Musik föddes ur inspiration

En 35.000 år gammal flöjt har hittats vid en utgrävning i Tyskland. Det var dessförinnan okänt - men anat – att musik går så långt tillbaka i vår historia. Jag kan slå vad om att det är betydligt längre än så. Konsten är ingen sentida lyx, utan en mänsklig livsnödvändighet.

Det äldsta konstföremålet som hittills har upptäckts är en sten i Sydafrika som dekorerades med geometriska mönster för 77.000 år sedan. Se bilden nedan. Det finns ingen anledning att anta att musiken skulle vara yngre än bildkonsten, snarare tvärtom – eftersom rösten är ett instrument vi föds med.

Jag tror att vi i framtiden kommer att ta för självklart att människan varit konstnärligt skapande allraminst sedan hennes hjärna började svälla sig betydligt större än andra apors. Det skedde för två miljoner år sedan.

Att vi inte hittar belägg på det beror på att sådana ting förgås genom tiden. Allt är inte hugget i sten, om man säger så. Flera gamla flöjter har hittats för att de gjorts av ben, som ofta står emot tidens nötning. Det har förmodligen också funnits trummor väldigt länge, men de var av trä och skinn, som inte består.

Sammalunda med bildkonsten. Bara sådant som fastnade på beständiga material finns kvar sedan lång tid tillbaka, men säkert gjordes långt innan dess andra målningar, som nöttes bort av naturens krafter.

När det gäller litteraturen är det nog så att skriftspråket inte är så många tusen år gammalt, men säkert talspråket. Poem och historier bevarades genom muntlig tradering, vilket fortfarande sker hos många naturfolk. Åldern på dessa är ofta rena gissningen. Jag misstänker att en del av dem, såsom skapelsemyter och vissa hjältesagor, kan vara väldigt gamla.

Mänskligheten värderar och bevarar sin historia, det är ett universalt fenomen – i alla kulturer vi känner till. De har säkert också värnat om sin konst, så gott det gick. Kanske är många myter sprungna ur den talande människans barndom, och många tongångar ända från den sjungande människans begynnelse.

Hur musik uppstod
När det gäller just musiken har antropologerna några olika teorier om dess framväxt. Redan Charles Darwin jämförde mänsklig musik med fåglarnas lockläten i parning, och trodde att musik hade med sexualiteten att göra.

Det finns liknande nutida teorier om att musik är hanars sätt att locka honor, men det förklarar inte kvinnors musicerande. Jag tvivlar på att musik var förbehållet män fram till vår tid, men nog är det sant att mången rockartist börjar med musikbanan för att imponera på det motsatta könet.

En annan teori är att musik växte fram som ett sätt att skapa samhörighet i en grupp eller flock. Inom evolutionsteorin har det börjat komma idéer om att evolutionen inte bara är en individuell mekanism, utan också social. Där passar denna tanke väl in.

Men långsökt är det. Musik uppstår först hos individen, vare sig det är att ta ton eller trumma med handflatorna på magen. Därför måste musiken först ha växt fram som något individuellt innan det blev något kollektivt, även om det kan ha skett i tät följd.
Förmodligen har det alltid gjorts skillnad på solist och kör. Men allt borde ha börjat med solot.

Självklart har musiken ofta i historien använts för att gjuta grupper samman. Det sker i högsta grad alltjämt. Men det var knappast så allt började.

Dansande goja
En tredje teori har hittat belägg i en videosnutt på YouTube (så visst är internet en guldgruva för mänskligheten), där en papegoja dansar i takt till Backstreet Boys Everybody:



Gojan har i vetenskapliga undersökningar visat sig kunna hålla takten även när den har ändrats. Detsamma kan andra djur som kommunicerar genom ljud och lär sig sin arts läten genom att härma varandra, t.ex. elefanter och delfiner. Dit hör också människan.
Övriga djur, t.ex. hundar, kan inte hålla takten.

Forskarna menar därför att musiken har kommit som ett slags bonus i och med att människan har utvecklat språk att kommunicera med. En bieffekt.

Det låter rimligt men kräver i så fall att språket är äldre än musiken, och det återstår att bevisa. Kanske, kanske inte. Tar inte spädbarn ton innan de börjar säga “mamma” och “pappa”? Uppfattar de inte takt och rytm innan de börjar bli hemma i syntax?
Det utvecklas nog ganska jämsides, men vi tenderar att vara mer uppmärksamma på våra barns språkutveckling, eftersom vi helt enkelt längtar efter att kommunicera med dem.

Homo inspiratus
Men alla tre teorier gör det vanliga misstaget att vägra erkänna människans konstnärliga behov. Vi törstar efter konstnärliga upplevelser. De är bryggan mellan dröm och vakenhet, mellan fantasi och realitet. I och med att vi fick en hjärna kapabel till så mycket mer än att styra kroppen efter instinkterna, fick vi också en längtan efter allt detta mer.
Kanske var det denna längtan som skyndade på hjärnans utveckling och ledde den in absurdum.

Jag tvivlar på att vi kan rätt förstå konstens ursprung innan vi medger dess fundamentala roll – att fylla livet med mening. Människan är inte främst homo sapiens, den förnuftiga människan, utan snarare homo inspiratus, den inspirerade människan.

Inspirationen är en grundläggande kraft i oss, lika ursprunglig som andningen den hämtat sitt namn ur (ordet betyder ursprungligen inandning). Så snart vi föds tar vi in genom alla våra sinnen, och vi hänförs. Jordelivet är märkligt, också ruskigt, men framför allt överväldigande. Det vi först och mest känner är förundran, och det lockar oss till sång, dans, måleri, litteratur och alla de andra konstformerna.

Vi föds, vi ser och vi svarar. Konst är vårt sätt att kommentera vår upplevelse. Innan det sker är upplevelsen halv och längtar efter sin kompletterande halva. Konst är oemotståndlig och oundgänglig eftersom vi är medvetna om att vi finns till och därför behöver förhålla oss till det.

Alltså: konst föddes samtidigt med medvetandet.

DN har en serie artiklar om musikens ursprung här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om musik, flöjt, konst, antropologi.