torsdag 14 maj 2009

Idrottens bidrag är ingen jämställdhetsfråga


Under den kommande helgen håller RF (Riksidrottsförbundet) sin stämma. Därmed är idrott och politik på tapeten. DN slår till med en undersökning som visar att damidrotterna får mindre bidragspengar än herrarna – men beror det inte helt enkelt på att det är fler män som idrottar, och gör det mer?

DN redovisar inte sin statistik mer än med några få belopp, som de påstår visar att tjejer missgynnas i idrotten. Men de enstaka siffrorna och luddiga påståendena kan lika gärna förklaras med att det fortfarande är fler grabbar än tjejer som idrottar, och att de gör det oftare.

DN är ute efter en billig poäng och tillåter sig att vara så släpphänta med bevisningen att det snarast är desinformation. Det är falskspel i avsikt att skapa skandal.
Se DN:s artiklar här, här och här.

Lagsport
Några av bidragen till idrotten är så utformade att de stora lagsporterna tenderar att få mer pengar än de flesta individuella sporter. Det märker förstås vi i Svenska Budo & Kampsportsförbundet, som består av uteslutande individuella sporter.

Men bara för att lagsporterna har större övervikt av grabbar än många andra sporter betyder inte det att bidragen därmed är ojämställda. Det är inte där problemet ligger – utan just i att lagsport premieras framför individuella sporter.
Eller hårdraget: svensk idrott är till väldigt stor del en fråga om fotboll.

Dela på kakan
RF har under de senaste åren kämpat med att försöka få fram en ny fördelningsmodell för bidragen till idrotten, men en sådan måste godkännas på RF-stämman, där alla idrottsförbund samlas – och det är svårt att hitta en modell som vinner ett brett stöd. Inga förbund vill få sämre fördelning än hittills, men gärna bättre – vilket förstås är en matematisk omöjlighet.
Bidragen är en kaka av förutbestämt format. Om någon får mer får en annan mindre.

En kategorisk könsfördelningsgrund för beräkningarna skulle bli väldigt orättvis på många andra punkter – den skulle i orimlig grad gynna de idrotter som är populära bland tjejer och lika orimligt missgynna killarnas favoritsporter.

En modell för dessa bidrag får inte vara kategorisk, utan uppdelad på flera självständiga variabler, så att inga idrotter – oavsett deras särart – offras.

Det måste förstås handla om kvantiteter som är överblickbara och lätta att beräkna: hur många tränande, träningstillfällen och klubbar, och så vidare. Om vi börjar kvalitativt värdera idrotter mot varandra, då går vi mot slutet på idrottsgemenskapen.
Dessutom torde det inte leda till något annat än att fotbollen får ännu mer pengar, beroende på sin popularitet, som makthavarna knappast kan ignorera.

23 idrotter i ett förbund
Vi i Svenska Budo & Kampsportsförbundet har 23 olika idrotter i vårt förbund, vilket förstås gör förbundets verksamhet särdeles kostsam och krävande. Tänk bara alla dessa landslag!
Jag tror att det är alldeles unikt inom RF. Som ordförande i vårt förbund ser jag förstås gärna att bidragsfördelningen tar ordentlig hänsyn till det.

Men en så sällsynt situation kan knappast bli en variabel i beräkningarna av alla bidrag. Då är det bättre att RF har en rörlig pott att fördela just till särskilda avvikande fall, som inte täcks in av de generella fördelningsprinciperna.
Och så har jag för mig att det redan är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

5 kommentarer:

  1. DN jämför i en faktaruta ishockey och ridsport, där det visar sig att den förra får mer bidrag per medlem - men DN säger inget om antalet träningstillfällen, vilket är avgörande för bidragens storlek.

    Det är troligt att hockey normalt har fler träningstillfällen per vecka än ridsport, så det kan gott och väl förklara skillnaden i bidrag.
    Manipulativt av DN att inte nämna det.

    SvaraRadera
  2. Hörni, nu får ni inte göra så här. Inte analysera DNs lögner och vinklade artiklar!

    RF hatar kvinnor likt resten av patriarket (är inte helt säker på vad det är, men FI snackar om det hela tiden så något viktigt måste det ju vara)! De vill inte att tjejer motionerar, utan tjejer ska stanna hemma och föda barn!

    Någon logisk anledning till det hela kan det ju inte finnas, då hade DN skrivit om det.

    :)

    SvaraRadera
  3. Kvinnor kanske tränar mindre just pga dyrare kostnader och sämre stöd från omgivningen/samhället. Deras intäkter från sponsorer och bidrag är ju bla mindre.

    SvaraRadera
  4. KB, det kan ju också vara så att många kvinnor föredrar att träna på annat sätt än i tävlingssport, som är vad samhället både med bidrag och sponsoring ger ojämförligt mest stöd.

    Men att inte ge bidrag för antalet aktiviteter, bara för att kvinnosporter missgynnas något, är absurt. Då skulle det verkligen bli orättvist.

    DN:s "skandal" är rent nonsens.

    SvaraRadera
  5. Beror på målsättningen med statens bidrag. Om målet är största möjliga folkhälsa är kanske bidrag/aktivitet fel metod.

    Pedagogiskt är det dock säkert bästa bidragsformen. Men vad är rättvisa? Endast slumpen är rättvis.

    SvaraRadera