På internet är succéerna dagsländor, att jämföra med Andy Warhols berömda konstaterande om 15 minuters berömmelse. När populariteten växer vill ägarna göra pengar på besökssiffrorna och riskerar därmed att förstöra det roliga.
Facebook har t.ex. märkliga avtal som verkar försöka lägga beslag på upphovsrätten på allt material som användarna lägger upp. Jag tror inte att de lyckas med det, eller ens menar mer än att fritt kunna exponera materialet på den egna domänen – men det oroar många användare.
Och när Facebook börjar med reklam som är särskilt utformad efter varje användares profil, då kommer det att framgå hur mycket Facebook vet om oss och vad det kan få för konsekvenser. Det torde oroa desto mer.
Internets kyrkogård
Facebook är rätt fånigt med sina små lekar där man ska störa varandra med rent nonsens. Det verkar mest vara utformat för kontorsfolk som har massor med tid över på sina arbetsplatser.
Jag tycker egentligen att MySpace är roligare, men alla knasiga layouter och hejdlösa graffiti av effekter, bilder, video och musik – som en urspårad fest på småtimmarna. Facebook är snarare en kafferast på banken.
Marknadskrafterna förstör
Marknadskrafterna håller på att sabotera YouTube, utan att ens begripa det.
Det ödet drabbar säkert även MySpace och Facebook. Så snart sådana domäner har blivit riktigt stora kommer affärsmännen och förstör med sin girighet. Nya domäner dyker upp i stället och lockar användarna till sig. Det är evolutionen på internet.
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, YouTube, MySpace, internet.
Utan Facebook skulle jag inte ha så lätt och bra kontakt med min hawaiianska shamanlärare, europeiska huldansare och inte minst, utan mest, mannen jag älskar långt bort vars ljus ändå ibland räcker hit.
SvaraRaderaMyspace - lite mer kreativit och lite mer andligt medvetna nätverk.
Youtube - skoj och åter igen ett sätt att kommunicera med likasinnande om man vill.
Problemet är snarare den övertro marknadsförare och politiker har på nätverken som nedlusar de med information och reklam en masse, istället för att BYGGA RELATIONER.
Vem vet var vi hamnar nästa år.
/Alexandra
Ja, jag börjar i alla fall tröttna på facebook. Det är vänförfrågningar från folk man aldrig träffat, som man glömt, som man vill glömma. det är quisse, eller vad fan det heter, det är konstigheter hela tiden. Det är grupper som man inte vet vitsen med, som man känner sig tvingad att gå med i, det är fan allt möjligt. Ens fiender har alla möjligheter att kartlägga en i minsta detalj. Funderar på att avaktivera mig själv där.
SvaraRaderaUnder det knappa år jag haft konto på facebook måste jag ändå säga att det har gett mig en hel del. Visst, ibland är det lite som en förbannelse, men det har varit väldigt övervägande positivt. Jag har till exempel lärt känna folk genom att ha träffat dom någon enstaka gång och sedan blivit vän med dom på facebook. Det är personer jag idag är väldigt glad att jag känner, relationer som antagligen hade runnit ut i sanden om det inte vore för facebook. Men, jag är ung och sådana bekantskaper kanske knyts enklast när man är det.
SvaraRaderaStefan och ni andra, har du set denna:
SvaraRaderahttp://video.google.com/videoplay?docid=-383709537384528624
.. apropå
Ole, förvisso går vi mot ett samhälle där vi blir allt mer kartlagda i detalj. Vi behöver lära oss konsekvenserna av det, och metoder att bevara integriteten så gott det går.
SvaraRaderaSedan tror jag också att det finns något sådant som för mycket information. När myndigheter och storföretag vet för mycket om oss gör denna mängd att de får allt svårare att använda informationen till något specifikt.
Ett slags kaosfaktor inträder.
Bästa försvar är förmodligen inte att försöka undanhålla information, utan i stället att ösa på med meningslös information till alla dessa register, så att kaosfaktorn ökar.
Jo, det tror jag också, och så finns där jo ett liv utan for internet, man får göra som Ghost Dog använda brevduvor, när det verkligen gäller ;-)
SvaraRadera