onsdag 22 juli 2009

Läsarna har aldrig betalat för tidningarna


Internationellt tidningsfolk säger att nättidningarna kommer att ta betalt av sina läsare – före årets slut. De kallar det en nödvändig och självklar utveckling. Men det är mer önsketänkande än fakta. De tänker helt fel.

WAN, en tidningsorganisation, bearbetar EU-kommissionen för att skydda tidningarnas upphovsrätt på internet, och tunga tidningsledare talar i kör om att betalning för nättidningar är på gång – som om det vore en naturlag.

Men de talar utifrån desperation. I USA trillar stora tidningar omkull och det lär sprida sig till resten av världen. Ingen har hittills fått nättidningarna att löna sig tillräckligt väl för att ersätta papperstidningarna, som det är allt svårare att sälja. Tidningar över hela världen går på knäna och hittar ingen lösning.

Därför agerar de från desperation men låtsas att det är planering, och ropar ut sina böner men låtsas att det är framsynthet.

Manipulativ enkät
Ett tydligt tecken på deras desperation är Svenskan och DN, som båda i anslutning till sina artiklar om nättidningarnas ekonomiska framtid har exakt samma enkätfråga: “Kan du tänka dig att betala för nyheter på nätet?”
Tänka sig kan man ju alltid, så det är en formulering enkäter tar till när de vill ha extra många ja-svar. Så gör de t.ex. när de frågar om man kan “tänka sig” att rösta på något perifert och bisarrt politiskt parti.

Men nu vill de vara ännu säkrare, så båda tidningarna har alternativen ja, nej och kanske. Men ‘kanske’ ligger redan i frågans natur, så det är bara ett extra ja.

När jag tittar på svarssiffrorna nu (02:15 på natten till onsdagen) har 6.500 röstat på Svenskans enkät, med 6% ja, 87% nej och 7% kanske. DN hade sin enkät på förstasidan men den är borttagen därifrån och jag hittar den inte på de undersidor jag prövar. Kanske har de skrotat den när de såg att Svenskan körde precis samma.

Hur som helst, 87% nej på en så vag fråga med två ja-alternativ, det är en tydlig indikation. Läsarna vill inte betala för att tidningarna ska kunna fortsätta som förr. Inte ens Svenskans normalt bättre bemedlade läsare.

Pengarna har alltid kommit från annonser
I själva verket är det två saker de måste förstå:

För det första har inte heller papperstidningarna betalats av sina läsare, i alla fall inte direkt. De stora inkomsterna har kommit från annonser, inte lösnummer- och prenumerationsförsäljning. Därför är det orimligt av dem att tro att nättidningarna skulle vara annorlunda. Det går inte att driva tidningar med läsaravgifter som huvudsaklig inkomst – vare sig på papper eller på nätet.

För det andra finns det en begränsad kassa i reklambranschen för annonser i media. Papperstidningarna äter fortfarande en stor del av den kakan och internet är fortfarande ett nytt och oprövat annonsmedium – så annonsörerna betalar mer för annonser i papperstidningarna än på nätet.
I samma grad som papperstidningarna krymper och försvinner kommer annonsbudgetarna att frigöras, och då kommer mer pengar att flyta över till nätannonsering. Då kommer nättidningarna att tjäna allt mer på annonser och dessutom kommer de att kunna höja priset på dem.

Framtiden för tidningarna på nätet är inte via läsaravgifter, där det som ska locka läsarna ligger dolt bakom lösenord och inloggningar. Vem vill betala för det man inte kan se? Det är väldigt lite information som inte går att hitta gratis på internet, dessutom med en fördjupning och variation som ingen tidning längre är förmögen att tävla med.

Glöm forntiden
Tidningarna måste glömma forntiden. De kommer inte längre att vara nära nog exklusiva informationskanaler för sina läsare, som de varit förr. De tävlar på en informationsmarknad som har blivit gigantisk – och omedelbart tillgänglig för alla med internetuppkoppling. Dessutom mestadels helt utan avgifter.

Tidningarna krisar för att de fortfarande försöker behålla den dominans de hade inom media förr, men den är ett avslutat kapitel i vår historia. De måste anpassa sig till den nya verkligheten, i stället för att försöka återerövra den gamla.

Gammelmedia kommer snart i sin desperation att försöka verka för ett strypt internet, där i hög grad bara de kan ladda upp information. Om de lyckas med det kan de ta betalt så det gnistrar, så frestelsen är stor.

Därför kommer de mer och mer att varna för allehanda faror med ett fritt internet. De kommer att propagera för tilltagande censur, men utan att medge att det är vad de gör. Det sker redan i hög grad. De tar till moralpanik och skrämseltaktik, och de kommer att finna många allierade politiker, eftersom också dessa längtar efter kontroll över internet.
Överheten vill inte släppa taget.


