tisdag 2 juni 2009

Min röst i EU-valet


Nu har jag röstat i EU-valet. Jag poströstade inne på det nya köpcentret Entré i Malmö, eftersom jag kommer att vara på resande fot på söndag. Det var ingen lätt sak att välja valsedel. Det är det aldrig. De etablerade partierna gör metod av att tycka en sak före valet och agera likgiltigt för det därefter. Man kan inte veta vad man väljer.

Mest är det gamla rutinerade politiker som vill åka ner till EU-parlamentet och glassa i maktens högborg. Jag får ideligen känslan att det handlar mer om att dessa gamla rävar (såväl partier som personer) vill se om sina hus snarare än tillföra något till EU-bygget.

Pampar
Socialdemokraterna har inte varit särskilt socialdemokratiska på väldigt länge. Nu är de blott pampar som ser politik som att lägga pussel, utan någon vision om mål eller ideologiskt innehåll. Allt är tänjbart och förhandlingsbart. Deras drivkraft är föga mer än deras egen välbärgade existens.

Marita Ulvskog, som toppar deras EU-lista, är en särdeles olämplig makthavare, eftersom hon fullständigt saknar ödmjukhet. Hon vräker ur sig kompromisslösa ståndpunkter med ringa täckning och hånfulla angrepp mot alla som inte tycker precis som hon. Hon använder ideologiska floskler för att berättiga sin egen makt, men saknar fullständigt lyhördhet. Sådana människor borde inte ha någon makt alls.

Professionella politiker
Folkpartiet toppas av Marit Paulsen, som kallas författare på valsedeln. Men har hon inte varit professionell politiker hur länge som helst? Hon är lika självgod som Marita Ulvskog, men på ett annat sätt. En präktighetens prästinna. Hon låtsas tala snusförnuft och folklighet, men beräkningen och manipulationerna smattrar.
Vad hon egentligen har att göra i EU är svårt att förstå. Det är väl något med bönderna. Inte precis min kopp te.

Olle Schmidt har gjort intryck på mig som en seriös och hedervärd politiker. Han är för sansad och stillsam för att hamna på löpsedlarna särskilt ofta, men därmed är det också svårt att se vad annat han ska göra i EU än undvika att skaka båten. Jag tror han är en sådan som hellre gör ingenting än något som kan oroa.

Det kan gälla för hela hans parti, när de inte väljer en utpräglat opportunistisk ståndpunkt för att kämpa till sig lite röster i något val.

Bönder
Centerpartiet har jag aldrig riktigt kunnat med, även om jag tycker att deras partiledare ofta är en frisk fläkt i debatten – också när jag inte alls håller med henne, vilket oftast är fallet. Men Maud Olofsson kandiderar förstås inte till EU-parlamentet.

De har inte profilerat sig särskilt, utöver lite miljöfrågor de stulit av miljöpartiet, och så den där bondegrejen.
Jag kan inte låta bli att ana ett bakåtsträvande naturlyriskt drag över hela detta parti. Bondeförbundet sitter kvar i dem. Har de över huvud taget någon ideologisk botten?

Bibeln
Kristdemokraterna är alldeles omöjliga. De velar hit och dit när det inte gäller hjärtefrågorna, där de alltid har en ståndpunkt som de hämtar från en frireligiös tolkning av bibeln. Det medger de aldrig, vilket bara gör saken värre.
Så kan man inte bedriva politik. Det leder rätt åt fanders. Ju större deras inflytande blir, desto mer kommer det att märkas – så det är bara att hoppas att det aldrig sker.

Dessutom saknar deras stelbenta moral varje ansats att tänka förstående och kännande, så i längden kan de inte bli annat än skoningslösa – om de får chansen.

Deras valsedel är underlig. Yrkena som anges på flera av kandidaterna är knappast yrken: fil.kand., opinionsbildare, fil.dr., teologie dr. Jag antar att det betyder att de är professionella politiker, utan att vilja medge det.

Nato är inte EU
Moderaternas lista toppas av Gunnar Hökmark, ännu en gammal ringräv i politiken. Förutom en trånad efter inträde i Nato, vilket inte alls är EU:s bord, vet jag inte riktigt vad moderaterna vill ha ut av EU. Mera ära, förmodligen.
Reinfeldt ska ju snart ordföra hela EU, så hans parti vill säkert bara att allt ska vara frid och fröjd åtminstone det närmaste halvåret.

