McDonalds, Coca-Cola och andra multinationella skräpmatsföretag satsar ständigt väldiga reklampengar på att fånga framförallt barnen i dåliga mat- och dryckesvanor. Det syns tydligt på hur reklamen är utformad att den är primärt riktad mot barn och ungdomar.
Det är elementär business. Barns köpvanor är det stor chans att de behåller resten av livet. Det kan McDonalds, Coca-Cola och de andra tjäna massor av pengar på – i flera decennier.
Dessutom är det särskilt stor vinst just på skräpmat, eftersom råvarorna är billiga och priset ändå högt. Marginalerna är stora. Samma sak gäller all form av snask.
Information mot desinformationen
Stephan Rössner, en professor som jobbar med övervikt på sjukhus, föreslår extra skatt på till exempel läsk. Men skatt är ett trubbigt verktyg för att påverka våra konsumtionsvanor. Se på tobak och sprit, som är extremt högt beskattat och ändå konsumeras i väldig mängd.
Information fungerar betydligt bättre. Det är så rökningen gradvis har kuvats de senaste decennierna. Vi behöver information om skadeverkningarna men också om goda alternativ.
Information är det enda som fungerar mot reklamens desinformation – men det är en svår kamp, eftersom reklamen har så mycket större resurser än myndigheternas hälsoorgan och dessutom bedriver sina kampanjer utan minsta moraliska betänkligheter. Reklamen slåss ojuste.
Om samhället vill ha bättre odds i den kampen bör det inte höja skatten på skräpmaten, men kanske på reklam för den. Eller andra restriktioner som gör att reklamen inte helt obehindrat kan trumma in sina skadliga budskap – särskilt inte mot barn och ungdomar.
Kanske skulle man kräva samma typ av varningstext som finns på reklam för alkohol? Det är en ganska rimlig startpunkt.
Men gränsdragningen är svår. Vad är skräpmat och vad är inte det? McDonalds försöker med några salladsblad och en skiva tomat klara sig. Kanske Coca-Cola tillsätter lite C-vitamin för att göra detsamma.
Det är en gigantisk industri som verkligen inte kommer att lägga sig i första ronden. Vi bör minnas hur tobaksindustrin gjorde på 1900-talet för att allmänheten inte skulle bli varse rökningens skadeverkningar. Skräpmatsindustrin kommer också att ta till alla knep de har, och det är åtskilliga.
En generation som sitter still
Men maten är bara halva problemet. Datorerna och internet har gjort att de nya generationerna sitter stilla mycket mer än någonsin förr. De lider inte av det medan de är unga, utan smällen kommer när de blir uppåt 30 år, och då är det väldigt svårt att reparera skadan.
Där är skolan nog den enda resursen som kan vända trenden. Eleverna bör sättas i rörelse i skolan, eftersom de rör sig allt mindre på fritiden. Mer aktivitet, gärna utomhus, och mindre sittande vid skolbänken.
Kanske blir den teoretiska undervisningen lidande av det, men det får det vara värt. Dessutom innebär all tid vid datorn och allt surfande på internet att vår tids barn ändå blir mer teoretiskt bevandrade än de varit förr. Röriga och spretiga kunskaper, måhända, men kunskaper lik förbannat – och dessutom relevanta för barnen själva.
Barn som släpps fria och ges resurserna skaffar den kunskap de behöver. Det visste redan Rousseau.
Här skriver Aftonbladet om överviktsproblemet.
Läs även andra bloggares åsikter om skräpmat, fetma, övervikt.
Jag tycker inte man kan skylla "reklamindustrin" på överviktsproblem. Problemet ligger i våra gener. Vi äter för mycket om vi kan. Dels tycker vi mat är gott, dels är vi programmerade för att äta upp oss när mattillgången är riklig. I människans ursprungliga miljö på stäppen var mattillgången ojämn. Det var en evolutionär fördel att vid de tillfällen det fanns extra mat, äta så mycket som möjligt och lagra det som fettreserver.
SvaraRaderaDet behövs inte mycket till reklam för att få folk att besöka McDonald's. Reklamen har bara marginell betydelse, och framför allt syftar den till att positionera ett visst företag visavi sina konkurrenter. Matmarknaden kommer oavsett reklam att vara ungefär lika stor, men vad McD vill säga är ungefär "Ät hos oss *istället* för hos Burger King eller Pizza Hut!"
