Alla förlorar på upphovsrätt

Upphovsrätten har ingen samhällsekonomisk poäng, berättar forskaren Magnus Wiberg i DN. Copyright och patent av alla de slag står snarare i vägen för utveckling – även hos dem som äger dessa.

Det är möjligt – men långt ifrån säkert – att immateriell rätt, som copyright och patent, ger upphovsmännen ökade inkomster, men för samhällsekonomin är det en dålig affär. Konsumenter får betala med högre priser och avstannad produktutveckling.

Obegränsad tillgång
Det kan tyckas som en meningslös självklarhet, men Wiberg återkopplar till äganderättens filosof, David Hume, som på 1700-talet konstaterade att ägarkontroll bara var relevant för sådant som det fanns begränsad tillgång till. När det gäller t.ex. musik- och filmfiler på nätet, skulle förmodligen Hume inte anse att de behövde skyddas, eftersom de kan spridas i oändlighet utan att ta slut.

För människans väl och samhällets goda utveckling borde det inte sättas upp hinder för spridning av sådant som det egentligen finns oändlig tillgång till. Det är speciellt angeläget eftersom det också finns väldigt mycket i vår värld som det är ytterst begränsad tillgång på, och som skövlar naturen under framställning och massproduktion.

Det är så mycket vi inte har råd att frossa i, såväl på grund av privatekonomiska begränsningar som jordens resurser. Därför behöver vi göra Humes distinktion och släppa sådant fritt som gynnar oss alla och inte sliter på våra resurser.

Det är en ideologisk fråga, och där hör upphovsrätten naturligt hemma. Vi borde med lätthet kunna hitta system för att kompensera upphovsmännen utan att behöva strypa spridningen av deras alster. Det kan lätt göras med olika typer av fonder och utbetalningar via skattemedel.

Forskning för profit
Det finns också en djungel av patent, som kontrolleras av diverse företag, och som därmed håller samhällsutvecklingen tillbaka på ibland ruskiga vis. Jag tänker t.ex. på nya mediciner, som ofta spärras av patent under en viss period – i Sverige har jag för mig att det är 10 år – för att företaget som utvecklat medicinen ska kunna tjäna igen satsade forskningspengar.

Det är rimligt att företag får igen satsade pengar, men knappat om det innebär att mängder av människor måste lida och dö under tiden, för att de inte har råd med medicinerna.

Jag tycker över huvud taget att det är skrämmande att marknadskrafter kontrollerar så stor del av den nyttiga forskningen. Sådana resurser borde i mycket högre grad ligga hos ideella institutioner, som universitet och högskolor – dels för att resultaten omedelbart ska komma allmänheten tillgodo, men också för att forskningen ska ske med mänsklighetens väl för ögonen, i stället för med sikte på maximal profit.

När näringslivet styr forskningen blir resultaten därefter – likgiltiga för andra värden än vinsten. Jag är övertygad om att det är därför den medicinska forskningen är så fokuserad på artificiellt framställd medicin – eftersom sådan går att patentera. Naturliga preparats nytta utreds inget vidare, eftersom de inte går att sälja med någon ensamrätt.
Inte heller forskas det ordentligt i andra metoder att öka och behålla hälsan, om dessa saknar inkomstmöjligheter för medicinindustrin.

Bilindustrin är ett annat exempel på skadan av att forskningen sker inom företagen. De har varit ytterst långsamma med att utveckla energisnåla och miljövänliga bilar, för att de inte sett någon egen vinst med det. Sådan forskning har bara skett motvilligt, när nya lagar har tryckt på.

Den vinstdrivna forskningen inom industrin och de patent som låser den tekniska utvecklingen är ett mycket större problem än diverse fildelning av musik och filmer. Jag hoppas att debatten om upphovsrätt vidgas till att också omfatta dessa ting.

Konst bör inte begränsas av skiv- och filmbolag som eftersträvar en monopolistisk kontroll. Det vinner inte heller konstnärerna på, varken de som exploateras av nöjesindustrin eller de som inte ens släpps in i den.

Forskning bör inte begränsas av en industri som bara vill ha den sorts utveckling de själva kan tjäna mer på. Vi behöver en omfattande grundforskning som inte har ett sådant urval, och en utveckling som ser till allas väl, inte bara företagens.
Och det brådskar.

Läs även andra bloggares åsikter om Magnus Wiberg, upphovsrätt, fildelning, immateriell rätt, forskning.