Jag tror inte att moderaterna har ett dugg ambition att motverka den centralisering och maktkoncentration som EU kan leda till. Snarare tvärtom. För att inte tala om näringslivets inflytande över Europapolitiken.

Moderaterna spelar falskt, eftersom alla deras viktigaste kort ligger utanför det parlamentariska. De vill att marknaden ska sköta sig själv, fast den nyss bevisat att den inte klarar det. Inget bra recept för Europa.

Ingen internationalism
Vänsterpartiet är förstås av så gott som motsatt ståndpunkt. Om jag har fattat det rätt vill de egentligen att vi inte alls ska vara med i EU. Jag förstår inte riktigt varför. En socialist borde väl med automatik vara internationalist?

Jag tror att i EU krockar vänsterns olika ideal med varandra, och de vet inte riktigt hur de ska reda ut saken.
De är i alla fall väldigt uppriktiga med att deras toppkandidater är professionella politiker.

På sjunde plats hittar jag en aikidokamrat: Jöran Fagerlund, som bor i Göteborg. Det står grafisk formgivare på honom men vad jag vet är han något slags politisk sekreterare i kommunen, så där är det lite falsk marknadsföring.
Nå, han är en vettig karl, hur som helst, så det vore frestande att rösta blott och bart på honom – men jag skräms av vänsterpartiets fanatiska rättrådighet och politiska korrekthet, som mycket ofta blir väldigt lomhörd och onyanserad.

En gnutta grönt
Miljöpartiet är vad jag förstår starka motståndare till hela EU-idén, så de har inte mycket att göra i Strasbourg och Bryssel. EU torde inte läggas ner inom det närmaste, och det är ingen poäng med en politik som bara ska begränsa dess spelrum så mycket som möjligt.

Miljöpartiet håller säkert på att utveckla ett slags konstruktiv politik för EU, men deras motsträviga grund gör ett sådant företag näranog utsiktslöst. Annars tycker jag att de ofta har ståndpunkter jag kan både respektera och dela. En frisk röst sådär från sidan, såsom vänstern kunde vara om de inte hade fastnade i sina föråldrade principer.

Och jag är alldeles övertygad om att den gröna rörelsen behövs i europeisk politik. Annars blir allt bara industrialism och accelererad BNP till vilket pris som helst.

EU-fientliga
Junilistan har aldrig lockat mig. De vill ut ur EU, men jag är rätt förtjust i tanken på ett förenat Europa och det suddande av alla möjliga gränser som det kan innebära. Ett krångligt och vanskligt projekt, förvisso, men definitivt värt att fortsätta med.

Faktiskt kan EU-gemenskapen vara befriande gentemot nationella särintressen och maktstrukturer som praktiskt taget kväver sina egna medborgare. Så junilistan är inget för mig.

Sverigedemokraterna kan knappast heller ha något i EU att göra. De vill ju göra Sverige svenskare, vilket inte kan innebära annat än skarpare gränser och isolationism. Det håller inte, och framför allt: det är inget kul.
Sverige utan Europa är ett grådaskigt land.

FI har förstås Gudrun Schyman som förstanamn. I hennes världsbild är alltihop männens fel. Det är så dumt att jag bara kunde ha minsta respekt för ståndpunkten om hon själv vore man och därmed inte kunde förklara sig som hjälte bara på grund av sitt kön.
De har förstås också blott kvinnor på listan. Könskriget som princip. Vart kan det leda?

En viktig fråga
Piratpartiet anklagas för att vara ett enfrågeparti, men riksdagspartierna är med sina murriga ideologier numera närmast att betrakta som nollfrågepartier, och det kan knappast vara bättre.

Och den fråga som sägs vara piratpartiets enda är ingen liten sådan. Informationsfrihet och ett oreglerat internet. I mina ögon är internet första gången i världshistorien som yttrande- och åsiktsfriheten blivit realitet för folkflertalet. Demokratin har fått en arena som faktiskt är demokratisk.
Jag har svårt att se någon fråga i dagsläget som viktigare, eftersom det demokratiska meningsutbytet är en förutsättning för själva demokratin och därmed för politikens framtid.
Det är värt en röst.

