söndag 19 juli 2009
Thomas Quick är förmodligen både oskyldig och skyldig
Thomas Quick (Sture Bergwall) har varit utmärkt bränsle åt media i snart två decennier. Under rättspsykiatrisk behandling erkände han en lång rad mord som han sedan tog tillbaka. Nu kommer en ny psykiater och säger att Quick förmodligen lider av Tourettes syndrom. Fan tro’t.
Det är psykoterapeuten Rigmor Robèrt som på DN Debatt framför teorin att Quick är oskyldig till morden, utan i stället lider av Tourettes syndrom, vilket skulle förklara hans våldsamheter i unga år och diverse annat i hans beteende.
Psykologin och psykiatrin har inte gjort så väldigt bra ifrån sig i rättvisans tjänst, så snarare är det äntligen dags att göra elementära, sakliga polisutredningar. Människans psyke är en labyrint där alla går vilse – vi själva så väl som våra observatörer. Psykologin har inte någon fungerande karta och bör därför inte tillåtas som bevisning eller ens metod i rättvisans skarpa läge.
Andras karriär
Thomas Quick har framför allt fallit offer för andra människors snappande av karriärmöjligheter. Terapeuten som lockade de förmodligen falska erkännandena ur Quick genom morötter i form av tunga medicinska droger, polisen och åklagaren som bara letade bevis på hans skuld, försvarsadvokaten som bara hjälpte Quick att erkänna i stället för att ifrågasätta, journalisten som fullständigt okritiskt skrev spaltmeter om massmördaren, och så vidare.
Det menar också Rigmor Robèrt, vilket är det klokaste hon får sagt i sitt debattinlägg:
”Psykologen och minnesforskaren fick anseende som experter på seriemördare och psykopater. Polisen blev expert och föreläste på polishögskolan om sin föredömliga förhörsteknik med Thomas Quick. Åklagaren blev berömd i både Sverige och Norge. Stjärnadvokaten blev ännu mer känd genom fallet Quick. Journalisten som specialiserat sig på fallet blev prisbelönt.”
De var allihop betydligt mer intresserade av att finna Thomas Quick skyldig till alla morden, än att borra sig fram till sanningen.
Jag vet inte mycket om kriminologi, inte heller är jag särskilt upplyst om det mänskliga psykets natur, men jag har alltid tyckt det märkligt med en seriemördare som väljer så olika offer. Brukar det inte alltid utgå från sexuella preferenser och därför vara en begränsad typ av offer?
I fallet Thomas Qick var det båda könen och alla möjliga åldrar. Redan där borde rättvisan – och psykiatrin – ha backat filmen.
Säkra brott
Vi behöver nog gå tillbaka till innan de spekulativa erkännandena för att komma underfund med vad Quick kan vara skyldig till. 1970 fälldes han för att året innan (då han var 19 år) ha förgripit sig på fyra pojkar. En av dem försökte han också strypa, men hejdade sig. Den rättspsykiatriska undersökningen bedömde honom vara en sadistisk pedofil.
1974 (då han var 23 år) misstänktes han för ett allvarligt knivangrepp mot en annan ung man, som han mötte på RFSL:s lokal i Uppsala, men det blev inget åtal eftersom han fortfarande stod under vård (jag förstår inte logiken i det). Offret för attacken berättar själv om det på Newsmill.
1991 dömdes Quick till fortsatt psykiatrisk vård för ett rån med gisslan, som han begått tillsammans med en tonåring (född 1972). Där ska Quick ha varit väldigt hotfull med en kniv i hand.
I terapin därefter kom sedan alla märkliga erkännanden om bestialiska mord här och där. Quick förnekar idag inte de ovannämnda brotten, men allting därefter.
Okända år
Vad jag förstår befann han sig varken under vård eller i klammeri med rättvisan mellan 1977 och 1991. Med tanke på vad han gjort sig skyldig till dessförinnan är det lätt att förstå om polis och åklagare misstänkte honom för brott av liknande typ – våld mot pojkar eller unga män, med sexuellt inslag. Men det är blott en bråkdel av de fall han erkände och fälldes för.
Förmodligen ljög han om det mesta, men det gör också att han inte heller nu är särskilt trovärdig. Kanske är han skyldig till något av morden, eller till andra våldsamheter som han ännu inte har kopplats ihop med?
En sak är säker – det återstår massor av spaltmeter i tidningarna och spektakulära reportage i TV om Thomas Quick alias Sture Bergwall. Historien är långt ifrån slut.
PS: DN Debatt-artikeln har inga länkar till bloggar och ingen kommentarfunktion, vilket är fullständigt vansinne. Det heter "debatt" men ingen debatt tillåts. Storebrormentalitet. Skäms!
Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Quick, Sture Bergwall, rättspsykiatri.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är mest arg på terapeuterna som ställde ledande frågor och rättade honom.
SvaraRaderaJag har själv blivit utsat av dessa analytiker som ställt ledande frågor och påstått saker som inte stämde.
detta ledde att mina symtom inte togs på allvar.
Jag var till skillnad från gvick en mes.
Jag led av katatoni med asperger och fick samma flummterapi som Gvick.
Det är vår minsta gemensamma nämnare.
Objektsrelationen är kvacksalveri.
Jag vill att dom som skadats av Gvick täder fram och talar för sin sak så att vi får hela sanningen
fridman2@spray.se