Skulle vi i ett slag förbjuda all matreklam, skulle konsumtionen inte påverkas nämnvärt (litet grand kanske, men mindre än vad många tror). Vi slåss mot mäktigare, genetiska krafter.
Men upplysning är bra! Sådan slåss också mot mäktiga, genetiska krafter, men någon liten verkan kan den ha. Undervisa barn i "goda" matvanor så de får tidiga vanor. Populärisera "smalmat" och motion. Mycket av detta sker ju också, men mer kan säkert göras. Den här motionstrenden (som bara är några decennier gammal) med Vasalopp, Stockholm Marathon m m är ju lovande. (Folk har inget emot att springa för nöjes skull. Människans genetiska disponering gör oss tvärtom lämpade att ta oss fram långa sträckor. Människan är världens främsta vandringsdjur.)
Därtill kan man säkert komma på bantningspreparat. Nu är det knappast rekommendabelt att tugga i sig amfetamin (som fotomodeller plägar göra; det har annars beprövad effekt). Nyligen såg jag inslag om svenska forskare som hittat ett fantastiskt bantningsmedel i vanlig spenat! Det gäller bara att ha något som dämpar hungersignalerna. Mitt eget tips är att riklig konsumtion av ganska starkt te får en att glömma att äta. Med ökad kunskap om genetik, människans biokemi osv kommer det säkert många verksama bantningsmedel. (Baserad på riktig vetenskap, inte kvällstidningarnas "Grapefruktmetoden - jag gick ned 5 kilo på en vecka!")
Straffskatter tror jag inte på. Fetma är mest utbrett bland de som har det sämre ställt. Det enda man åstadkommer är att de får det ännu sämre. Internet kan vi inte skylla på. Det ersätter bara TV-tittande.
Men det här är viktigt: Vi måste acceptera att människor om de nu vill har rätt att äta för mycket. Upplys gärna, men straffa inte.
--Ahrvid
Ahrvid, jag kan bara hålla med dig om allt du säger. Människan är lättledd till överkonsumtion, av gamla överlevnadsskäl. Jag tror att det gäller många djurarter.
SvaraRaderaDärför är vi särdeles mottagliga för dylika reklamkampanjer - men jag vill ändå påstå att de inte bara vill få oss att välja vissa skräpmatställen, utan att generellt äta mer skräpmat. På så vis gör de en inte så ringa skada.
Om myndigheterna hade motsvarande budgetar för att informera om goda matvanor vore kriget vunnet - bara myndigheter begrep att inte vara så "myndighet" i sitt tilltal.
Jag håller också med dig om att folk måste få välja, även om det är dåliga val. Livet är en svår balansgång. Vi har olika sätt att hanka oss fram. Straffskatter och andra tvångsmedel är till sin natur socialdarwinistiska och ett sattyg.
Hm. Reklam är betydligt mer schysst än journalistik tycker jag, av den orsaken att reklam är reklam. Reklam utformas och går öppet ut med att vilja sälja dig något. Journalistik och "information" vill också påverka oss på olika sätt och hävdar gärna sin egen objektivitet men under den ligger ALLTID en åsikt, från skribenten eller från någon annan som styr över henne/honom.
SvaraRaderaDäremot får kanske reklamutformarna bli lite tydligare med vad de vill göra reklam för. Jag slutade t ex att jobba med kunder som Skanek och Samfood när jag blev vegetarian. Och jobbar numer enbart på frilansbasis med kunder och deras produkter/tjänster som jag själv använder eller vill använda eller inte står emot några av mina värderingar. Och är man som jag 50% sjuskriven, borde det (tillsammans med coaching och dans) gå alldeles utmärkt att försörja sig med sina gränser intakta... om nu F-kassan ville ta sitt förnuft till fånga så att jag kan börja arbeta igen...
Äter vuxna skräpmat, äter också barnen den. Problemet ligger snarare hos dem som stressar runt istället för att laga egen och sätta sig ned...