Piratpartiet är också cool genom att inte ange några yrken på sina kandidater. Jag antar att flera av dem är arbetslösa...

Pressen
Tidningarna har skrivit massor inför detta EU-val, vad jag kan minnas mer än någonsin förr. Det är förmodligen ett resultat av att internet har gjort oss mer kosmopolitiska än någonsin förr, så tidningarna måste hänga med.
Här är en klase av alla artiklar som har skrivits om EU-valet:

DN här, här, här, här, här, här, här
här och här, Svenska Dagbladet här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här, Aftonbladet här, här, här, här, här, här, här, här, här och här, Expressen här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om , .

32 kommentarer:

  1. Själv har jag för första gången på flera val valt att delta. Partiet jag röstade på har ett så illa valt namn att jag övervägde att avstå. De flesta som röstar på det är nog mer intresserade av de grundläggande medborgerliga rättigheterna än de lätt romantiska sjörövaridéerna - ja, Piratpartiet har fått min röst. Jag hoppas att de antingen har mognat till nästa val och skaffat sig ett namn som det anstår de viktiga frågor de profilerar sig inom, eller att de övriga partierna har lärt sig att ta dem på allvar. Båda sakerna tvivlar jag dock starkt på.
    Annars kan jag bara hålla med i det mesta du skriver. Lite orättvist att tycka att centern låna miljöpolitik av mp kanske, när de faktiskt var först ute på den arenan.

    Marit Paulsen ja... Ta det för vad det är - en andra- eller möjligen tredjehandsuppgift - men jag har hört om hennes sträckkörningar i ilfart "hem" till gården i Dalarna från Stockholm, där hon i praktiken bodde, för att iklädd förkläde skulle kunna ta emot gästande journalister...

    SvaraRadera
  2. Mattias: Det finns något som heter Antipiratbyrån. Denna byrå har skaffat sig laglig rätt att skicka ut kravbrev till i princip vem som helst av oss som är innehavare av ett internetabonnemang. Jag är tacksam att någon ställer sig upp och är beredd att föra vår talan, vi som när som helst kan bli utpekade som pirater. Därför tycker jag att Piratpartiet är ett bra namn.

    SvaraRadera
  3. Mmm... Jag tycker att namnet är begränsande. Piratpartiets främsta uppgift är - tycker jag, hoppas jag - att kämpa för medborgarrätten och rättssäkerhetsaspekter i samband med internet. I andra hand en översyn av upphovsrätten, så att denna är rimligt lång, men också säker för de vars verkar skyddas av densamma.
    Ett namn som bättre speglade denna rättmätiga kamp vore en initiativvinst. Det är då upp till motståndarsidan att bevisa det berättigade i sin syn på rättvisan, och inte som nu simpelt tala om "pirater".

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet, bra skrivet, bra skrivet!

    SvaraRadera
  5. Stefan - en högst personlig genomgång av Eualternativen. Du slår in dina träffsäkra och belysande tankar som en tungviktsboxare. Fick fler än jag denna beskådan så skulle säkert många stanna upp och anordna sin röst på ett oväntat och kreativt sätt. Jag stöttar fullt din egen syn på skälet av medlemskap! Nytt paradis? Nja men hellre denna drömmens tanke och dynamik än småsnörd egoism som krokar fast i folkdräkt och glada hemlandstoner.Många av oss älskar vårt land, inte bara nu under sommarsolens hetta.Vårt Sverige ska blomma i gemenskap med så många andra!!!!!Åter har du uppdaterad mig i en viktig samhällsfråga. Själv går jag till urnan nu på söndag i bästa söndagskostymen.Demokratin behöver hedras på skilda sätt.Mim mor fick pappa alltid till detta,trots hans veka protester.Ryser av välbehag då dom gick iväg, handihand och genomförde sin demokratiska plikt - ta hand om vår gemensamma framtid!!!!/Thomas

    SvaraRadera
  6. Klockren analys. Håller med fullständigt. Och ja, Piratpartiet är ett sanslöst dåligt namn. Jag förstår varför de heter det iom ursprunget i Antipiratbyråns framfart osv, men namnet sätter ett alltför snävt fokus på fildelning och ger ett oseriöst intryck hos icke insatta. Många tycker det är ett bra namn, att det är skönt ironiskt med glimten i ögat.. så går det verkligen inte att tänka om man vill appellera till fler än de redan frälsta. De behöver få in lite mer varumärkestänk i partiet om de vill framstå som seriösa och kunna växa som ett seriöst parti. En del har föreslagit ett namnbyte till "Privatpartiet". Själv tycker jag att "Individens Frihet" eller något liknande hade varit bättre..

