Att försäljningen av singlar har minskat är ingen överraskning. De ha blivit av allt mindre betydelse ända sedan 1960-talet och Sgt. Pepper, som var startskottet för artisternas stora fokus på hela album, i stället för bara ett radband av singlar att ladda i jukeboxar.
Ifpi, skivbranschens intresseorganisation, har statistik på den svenska skivförsäljningen sedan 1998. Där syns tydligt skillnaden mellan singlar och album.
Mellan 1998 och 2008 har antalet sålda ex av singlar minskat från 4,4 miljoner till 0,8 miljoner – en minskning med över 80%!
Antalet sålda album under samma tid har sjunkit från 22,1 miljoner till 14,7 miljoner, vilket bara är dryga 30%. Den försäljningen ökade fram till år 2003 och har därefter minskat. Störst var denna minskning 2004, med 17%. 2008 var minskningen bara 1,5%.
Fildelning är inte boven
Att minskningen för album var så stor blott 2004 kan inte bero på fildelning, utan måste ha andra skäl – exempelvis minskad utgivning av titlar, eller avsaknad av titlar med stort kommersiellt genomslag.
Att minskningen förra året var så liten som 1,5% visar också att fildelning inte har mycket med saken att göra. Fildelningen ökade definitivt 2008, så om det hade lett till minskad albumförsäljning borde det ha visat sig i siffrorna.
Nej, denna enkla statistik visar tydligt att fildelning inte alls är skälet till minskad skivförsäljning.
Digital försäljning är hjärtefrågan
Här skriver DN slappt och slarvigt om 2009 års försäljning. De meddelar inte ens om sifforna gäller antal skivor eller kronor och ören. Inte heller gör de skillnad på singlar, album och musikvideor.
Just musikvideor har ökat sedan 1998, från 114.000 till 386.000, med en topp 2003 på 860.000 – förmodligen DVD. Att de därefter har minskat beror nog en del på YouTube men mest på att nyhetens behag bedarrade. Det sammanfaller hyfsat med skivfösäljningens mesta minskning, så det är möjligt att folk då lade pengarna på DVD och därmed köpte färre CD.
För den digitala försäljningen finns bara inkomstsiffror i kronor och ören, och endast sedan år 2006, då inkomsterna för detta var 62 miljoner. Under 2008 var den nästan 71 miljoner. Denna lilla ökning är nog det verkliga skälet till branschens krig mot fildelare.
Det är inte minskad CD-försäljning som oroar dem. De drömmer om hur stor den digitala försäljningen kan bli om de tar kål på fildelningen. En försäljning där de dessutom gör sig oberoende av flera mellanhänder.
Där vill de ha samma monopol som de hittills haft på skivmarknaden.
Läs även andra bloggares åsikter om skivförsäljning, IPRED, fildelning, skivbolag, Ifpi.
Intressant i sammanhanget är att det i USA pågår just nu en strid mellan MusicFirst Coalition, som är egentligen skivbolagen med några okunniga artister som gisslan och radion, där skivbolagen vill ha betalt av radiostationerna, för radiospelningar.
SvaraRaderaDärav har radiostationerna vägrat att spela de artister som stödjer MusicFirst Coalition, och likaså även vägrat att spela MusicFist Coalition's radioreklam.
Radiostationerna har svarat att artisterna skall fråga skivbolagen var deras pengar tar vägen (läs: skivbolagen behåller vanligtvis 90-95% av intäkterna från en skiva, medans artistens del är typiskt 5-10%).
Läs mer i artikel:
http://www.rwonline.com/article.aspx?articleId=82218&mnu_id=334
MusicFirst Coalition har tydligen inte läst på sin historia. I slutet av 30-talet krävde då den enda dåvarande upphovsrättsorganisationen ASCAP enorma avgiftshöjningar av radiostationerna.
För att göra en lång historia kort, så i det läget startade ett antal företrädare för radiostationerna en ny upphovsrättsorganisation, BMI (Broadcast Music Inc) som erbjöd radiostationerna bättre villkor än ASCAP, och även radiospelningar.
ASCAP blev tvugna att till slut backa, ifall de inte skulle tappa medlemmar.
Det diskuteras nu att skivbolagen skall få ta betalt vad de vill av radiostationerna. I gengäld att radiostationerna skall få ta betalt vad de vill av skivbolagen.
Läs mer här;
http://priups.com/riklblog/jun09/090604-beau-brummels-radio.htm