Äger en artist sina betraktare?

Britney Spears management kräver att pressfotografer som ska ta bilder på hennes konsert skriver på omfattande kontrakt. Det vägrar de fyra stora svenska tidningarna att göra, så från den konserten kommer det inte att bli några bilder. Det vinner förstås ingen på.

Det har länge varit krångel när tidningarna ska fotografera på konserter. När jag var rockrecensent på DN på 1980-talet blev det allt värre.

Först var det begränsningar för när fotograferna fick plåta. Den gräns som nog fortfarande är vanligast är de tre första låtarna. Därefter måste fotograferna lämna avspärrningen närmast scenen.
Det är ganska begripligt, för annars blir de ett störande moment mellan artister och publik. Fotografer som vill fortsätta ta bilder går bara bakåt i publiken och skruvar på teleobjektiven.

Men sedan kom kraven på alltmer omfattande kontrakt. Artisternas bolag ville bestämma över användningen av bilderna och ha rättigheterna på dem. Det är absurt. Britney Spears management går ännu längre och kräver att de ska få välja vilka av bilderna som används i tidningarna.
Då börjar det likna censur à la totalitära stater. Tidningarna måste vägra.

Det blir i regel så att artisterna får ge sig. Även om man är Britney Spears kan stjärnan dala rätt kvickt när pressen bojkottar. I synnerhet artister av hennes typ, som lever på medial uppmärksamhet, har inte råd med ett sådant krig.
Artister med en mindre poppig framtoning skulle tåla en bojkott mycket bättre – men de brukar sällan ställa några särskilda krav på fotograferna.

Föråldrad upphovsrätt
Bakom dessa konflikter ligger egentligen anomalier i upphovsrätten. Fotografer är konstnärer, som har rätten till sina verk – men när de fotograferar andra konstnärers föreställningar, som måste betraktas som konstverk, varför ska de vara ensamma om denna upphovsrätt?
Om man tar ett foto på en tavla av Picasso – vad är konstverket: tavlan eller bilden av den?

Det är svåra gränsdragningar, som pekar på upphovsrättens problem.

Det borde vara självklart att media i sin nyhetsbevakning ges mycket stora friheter att återge och kommentera i både text och bild, även när det gäller artisters och andra upphovsmäns verk.
Men det betyder egentligen också att allmänheten borde ha ungefär samma rätt. Därmed snuddar vi vid frågan om fildelning.

Hela upphovsrätten och principerna för vad som är konst och hur den ska skyddas behöver tas till gedigen och djupgående omprövning. Vår värld har blivit så komplex att de gamla reglerna och idéerna inte längre passar.

Pressen brukar ofta resonera om allmänintresse. Sådant som är av allmänintresse bör media ha rätt att publicera. Det gäller till exempel bilder från Britney Spears konserter, men kanske borde det gälla varje konstnärligt verk.

Den värsta situationen skulle vara om bara rika och privilegierade kunde ta del av det som sker inom musiken, litteraturen, filmen och så vidare. Med internet finns äntligen chansen att alla människor kan vara publik på lika villkor. Hur ska vi då kunna förneka dem det?

Här skriver DN och Svenskan om bojkotten.
Läs även andra bloggares åsikter om Britney Spears, foto, upphovsrätt, pressen, konsert.