    SvaraRadera
  7. Läs gärna Robert B:s kommentar apropå benämningen Pirat: http://xorbot.blogspot.com/2009/06/pirat-ar-kultur.html#comments

    SvaraRadera
  8. Piratpartiet kommer att komma in i EU-parlamentet tack vare sitt namn. Politiken är naturligtvis nödvändig, men skulle inte ha räckt om de till exempel hetat Privatpartiet. Dessutom kommer de göra nytta i parlamentet tack vare namnet.

    SvaraRadera
  9. Några kommentarer:

    Vänsterpartiet är självklart internationalister och världen är som bekant mycket större än EU, men EU-samarbetet innebär som det ser ut idag att stängda gränser mot världen utanför EU. Därför måste en internationalist självklart vara EU-kritiker.

    Det andra är att Vänsterpartiet är demokrater. EU:s grundläggande funktionssätt idag är inte demokratiskt och den politiska inriktning marknadsliberalism står dessutom inskrivit i EU:s fördrag. Därför måste den som är demokrat vara EU-kritiker.

    Jag vet inte vad du menar med "rättrådighet", "föråldrade principer" och politisk korrekthet, men det känns som något man slänger i huvudet på motståndarna när man inte har något bättre. För mig är Vänsterpartiets huvudfrågor i valet om fackliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och frihet på internet inte föråldrade utan i högsta grad relevanta.

    Junilistan är inte emot EU. Vart har du fått det ifrån? Det är bra att kolla partiernas budskap före...

    Piratpartiet:
    Jag har per definition inget emot Piratpartiets grundfrågor, men för mig är världen större än internet och immaterialrätt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker som Piratpartiet i dessa frågor, men har dessutom mycket annat på sin agenda som är viktigt att driva i Bryssel.

    Jag tycker du är motsägelsefull om du kritiserar Mp för att vara EU-kritiker, men omfamnar Piratpartiet, då dessa partier i princip har samma inställning till EU. Båda partierna säger ja till EU, men nej till Lissabonfördraget och betecknar sig som EU-kritiker.

    Men var kommer idén från att en EU-kritiker skulle vara sämre än den som är EU-positiv på att driva politik i Bryssel? Om man är kritisk till EU finns ännu större anledning att jobba hårt och göra sin röst hörd i Bryssel. EU-kritikerna behövs i högsta grad för att motverka den ökande maktöverföringen till EU!

    SvaraRadera
  10. Niklas, du skriver: "Därför måste en internationalist självklart vara EU-kritiker." och "Därför måste den som är demokrat vara EU-kritiker.".

    Därför vänsterns rättrådighet och politiska korrekthet.

    Junilistan har nyanserat sin slogan sedan förra valet, men kallar sig ändå det EU-kritiska partiet. Det är en avvisande attityd, om något. Jämför med om något svenskt parti kallade sig Sverige-kritiskt.

    Självklart ska politiker kritisera i strävan att förbättra, men om de helst av allt vill avveckla, då vill inte jag rösta in dem i EU-parlamentet.

    SvaraRadera
  11. PMyran nämner en kommentar av Robert B på en annan blogg, som är så intressant att jag tar mig friheten att kopiera den här:

    "Användandet av ordet pirat är äldre än upphovsrätten. I England hade bokbindargillet (Stationer's Company) statligt sanktionerat monopol på bokutgivning. Inom gillet hade man en slags kopieringsrätt - när en medlem av gillet hade deklarerat ägande av en bok så gav ingen annan medlem av gillet ut den boken. Gillet hade även till uppgift att uppräthålla den statliga och religiösa censuren och hade rätt att beslagta böcker som ansågs opassande. De som bröt mot gillets monopol och gav ut böcker utan tillstånd kallades för pirater redan 1603. Pirater var alltså inte bara de som bröt mot kopieringsrätten utan även de som bröt mot den statliga censuren i sin kamp för ett fritt samhälle."

