Wagnerian. Och tyskvän; om han öppet stödde nazisterna vet jag inte. Men hursomhelst: nog inspirerade väl Wagner nazismen alltid. Och krig blev det. Så nog kan ett samband anas mellan de tunga wagnerstyckena och kanonmullret som kom sen, även om ett-till-ett-bevisen kanske saknas.

    ALL modern musik är givetvis inte aggressiv. Men mycket rock är det. Jag tror på Lessings teori, men ungefär så som hon själv lanserade den: i rimlig omfattning.

    EN teori är att barnafödandet ökar i krig. Och så är det säkert. Men Lessing för fram den kåta dansmusiken som ännu en faktor. Man får ta den för vad den är.

    Mozart i lagårn? Det är helt fel, det ska ju vara Haydn... ;-)

    SvaraRadera
  16. Jag mötte Lassie är förresten en annan fin låt. Nu får du allt ta och berätta din... Lassie alltså. Träffat Doris Lessing? Var springer man på en sådan berömdhet?

    SvaraRadera
  17. "Påverkan är inte så stor att världen drivs i ena eller andra riktning av det." Ahrvid, det du säger speglar vår vedertagna statiska världsbild. Men är det vetbart? Astronomen Max Tegmark talade i sitt sommarprogram ifjol om en kollega som drev tesen att ett nytt universum skapas för varje ny tänkbar händelse.

    Vad vet vi egentligen?

    SvaraRadera
  18. Jag skyndar mig att flika in att det enda jag vet är att vi egentligen ingenting vet - och inte ens det vet jag med någon säkerhet.

    SvaraRadera
  19. När det gäller musikens påverkan kan den knappast vara absolut, vilket säkert ingen heller hävdar. En hel mänsklighet blir inte omedelbart pilsk av Britneys senaste hit, eller ilsk av hiphop. Men säkert några, åtminstone litegrann.

    Sedan är det också problemet med hönan eller ägget. Lever vi i en ilsken tid som därför föder fram ilsken musik, eller tvärtom. De flesta konstnärer upplever sig nog som tolkare av sin samtid, vilket antyder tågordningen. Deras konst kan ändå sedan stimulera och förstärka tidens tendenser.

    SvaraRadera
  20. Till Mattias:
    Jo, Lessing ja. 1987 var hon hedersgäst på det årets science fiction-världskongress i Brighton. Jag frilansade då litet för Sveriges Radio och gjorde en intervju med henne. Den sändes sedan i SR i utdrag (som man alltid gör - allt som sägs duger ju inte), och jag körde den kompletta intervjun ordagrant i mitt sf-nyhetsblad. Ett utdrag av intervju pubbades härom året i DAST Magazine, när Doris Lessing fått nobelpriset (ett pris jag tyckte var mycket välförtjänt).
    En mycket klipsk och vältalig dam. Hon är faktiskt mer sf-intresserad än de flesta vet, och har läst många av sf-klassikerna.

    --Ahrvid

    SvaraRadera
  21. Ja, jag har bara läst hennes självbiografi men blev imponerad av hennes tonfall och resonemang. Det kändes som att samtala med en mycket klok och sansad, erfaren vän. Hon har både fötterna på jorden och huvudet någonstans uppe i SF-rymden. Idealiskt! (Eller vad säger du Stefan; det är ju precis vad Aikidon strävar efter, inte sant?)

    SvaraRadera
  22. Till sist föll den självklara polletten ner... "Jag mötte Lessing, jag mötte Lessing..." Din låt, Ahrvid.

    SvaraRadera
  23. Appropå shamaners sätt att skapa världen genom musik, naturreligonernas betydelse för musik som kommunikation och tradering, rekommenderar jag en titt på Hula Kahiko (sök på YouTube), som på Hawaii är deras grund för både historieberättande, uppvisning mm OCH en form av energiträning likt både kampsporter och Qigong... ;) Givetvis har jag själv testat...
    /Alexandra

    SvaraRadera
  24. "Inspirationen är en grundläggande kraft i oss, lika ursprunglig som andningen den hämtat sitt namn ur (ordet betyder ursprungligen inandning). Så snart vi föds tar vi in genom alla våra sinnen, och vi hänförs. Jordelivet är märkligt, också ruskigt, men framför allt överväldigande. Det vi först och mest känner är förundran, och det lockar oss till sång, dans, måleri, litteratur och alla de andra konstformerna."

    Det här var ett ovanligt välskrivet inlägg till och med för att vara från dig. (Hela inlägget, inte bara den bit jag citerar, även om det var en av höjdpunkterna.) Det blir på sina ställen nästan poesi av det. Verkar som om du själv blev fångad av den inspiration du skrev om. :)
    Jag brukar läsa det mesta du skriver, men inte kommentera så mycket. Men det här var helt klart värt lite extra beröm. Bravo!

    SvaraRadera
  25. Stefan borde kanske svara på det, men jag lägger mig som vanligt i. (Det ingår i min jobbprocess att, innan jag kavlar upp ärmarna i det jag försörjer mig på, titta in på Stefans blogg och tycka lite... Här finns alltid ämnen som berör.):

    "Poesi i sak" är ett vackert uttryck, myntat av CJL Almqvist. En genre som bland annat Linné verkade inom. Jag tror att det Stefan skrev ovan var menat som något högst faktiskt; andning har med andlighet att göra. Den poetiska effekten är bonus, inget egentligen eftersträvat. Har jag rätt i mitt antagande, Stefan?

    Och så tar jag mig friheten att brodera vidare på mitt tidigare tema om barnen och den magiska världsåskådningen: både barn och shamaner ser världen som besjälad. De så kallade döda tingen har ande. De känner och, på sitt sätt, reflekterar. Jag påmindes om det under en gungstund med tvååringen nyss; han ville att basketbollen skulle gunga med. Vi har nu en nygungad, lycklig basketboll.

    Jag undrar vad kvantmekaniken säger om den tanken? Någon som vet?

    SvaraRadera
  26. Enligt en teori inom kvantmekaniken finns basketbollen endast när vi betraktar den. Så visst kan bollen vara nygungad och anhopningen av kvanta som är en boll är lika med all annan anhopning. Lutar åt att allt någon gång varit i tillståndet nygungad.

    SvaraRadera
  27. Hejsan! Tack för ett intressant och välformulerat inlägg.
    Ang. hur musiken påverkar tidsandan: Det kan ju mycket väl vara så att kåta människor vill lyssna på kåt musik, arga människor på arg musik, krigshetsande nationalromantiker på Wagner osv, snarare än tvärt om...

    SvaraRadera
  28. Diversegrubbel, förvisso återvänder vi ideligen till frågan om hönan eller ägget.

    Marschmusik komponerades för att få soldater att gå i takt, men har också använts för att få kunder att gå ut när varuhus stänger för dagen.
    Man får vara glad att det finns andra tongångar.

    SvaraRadera
  29. Det är hursomhelst känt att musik historiskt sett, inte minst inom shamanismen, har använts för att få till stånd vissa effekter. Så nog finns det en botten i Lessings resonemang. Frågan är väl snarare i vilken grad musiken fortfarande verkar magiskt - alltså skapande den verklighet vi lever i, vare sig det är det vi eftersträvar eller ej. Frågan saknar förmodligen ett klart svar, men kan vara värd att fundera över.

    SvaraRadera