Nya nättidningar
Jag har tidigare skrivit ganska ordrikt om hur jag tror att tidningarna bör ändra sig för att behålla betydelse i vårt nya informationssamhälle. Den texten är här:
Idéer om en ny tidning

När det gäller internet är jag säker på att nya nättidningar kommer att växa fram. De kommer att vara helt gratis och de kommer att ha omfattande annonsintäkter, samt alla möjliga andra kringintäkter – men de flesta kommer att vara redaktionellt bantade i jämförelse med hur många dagstidningar har det idag.

Specialiserade nättidningar finns det plats för hur många som helst av, ungefär som traditionell special- och fackpress. Det kommer också att gå att driva mindre nättidningar som begränsar sig till ett lokalt innehåll.

Men stora nättidningar med allmän nyhetsbevakning och allt det andra som dagstidningarna idag innehåller kommer det knappast att drälla av i framtiden. Kanske en handfull i hela Sverige, om ens det. Möjligen bara två stora och en uppstickare. Det är en dynamik som samhället tenderar att upprepa för så gott som vad som helst.

Det är inte geografi som avgör på internet, utan språk. Svenskspråkiga nättidningar har sin givna begränsning, men därmed också sin givna profilering. Så den svenskspråkiga marknaden har de alla chanser att kunna exploatera – om de bara har förstånd att anpassa sig, i stället för att sitta och drömma om fornstora dagar.

Här skriver Svenskan och DN om nättidningarnas framtida ekonomi.
Läs även andra bloggares åsikter om , , .

8 kommentarer:

  1. Jag läste din längre artikel om tidningens framtid. Du har säkert rätt i många av synpunkterna, men det handlade mest om redaktionella småttigheter, som vad man skall och inte skall skriva om, skilja fakta från åsikt, olika redaktionella indelningar, osv.
    Det tror jag inte är grundproblemet.
    Det första är att pressen måste downsiza, som det heter numera. De kommer inte att kunna ha lika mycket av mediakonsumtionen. De måste ha färre anställda, bli mindre till omfång, och det måste bli färre tidningar.
    Tidningarna har en fördel i form av att de sedan århundraden är experter på att hantera annonsmarknaden - men det är en fördel de bara i begränsad mån kan använda nu. Internet är nämligen ännu inte moget som marknadsplats. Framför allt saknas system för småbetalningar som motsvarar kontanter (t ex ett system som holländsk-amerikanska Digicash, där "pengar" utgörs av lokalt lagrade krypterade strängar, som alltså inte passerar genom någon bank eller något, och blir lika ospårbara som kontanter). Det behövs också billigare distributionssystem (man tvekar att köpa en vara om frakten går på en rejäl del av slutpriset).
    Ett förslag vore att någon större tidningskoncern tog sig för att själv inrätta ett system för e-kontanter och frakt. (Morgontidningar har ju redan ett distributionssystem - för sina tidningar!) Då kan man börja få utväxling på sin expertis i att hantera annonsmarknaden, och man kunde nå en del synergieffekter (själv sälja saker, t ex).
    En annan idé värld att pröva kunde vara "Timmens nyheter" (jag tror Claes Lundin hade den idén i Oxygen & Aromasia, o någon läst det). Man kunde pusha ut en mini-E-tidning varje timme, t ex som MMS till mobiler eller som E-post. Timmens minitidning har de t ex senaste 5 viktigaste nyheterna, i miniartiklar på 4-5 rader (och till detta miniannonser som de kan ta betalt för). Dagens tidningar hänger inte med i nyhetsflödet. Sedan kan man gå till papperstidningen eller hemsidan för att få veta mer.
    Och använd läsarinput bättre. Säg åt kommentatorer på hemsidan att om det du skriver är tillräckligt bra, tar vi in det som tryckt artikel och ger en liten slant (behöver inte vara mycket, några hundralappar). Varje nummer av t ex DN bör ha, säg, 10 läsarartiklar (som INTE står bland insändare). Det är ett sätt att skapa intresse, lojalitet, rent av entusiasm hos läsarna.
    Något jag vill se försvinna är utspels- och pressrelease-"journalistik". Att en intresseorganisation gör ett utspel, att det kommit en ny "undersökning" (beställd för att visa det beställaren vill), osv är inte riktiga nyheter! En nyhet är något som har hänt, inte att någon bestämt sig för att pusha en viss uppfattning en viss dag. Jag skulle gärna se dokusåpa-"journalistik" försvinna också, men jag är rädd att det är att hoppas för mycket.
    Och mer humor! Kvällstidningarna har ofta vitsiga rubriker. Man kunde gå ännu längre. Pressen tenderar att ta sig på för stort allvar.
    Några tankar. Men jag läser tvärtom att pressen tänkt sig totalt motarbeta utvecklingen istället. Man vill förbjuda sökmotorer att indexera tidningshemsidor...vilket aldrig i livet kan leda till något gott. Då tappar man besökare och förtroende, bara.

    --Ahrvid

    Ps. Och så vill jag se att tidningarna börjar köra noveller igen! Som man gjorde fram till för 40-50 år sedan. Jag tror novellen är en bra litterär form för vår stressade tid.