    SvaraRadera
  12. Klockrent!
    Du radar upp mina egna resonomang ett efter ett :).
    Mitt eget val har inte varit så lätt. Fastnat lite grann vid disk om enfrågepartie men det är ju faktiskt som du förklarar, så känns det när jag tänker på de andra partierna!

    Vad det gäller namnet på Pirat partiet så känns det oväsentligt för mig.
    Skulle det vara ett så enkelt bekymmer för folk så får de väl välja ett parti med ett trevligare namn ;).

    SvaraRadera
  13. Stefan Stenudd:

    Poäng till dig angående mitt ordval, men ser det som ett retoriskt grepp snarare än något om politikens innehåll som väl måste vara det intressanta? Du kan byta ut måste till borde om det känns bättre.

    Jag tycker fortfarande att du har fel i din kritik av Vänsterpartiet. Det är ologiskt att man inte skulle kunna vara EU-motståndare och internationalist samtidigt och det är för mig odemokratiskt att skriva in i "grundlagen" vilken politik som ska föras. Men du är kanske inte intresserad av en saklig debatt utan vill mest slänga lite skit på Vänsterpartiet?

    Junilistan var inte motståndare till EU i förra EU-valet heller. Junilistan har aldrig varit motståndare till EU. Du har all rätt att vara för överstatlighet och mer maktöverföring till EU och då gillar man förstås inte EU-kritiska partier.

    Det jag reagerar mot är något slags objektifiering av åsikter där man menar att EU-kritik objektivt sett skulle vara fel och handla om att "sura och gnälla". För så ser det inte ut. Moderaterna har varit emot landsting i årtionden, men det är ingen som avfärdar partiets kandidatur till landstingsvalen på grund av det.

    SvaraRadera
  14. Niklas, jag framför förstås enbart mina egna begrundanden inför mitt eget val. Någon objektiv sanning påstår jag inte att jag kommer med.

    Jag uppfattar vänsterpartiet och junilistan som i grunden EU-fientliga, och det du säger om överstatlighet är exempel på detta. Och jag tycker att det finns en motsättning mellan denna EU-fientlighet och internationalism.
    Uppenbarligen tycker vi på den punkten olika.

    SvaraRadera
  15. Stefan Stenudd:

    Vi tycker uppenbarligen olika, men jag har inte riktigt förstått vad du bygger din åsikt om att det finns en motsättning mellan internationalism och EU-fientlighet på (speciellt med tanke på att solidariteten med omvärlden inom EU på flera områden inte ens sträcker sig till alla länder inom unionen, utan man skapar särregleringar som diskriminerar de nya länder. Varken solidariskt eller internationalistiskt).

    Jag tycker i alla fall som sagt att världen är större än EU och därför tycker jag det är problematiskt att EU bygger upp murar mot omvärlden och överöser sitt eget jordbruk med stöd för att sedan dumpa det till underpris på världsmarknaden för att ta två viktiga exempel.

    Jag vill ha en mera öppen, mera solidarisk och mera jämlik värld. Inte än ny superstat som sluter sig inåt. Därför är jag internationalist OCH EU-kritiker.

    SvaraRadera
  16. För övrigt skulle det fortfarande vara intressant med en motivering om varför Piratpartiets kritik mot maktöverföring till EU är bättre än den som kommer från Miljöpartiet. Eller för den delen från de något mer kritiska partierna Junilistan och Vänsterpartiet.

    SvaraRadera
  17. Vet inte ifall Piratpartiet är emot Europeisk överstatlighet per se.. det handlar väl mest om att man vill stävja idiotlagar, oavsett var de kommer ifrån.

    SvaraRadera
  18. Junilistan vill inte ut ur EU, däremot vill de minska fuskandet och EU's inflytande i nationernas egna frågor.

    Testa att läsa lite mer innan du uttalar dig.. :>

    SvaraRadera
  19. bra skrivet. jag bryr mig egentligen inte om vad andra partier än pp har för politik, mot eller för eu. det som spelar roll för mig är att dom partierna inte förstår pp:s viktiga fast enkla, logiska och välargumenterande resonemang. därför förtjänar inte något gammelparti nån röst av någon som förstår demokrati och mänsklig frihet, och kopplingen till teknologi.

