Tobaksindustrin bekämpade under 1900-talets andra hälft frenetiskt forskningsresultat om rökningens skadeverkningar. Det har lett till hur många dödsfall som helst. Sådan är kapitalismen när den är som värst.
Det är länge sedan tobakslobbyn hade grepp om Washington (möjligtvis med undantag för när George W Bush var president, för han var en riktig medlöpare på alla dumheter). Men rökningen förblir ett stort problem, som det vore skönt att råda bot på.
Drömlösningar
Nu ska nikotinet minskas, lockande smaksättning förbjudas, likaså reklam i barns närhet eller riktad till dem. Varningarna på cigarrettpaketen ska också regleras. Obama är själv rökare sedan tonåren, så han kan problemet.
Det är jag också, men jag drömmer även om andra lösningar. En naiv dröm är cigarretter med ett minimum av gifter. Många av de skadliga kemikalierna i röken kommer från tillsatser – parfymer och allt vad det är. Det finns nu märken som tagit bort en del av dessa, och de är nog inte fullt lika skadliga.
En fortsatt sådan forskning bör tobaksindustrin åläggas. Mindre farliga cigarretter. Politikerna är rädda för det, eftersom det låter som att man vill locka folk att fortsätta röka. Men många människor dör under tiden, så det är dags att se det medmänskligt. Varje gift som avlägsnas från cigarretterna räddar väldigt många liv.
Nikotinet är inte värst
Det bör i alla fall prövas.
I många länder ökar ideligen skatten på tobak, med den hycklande ursäkten att det ska avskräcka från rökning. Det handlar nog mer om att fylla på statskassan, för de drogberoende ser sällan till kostnaden. I stället kan följden bli att rökare får både dålig hälsa och dålig ekonomi. Vad är vunnet med det?
Det måste få kosta
Rökningen kostar samhället mer än skatt på cigarretter någonsin kan ta in, så samhället bör nog vara berett att satsa nya fräscha pengar på att få folk att sluta.
Då är det märkligt att apotekens nikotinpreparat är så dyra att en rökare knappast har råd med en sådan kur. Nikotinpreparaten – tuggummin, sugtabletter, plåster osv. – bör förstås vara så billiga att rökare obekymrat kan gå över till dem.
Det skulle spara massor med liv, även för folk som sedan aldrig slutar med preparaten.
Allra viktigast är förstås att nya generationer inte börjar röka. Det är nog mest en fråga om information och attityder. De ungdomar som är i riskzon att börja röka går inte att skrämma bort med bilder på tjäriga lungor, för de slår antingen ifrån sig eller lockas av det farliga och förbjudna.
Gör rökning löjlig
I all propaganda mot drogmissbruk är det nog effektivast att använda humor: att förlöjliga beroendet, se till att det inte alls är cool. Vi står ut med att vara döende, för det är ju varenda människa ändå sedan födelsen, men vi vill helst inte vara löjliga.
När rökning blir löjligt så kommer ytterst få att börja.
Politikerna drivs egentligen inte av viljan att få stopp på rökningen, utan av viljan att uppfattas som att de vill få stopp på den. Det är inte alls samma sak, och leder ofta till olika beslut. Vi behöver beslut som verkligen strävar efter att få stopp på rökningen. Då måste vi betrakta problemet och lösningarna fördomsfritt.
Här skriver DN, Svenska Dagbladet och Aftonbladet om Obamas aktion mot rökningen.
Läs även andra bloggares åsikter om rökning, Obama, Barack Obama.
(Hr Stenudd har faktiskt en riktigt intressant blog. Jag råkade studsa hit efter att ha sett någon pekare vad gäller piratpartifrågor.)
SvaraRaderaVad gäller rökning tycker jag att grundfrågan bör vara vilken rätt staten kan ta sig att sitta och peta i människors vardagsliv!
Det är lätt att hålla med om att staten kan ingripa mot beteenden som utgör akuta faror. Vad gäller intagandet av div substanser finns goda argument för att det som definieras som narkotika bör vara fortsatt förbjudet - knark tenderar att ha mycket drastiska effekter.
Men gäller det också tobak? De som avlider mer eller mindre tidigt pga tobaksbruk drabbas efter 30-40 års användning - och många drabbas inte alls. De betalar extra hög skatt (tobaksskatten) och i den mån de dör förtida sparas en massa pensionsutbetalningar (kan man måhända cyniskt men krasst konstatera). Kostnaderna för tobaksbruk lär gå på ett ut, snarare än att gå på minus.
Men grundfrågan är som sagt om staten får gå in och peta i folks vardagsliv?
Jag tycker inte det. Är medborgaren till för statens skull, eller är staten till för medborgarens skull? Jag håller på det senare.
Vi har det här om att staten tar sig rätten att bestämma över enskilda företagare i krogbranschen. Jag har inget emot att en krogägare får bestämma att hans/hennes krog skall vara rökfri. Men en annan krogägare bör ha rätt att bestämma att hans/hennes krog tillåter tobak. Ytterligare andra kan bestämma att det finns avdelningar med resp utan tobaksrök. *Det är krogägarens krog, inte statens!*
Var hamnar vi om staten tar sig rätten att fortsätta småpeta i medborgarens liv? Fet mat och övervikt är ett minst lika stort hälsoproblem som tobaksrökning. Nästa steg blir väl påbjudna hälsomenyer och förbud mot feta biffar? För mycket salt? Förbjud det! Grönsaker bestämmer staten är nyttigt: kör ned det i halsen på folk! Osv.
I Stefans resonemang finns hela tiden utgångspunkter om att medborgaren skall styras av staten. Det är farligt, anser jag.
Gärna upplysning, men inte pekpinnar och ingrepp i privatlivet.
--Ahrvid
Ahrvid, kul att du återkommer.
SvaraRaderaJag kan bara hålla med dig om det du säger ovan. Det är en miss av mig om jag ger intryck av att vilja ha en stat som kontrollerar medborgarnas privatliv - tvärtom är jag också mycket tveksam till förbudsåtgärder och dylikt.
Vad jag gav ovan var några alternativ till det trånga tänkande som politiken omgärdar rökningen med.
Konstruktiva åtgärder i stället för förbud, tänkte jag mig.