måndag 25 maj 2009

Finns det asociala media?


Svenska Dagbladet säger i en artikel om EU-valet att “sociala media” spelar roll för vilka kandidater som ska få flest röster. Därmed menas Facebook, Twitter, YouTube och så vidare – betyder det att gammelmedia är asociala?

Begreppet “sociala media” har smugit sig på. Jag vet inte riktigt varifrån, men har intrycket att det har lanserats genom pressen – gammelmedia. Det torde vara en rak översättning av det engelska begreppet, som även har en egen artikel i Wikipedia: Social media
Den motsvarande texten i svenska Wikipedia är betydligt kortare: Sociala medier

Vad jag förstår omfattar begreppet sådana informations- och kommunikationskanaler som är tillgängliga för allmänheten att både läsa och skriva på. Alltså i praktiken internet och dess olika mötesplatser, såsom YouTube, Facebook, MySpace, Twitter, bloggosfären, forum och så vidare.

Nå, ett begrepp innehåller ofrånkomligt en massa antaganden. Det första man måste fråga sig är vad som gäller för media som inte hör till denna grupp. Är de asociala? Annars är det något som inte stämmer med termen.

Jag tror att pressen snappar termen med ivrig förtjusning, för att den antyder något mindre tillförlitligt än gammelmedia. Bara umgänge, liksom. Inget att ta på allvar.
Det är den bild som gammelmedia älskar att ge av så mycket på internet: blott en lekstuga för amatörer, de flesta av dem infantila.

Men termen understryker också dessa “sociala medias” betydelse – det är här folk finns, så det är hit man måste gå för att få kontakt med folk.
Politiker måste i allt högre omfattning delta i det sociala livet på internet, om de ska hitta väljare. Makthavare av alla de slag måste vara lyhörda för hur snacket går i dessa media, om de ska kunna fatta realistiska beslut och slippa folkliga rekyler.

Jag tycker att det som innefattas av begreppet sociala media redan täcks gott och väl av ordet internet. Kärnan i dess väsen är att det är interaktivt. Alla som vill kan lämna sina avtryck där, och de delar av internet som inte tillåter dialog blir både färre och allt mindre betydande.

Så kanske är det inte internets sociala funktion som kräver en särskild term, utan de resterande gamla medier som fortfarande envisas med att vara monologer. Denna krympande kategori kan förvisso beskrivas som asocial.

Där har vi en klar och tydlig polaritet: sociala media som inbjuder till dialog, och asociala media som inte gör det. Tidningarna hör till båda kategorierna – den förstnämnda med sina nätutgåvor, om de har t.ex. kommentarfält och länkar till bloggar, den sistnämnda med sina pappersupplagor, som håller fast vid predikandet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

3 kommentarer:

  1. jag vet inte om nättidningar kan räknas som sociala. sydsvenskan mlf stänger ofta av sin kommentarsfunktion om man tycker diskussionen går lite för snett, många andra raderar friskt bland inläggen av samma anledning. så kan det ju inte fungera om det ska vara en dialog.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker också att Sydsvenskan försämrat dialogen genom att dölja kommentarer och blogglänkar bakom flikar.

    Och så är det väldigt oklart vilka sorters artiklar nättidningarna släpper fram kommentarer och blogglänkar på - ibland bara det ena eller andra, ibland båda, ibland inget alls.

    Märkligt nog är det framför allt på debatterande och recenserande artiklar de ofta stänger av dialogen, fast dessa egentligen inbjuder allra mest till diskussion.

    SvaraRadera
  3. "Märkligt nog"...? Skulle inte tro det...

    SvaraRadera