    SvaraRadera
  20. Niklas, jag såg nyss på stan en valaffisch där vänsterpartiet skröt med att vara det mest EU-kritiska partiet. Sådana argument tycker jag är märkliga.

    Visst bygger EU gränser mot sin omvärld, men det finns också inom EU (bland annat just från vänstern) en kritik mot detta, som förhoppningsvis ska leda till mer solidarisk handel. Före EU var de flesta europeiska länderna så gott som i händerna på USA och hade dessutom allehanda egna tullar mot internationell handel.

    Vad jag tror är att när de nationella gränserna bleknar inom EU, kommer det senare att leda till att också EU:s gränser bleknar gentemot omvärlden. Med andra ord: det är ett steg åt rätt håll.

    SvaraRadera
  21. Junilistan vill inte lämna EU och för det andra har Junilistan samma partiprogram som piratpartiet när det gäller fildelning, FRA, övervakning osv. Läs på!

    SvaraRadera
  22. Många har ungefär samma ståndpunkt som piratpartiet vad gäller fildelning - men piratpartiet var först med det och har gjort det väldigt tydligt att de står för denna syn. De andra partierna är delvis kluvna och i mina ögon inte lika tillförlitliga på denna punkt.

    SvaraRadera
  23. Tja, här är man som vanligt i minoritet, jag röstade för ett grådaskigare Sverige.

    SvaraRadera
  24. Robsten, Grådask går i alla fall att dricka med behållning :)

    SvaraRadera
  25. Olle Schmidt är knappast en blek och obetydlig skugga i parlamentet:

    http://www.erikjosefsson.eu/blogg/2009/05/23/kryssa-olle-schmidt

    Kanske får du även en annorlunda bild av vänsterpartiet genom att läsa Josefssons blogg!

    /Valblock

    SvaraRadera
  26. Jepp Stefan, Grådask är faktiskt riktigt gott och fint, det är mest namnet som skrämmer en smula.

    SvaraRadera
  27. Jag är kanske också en sån där rättrådig vänsterpartist, men jag tycker inte att man kan springa förbi vänsterns EU-kritik på det sätt som du gör. Inte om man är intresserad av begreppet demokrati, och att det ska ha någon praktisk innebörd.

    Huvudproblemet med EU är att alltmer makt flyttas allt längre från befolkningarna i medlemsländerna. Det är i mina ögon rätt likgiltigt om det är parlament eller EU-kommission som fattar besluten. De fattas i vilket fall som helst långt över våra huvuden, långt bort. Som frihetlig socialist tycker jag att en viktig grundprincip är att beslut ska fattas så nära de som berörs av dem som möjligt. Och då är EUs nuvarande utveckling mot federalism helt fel väg att gå.

    Federalisterna hymlar inte med att de vill bygga en politisk union som liknar USA. Det innebär i praktiken mindre makt för vanliga människor och folkrörelser, mer makt för de riktiga maktspelarna i samhället. Storföretag med sina lobbyister, proffs på att påverka politiker, har allt att vinna på att makten centraliseras i Bryssel. USA är för mig inget ideal utan ett varnande exempel på hur det går när demokratin urholkas och den politiska agendan istället sätts av en ohelig allians av ett fåtal maktspelare. Ingen allmän sjukförsäkring, trots att den amerikanska allmänheten efterfrågat en sådan år efter år. För att ta ett exempel. Det går att hitta många fler. Noam Chomsky har skrivit mycket om just detta, hur demokratin i USA i praktiken är ett tomt ord, eftersom folkviljan inte tillåts få genomslag i den förda politiken, som bestäms av helt andra faktorer. Är det verkligen i den riktningen vi vill röra oss?

    Jag är lika mycket internationalist som du, och är positiv till idén om mer samarbete inom och utom Europa. Men EU-projektet som det ser ut idag har redan passerat sitt bäst-före-datum. Det är format av de nyliberala vinder som blåste under 80- och 90-talet. Idéer som händelseutvecklingen de senaste åren bevisat vara lika bankrutta som öststatskommunismen som föll med Berlinmuren.