    SvaraRadera
  2. Det är värre än så. Det är inte bara betaltidningar som är hart när omöjliga på nätet, traditionell tidningsreklam kommer också att få det svårt.

    Konkurrensen är hård. En annons hos Google på rätt sökord har mycket bättre träffsäkerhet än en annons i en allmänt hållen tidning. Radannonser har ingen naturlig koppling till en dagstidning, Tradera och Blocket klarar det på egen hand. Och varför ska bostadsannonser vara kopplade till en dagstidning?

    Kontrollen över formatet är borta. Det finns inget som tvingar läsaren att titta på annonserna. Hon kan välja att plocka ut texter automatiskt med hjälp av RSS eller blockera reklam med hjälp av insticksprogram i sin webbläsare. Den som har provat Adblock Plus och Flashblocker i Firefox vill inte vända tillbaka. Det är som att bli befriad från en odräglig djävel som skrikit dig i örat under hela ditt liv. Skönt.

    Biggles

    SvaraRadera
  3. Ahrvid, jag trodde att jag var ganska tydlig ovan (och i andra inlägg) med att tidningarna måste krympa sin omfattning och räkna med mindre marknadsandelar.

    SvaraRadera
  4. Biggles, å andra sidan finns faktiskt en tradition - speciellt inom morgonpress - att många läsare ser en stor del av annonserna som information. De vill veta vad ICA har extrapris på, vilka filmer det är på biograferna, hur HM:s höstkollektion ser ut, och så vidare.

    I tidningarna och på internet är reklam lätt att bläddra förbi. Det är värre på TV och radio.

    Nå, jag ska ändå kolla upp det där med Flashblocker :)

    SvaraRadera
  5. Det lär bli blodigt framöver. Två makthavande kårer slåss för sin överlevnad, journalisterna och politikerna. Störst hopp sätter jag till deras kluvenhet. En del av dem lär inte i sitt eget intresse kunna sätta sig över de intressen de känner sig ha i uppgift att bevaka; demokratin, yttrandefriheten, rättssäkerheten etc. Deras samveten kommer att få sista ordet. Måtte de vara tillräckligt många, så att processen till en ny demokratiform går någorlunda smidigt tillväga - och så att inte de förtryckande krafterna segrar.

    SvaraRadera
  6. Mattias, jag tror att även det ständiga slaget om rösterna gör att politikerna måste ändra attityd. De vet att för varje år växer den unga och internetvänliga andelen av väljarkåren.

    Journalisterna kan faktiskt i längden visa sig mindre anpassningsbara - tills jobben mer och mer finns att söka på nättidningar och andra internetbaserade media. Det håller redan på att ske.

    SvaraRadera
  7. Jag såg om den animerade filmen Robots idag. Märkvärdigt likt slaget om internet och det fria ordet. En uppkomling vill göra alla beroende av reservdelar som just hans företag säljer; den som inte kan betala kan hälsa hem. Allt är marknad, medmänn... eh, -robotarna, är för storbolagsdirektören blott potentiella konsumenter och har inget värde därutöver.
    Robots är INTE en Pixarfilm, men har samma kollektiva syn på problemlösning som det bolags filmer brukar ge uttryck åt. "A sworm" är melodin. Alla behövs, alla har en roll att spela. "Små vänner är också vänner" som Bamse skulle ha uttryckt det. Hög ålder och fetma är inte heller hinder för skönhet eller lycka, ingen är jude eller grek och flickor och pojkar väger lika.
    Notervärt är den väsentliga roll som insidern vilken byter sida spelar i filmen. Läs, i slaget om det fria ordet: journalisten som genomskådar tidningsmakthavarnas dubbelspel. Politikern som förstår vad som är på spel.

    SvaraRadera
  8. Vi lever i en bryningstid då mycket av det gamla ifågasetts och bryts ned!
    Nya paradig (arbetsfällt) måste till för att lösaupp dogmer innnom vetenskap och forsning.

    Globaliserinen öppnar upp för nya ide'r och tekniska lösningar.
    Den platta tvådimetionell "datasjärmen" kommer att få efterföljare i form av stora klotrunda lysand kullor, för återgivning av 3.diment. bilder och färger.

    Denna teknik kan även komma att bli alternativ till skulpturer i parker och dylika platser.

    Tidningarna och sjornalistiken kommer med bl.a. med denna teknik att utväcklas mer i gobal rikning.

    Kunsumismen ses av fler och fler som en religion, där det hjäller att konsumera och "lyckan är jord".

    Det är juvelerna i "kronan" som står för kunskapen. Det är innom detta ljusspektra från rött tillviolett som vi människor har har vårt synfällt, utan denna kunskap är pengar bara mettal och papper!

    På de globala planet mella Nor och Syd är det enorma obalanser vad beträffar det ekonomiska planet och det rättsrådande!

    Är vi ljusår från mållet om ett frammtida binärt penninsystem med en Nord och Syd bank?

    Pluto

    SvaraRadera