Jan Guillou gör det lätt för sig i kritiken av piratpartiet på själva valdagen, när han i Aftonbladet avfärdar några argument för fildelning men undviker de allra viktigaste, som handlar om medborgarnas integritet. Så mycket av det fria ordets man är han.
Jan Guillou utgår ifrån författarkollegan Lars Gustafssons försvar av piratpartiet, som jag skrev om här. Han fick en del grova pikar av Gustafsson och svarar med samma mynt. Pajkastning i ankdammen.
Men hur kan han fullständigt utelämna problemen för den medborgerliga integriteten, yttrande- och åsiktsfriheten, när han avfärdar det enda partiet som konsekvent tar dessa principer i försvar också på internet? Han som publicist och en tidigare kämpe på yttrandefrihetens barrikader tänker numera med plånboken.
Den lilla risken att fildelning ska minska författarinkomster (som det inte finns minsta belägg för) får honom att ogenerat acceptera myndigheternas och bolagens inskränkningar och övervakning av internet. Han förbigår dessa gigantiska problem med tystnad, för att i stället mena att författare som inte säljer massor av böcker ska hålla käften och överlämna politiken till sådana som gör det.
Makt korrumperar.
Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, piratpartiet, fildelning, internet, Lars Gustafsson.
Tänk så sällan intelligens och klokskap - eller ska vi kalla det verklig intelligens? - gör varandra sällskap.
SvaraRaderaSå skönt att det gick som det gick då i valet... fick kommentarer om att en del ändrade sig när de läste hans krönika... han är ett år äldre än mig, men känns som han kom från 1800-talet ungefär...
SvaraRaderaLars Gustafsson har svarat på Guillous kritik här:
SvaraRaderaRiddaren av den sorgliga skepnaden
Rubriken refererar till Don Quixote, vilket är oförtjänt smickrande för Jan Guillou, eftersom den spanske riddaren hade hjärta och ideal förbi det snöda förnuftets gräns.