Fridens,
/Alexandra
PS. Ta Svininfluensan som exempel som du skrev om nedan. Inga annonseringar där, men likväl en massa "information" som ska påverka oss att gå ta vaccin... som läkemedelsföretagen tjänar på.
SvaraRaderaJag tror information är en övervärderad faktor i vårt land, allt skall lösas med information. Våldet i vårt samhälle skall informeras bort etc, etc. det är uppenbart att information är det enklaste för politiker att agera itfrån, man riskerar ingen kritik tec. Att bli informerad är dock INTE som att lära sig en sak, det innebär mycket mer.
SvaraRaderaJag såg en gammal film, flera filmer från "filmjournalen" och allt vad det heter. Alla, i princip alla, är jättemagra, inget fett så långt ögat når. Man arbetade med kroppen 8 timmar om dagen, slet och rörde på sig, inget fett han fastna på deras magra kroppar.
Jag ser i bostadsområdet där jag bor, någon skall till kiosken lite längre bort, man tar såklart bilen, ingen går en meter i onödan. Våra kroppar är gjorda för hård ansträngning. natutfolk i Afrika springer ikapp villebråden, släpar henm villebrådet flera mil. Därefter lagar man till det magra köttet som man äter med rötter och andra saker. Exakt DET är våra kroppar gjorda för, kolesterolet förbrukas den sista milen när jägaren släpar hem villebrådet.
Att information skall ändra på dessa förhållanden tvivlar jag på, uppriktigt sagt. sedan har såklart Arvid också rätt i sin analys.
Reklamen är boven men det vill ingen tro. För vem vill erkänna att han inte är herre över sitt eget liv? Det är ett stort ingrepp i självbilden att erkänna att man låter sig påverkas av reklam.
SvaraRaderaDessutom är vi mästare på efterhandskonstruktioner. Först bestämmer vi oss och sedan hittar vi på argumenten. Den som just köpt en en vara erkänner inte gärna dess brister, inte ens för sig själv. Det initiala valet ligger i mångt och mycket utanför vår kontroll. Svårt att tro och tufft att erkänna.
Kombinera reklam med grupptryck och få kan stå emot. Det faktum att en stor del av oss dricker stora mängder dyrt brunt kolsyrat sockervatten är bara ett exempel av många.
Biggles
Biggles, jag menar också att reklamen påverkar oss mer än vi vill medge, och mer än vi kan stå emot. De har resurserna, kunskapen och envisheten.
SvaraRaderaDet är inte så enkelt som att reklam medger att den är reklam och därför är den "ärlig". Den jobbar mot våra instinkter och vår sociala ångest på ett infamt sätt. Och den mal och mal.
Det är en stor makt - med en verkan som vi behöver skydda oss emot.
I det här fallet tycker jag det är intressant hur journalistiken informerar oss: fetman ökar nämligen inte i Sverige som artikeln berättar utan har faktiskt minskat lite det senaste året. Ett trendbrott eller naturlig variation?
SvaraRaderaAmiechan, jag vågar gissa på att det är ett undantag som bekräftar regeln, men nog borde det ha utretts närmare i massmedia.
SvaraRaderaÄr senaste årets minskning liten i jämförelse med tidigare års ökning?
* 42,7% (2000)
SvaraRadera* 42,7% (2001)
* 44,4% (2002)
* 42,8% (2003)
* 42,6% (2004)
* 44,0% (2005)
* 44,4% (2006)
* 44,0% (2007)
Så de senaste åren har fetma+övervikt varierat mellan 42 och 44% i Sverige. Jag hoppas, men är inte så optimistisk.
Ett av reklamens problem, tror jag, är att den skapar behov och talar om vad vi önskar oss. Och vi som inte håller med får kämpa hårt för att hitta den mat vi verkligen vill äta bland det andra skräpet.
Amiechan, den lilla skillnaden kan inte tolkas annorlunda än att svensk fetma är konstant - varken ökar eller minskar. Vad trött man blir på allt fusk med fakta som gammelmedias journalister begår för att skapa rubriker.
SvaraRaderaJag måste påminna mig att aldrig lita på något de säger.
Jag håller med dig om reklamens problem. Den bearbetar våra behov - och gör det svårt att hitta alternativen.