    SvaraRadera
  28. Staffan, det är missvisande att påstå att EU strävar efter att bli som USA. Det är också grovt förenklat att räkna bort USA:s uppdelning i delstater med rätt mycket egen makt, likaså deras kommuner.

    Självklart finns det faror med formaliserat samarbete över statsgränser, men om det inte görs blir världen både stökigare och grymmare. I stället för att fördöma tanken på en union bör vi verka för att den blir så vettig som möjligt. På samma sätt som vi tänker inom ett land, där län och kommuner bör ha en hög grad av självbestämmande.

    Och EU är inte format av nyliberala vindar på 1980- och 1990-talet. Dess bakgrund är både äldre och mer komplex än så.

    SvaraRadera
  29. Självklart har EU påverkats av de nyliberala vindarna - precis som Sverige och de flesta andra länder har det. Ingen skillnad där.
    EU kan påverkas i annan riktning. Enskilda nationer också.

    SvaraRadera
  30. Men skillnaden mellan exempelvis Sverige och EU är att vi inte i den svenska grundlagen slår fast vilken ekonomisk politik som ska bedrivas. EUs konstitution dikterar faktiskt för medlemsländerna att nyliberal normpolitik, alltså den politik som passerat sitt bäst före datum, är det enda rätta. Oavsett vilken politisk orientering man har måste man kunna se att det är odemokratiskt, inget annat ord duger.

    Vill man ändra på EUs grundlag måste man få med sig vartenda medlemsland på det. Den dag exempelvis Berlusconi går med på att göra konstitutionen politiskt neutral ska jag äta upp min hatt.

    Och jag tycke rinte att jämförelsen med USA är missvisande. Jag menar inte att unionerna ska bli blåkopior på varandra. Exempelvis har USAs delstater, som du påpekar, redan idag i många fall större grad av självbestämmande i vissa frågor än EUs medlemsländer, På andra håll har integrationen inte gått lika långt inom EU än. Men alltmer befogenheter ges parlamentet, som blir den amerikanska kongressens motsvarighet. Ett parlament som saknar den demokratiska förankring och legitimitet som de nationella parlamenten har. Konstruktionen med ministerråd och kommission har ingen motsvarighet i USA, och en EU-president med amerikanska maktbefogenheter har vi ännu inte, även om vissa vill ditåt. Sen förstås EG-domstolen, som liksom den amerikanska högsta domstolen har rätt att köra över de folkvalda politikerna i vissa frågor.

    Men poängen var som sagt inte att unionerna strukturmässigt är identiska, utan att själva grundproblemet med centralisering av makten till Bryssel eller Washington är detsamma. Vanliga människor, de som berörs av besluten, får allt längre till makthavarna, allt mindre reell chans att genom folkrörelsearbete och liknande påverka politiken. Maktutövning blir en dragkamp mellan några få mäktiga intressesegrupper, coh folkviljan bara en formalitet. EUs hantering av folkomröstningarna om Lissabonfördraget är ett illustrativt exempel. Eliterna på EU-nivå har bestämt sig. Röstar medlemsländer nej till den nya grundlagen sminkar vi om den lite och skickar tillbaks den, den här gången utan att göra misstaget att utlysa folkomröstning. Eller så får man rösta igen, som på Irland, tills man röstat rätt.

    Självklart kan man hoppas på att EU påverkas i rätt riktning. Men i den ekvationen ingår också att EU kan påverkas i fel riktning. Det blåser rätt deprimerande politiska vindar på många håll i Europa just nu. Högerextremism är på frammarsch. Ju mer makt vi ger unionen att forma medlemsländernas politik, desto större är risken för att vi själva kommer att påverkas i en riktning som vi inte önskar.

    SvaraRadera
  31. Staffan, jag kan bara hålla med dig om denna fara i EU att de med tvingande avtal vill manipulera bort möjligheten att reformera. Det är politikers megalomani som spökar. Sådant sker också i viss utsträckning på nationell nivå.

    Men jag tycker ändå att EU är en bra tanke, som sannerligen behöver diskuteras och reformeras - men som dämpar nationell maktfullkomlighet och öppnar för en positiv internationalism.
    Och EU kan inte stifta några lagar som inte EU kan ändra. De må tro det, men det kan de inte.

    SvaraRadera