Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin gjorde för några år sedan den hett debatterade fotoutställningen Ecce Homo med scener ur Jesu liv där det var idel HBTQ-personer i rollerna. Det retade gallfeber på en hel del.
Denna gång följer hon upp med utställningen In hate we trust, där hatbrott mot homosexuella iscensatts och fotograferats i förförisk skönhet och en stil som kommer 1600-talsmåleriet avsiktligt nära. Deras mörker och suggestiva ljussättning, likaså deras grundtoner av brunt och ockra, påminner mest om Rembrandt.
Det är omöjligt att slita blicken från de vackra bilderna, trots deras skrämmande innehåll, och därmed förhöjs på ett djupt gripande sätt deras slagkraft. De tränger in i betraktaren just för sin skönhets skull.
Också den tilltagna storleken på bilderna intensifierar deras verkan. Det gör även den dunkelt och dramatiskt ljussatta utställningslokalen på Kulturhusets bottenvåning.
Under varje bild finns en text som beskriver exakt vilket hatbrott eller annan homofob grymhet som beskrivs. Men det är oftast uppenbart.
Vernissaget hölls idag. Det torde snart bli liv om några av dessa bilder, som angriper bland annat religionerna mycket hårt. Elisabeth Ohlson Wallin har gjort det igen. Hon påminner om hur brännande angeläget ämnet är och hur vidriga många människor skyndar sig att vara när de anser sig berättigade att fördöma.
God-Des
På kvällen var jag uppe på Kulturhusets tak, där det var fullt med folk som framför allt kommit för att lyssna på den amerikanska rapartisten God-Des. Hon uppträdde tillsammans med en kryddigt sjungande kvinna som helt enkelt kallar sig She.
De hade problem med den förinspelade musiken. Under tiden den saken rättades till fick She köra ett par låtar a capella. Det var den stora behållningen av en i och för sig proffsig och livfull konsert.
Kulturhusets tak gjorde sitt till. En härlig festplats med fenomenal utsikt över cityområdet.
Polyamoröst
På Kulturhusets tak hamnade jag också i samtal med en man som heter Richard och som berättade att han lever polyamoröst – med flera partners. Han är ihop med två kvinnor, som i sin tur även har andra partners.
Han såg förtjust ut och inte så lite stolt.
De polyamorösa deltar som en grupp i Pridefestivalen, sedan förra året. Jag förstod inte vad som var så märkvärdig med det hela. Två älskarinnor – so what? Det vore intressantare om de levde i en trekant eller en hel bunt med folk i en ormgrop – men de verkar hålla fast vid tvåsamhetsmodellen, om än de turas om lite hit och dit.
Nu ser jag att Richard har intervjuats i såväl Aftonbladet som Expressen – i och för sig samma filmade inslag från TT.
Vi är nog allihop mer eller mindre polyamorösa, om vi bara orkar. Det är väl inte märkvärdigare än att ha några KK.
(Klicka på bilderna för att se förstoringar.)
DN skriver om Hate-utställningen här och här. Övriga tidningar verkar inte ha hunnit med det ännu.
Överlag verkar DN ha den piggaste och intressantaste bevakningen av Stockholm Pride. Har de övriga tidningarna dåligt med sommarvikarier, måntro?
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Pride, Pride, Elisabeth Ohlson Wallin, In hate we trust, God-Des.
*skratt* det var lite synd att vi hade så bråttom till God-Des and She, jag hade gärna velat diskutera vidare med dig, för det var något du sa som jag hade lite svårt för... men det kan jag även ta upp här ;-)
SvaraRaderaDu tycker att min nuvarande situation inte är märkvärdigare än att ha några KK... och på ett plan kanske jag kan hålla med dig, men det finns ändå en del aspekter som ändå kanske gör det; med tanke på vad KK står för tycker jag till att börja med att det är lite väl mycket fokus på sex, och man missar resten som är inte så lite viktigt.
Fast det är klart, man kan ju också anse att ett klassiskt monogamt förhållande inte är mycket märkvärdigare än att ha EN KK ;-)
Ha det gott!
I den nationella folkhälsoenkäten 2005
SvaraRaderaoch 2008 svarade 554 av 13 329 personer
att de var homo- eller bisexuella
på frågan om sexuell läggning."
Källa: Expressen
Hur många % blir det?
Under dom 5 % som jag trodde...
LÅNGT under vad RFSL påstår.
Så skriver kanske inte media FÖR
mycket om detta evenemang?
Richard, kul att du hittat hit.
SvaraRaderaEtt klassiskt monogamt förhållande är ganska annorlunda från KK - ömsesidiga förpliktelser, trohet och så vidare. Ofta sambo eller med kurs dit.
KK fokuserar på sex, som namnet visar, men det utesluter inte annat skoj och djupa känslor. Du har väl inte fördomar mot KK?
FVHC, jag tycker inte att kvantitet är avgörande för nyhetsvärde. Se bara så mycket det skrivs om enstaka personer i media.
SvaraRaderaJag tvivlar också på undersökningen du nämner. Den ger drygt 4% homo- och bisexuella, men den verkliga siffran är nog högre. Statistik är ingen säker vetenskap. Det finns bland annat, som det heter, mörkertal.
I statistik avgörs i hög grad resultatet av exakt hur frågor och svarsalternativ formuleras, av undersökningens sammanhang och av hur tillfrågade väljs ut.
En undersökning brukar därför få ungefär de resultat den eftersträvade, vilket är varför olika intressenter i vårt samhälle brukar beställa undersökningar som en del av sin marknadsföring eller agitation.
Jag tittade in på Folkhälsoinstitutets hemsida. De uppgav att bara cirka 60% av de tillfrågade svarat på enkäten, vilket gör resultatet tveksamt. Människor som känner olust inför frågorna är mer benägna att inte svara, till exempel.
SvaraRaderaJag försökte se hur frågorna formulerats, men detta fanns på PDF som inte gick att öppna (i alla fall inte på min dator).
Enkäten gällde personer 16-84 år. Det brukar inte alltid vara så att människor betraktar sig som homo- eller bisexuella redan vid 16 års ålder, utan först några år senare, vilket också påverkar resultatet.
Summa summarum finns det flera anledningar att ana en större verklig siffra än den undesökningen kom fram till.
Hur som helst, undersökningens resultat skulle ändå leda till ungefär 374.000 homo- och bisexuella i vårt land, vilket sannerligen är många nog att förtjäna en hel del tidningsrubriker.
(eftersom min OpenID-server busar illa med mig låter jag bli den för närvarande... vadå "idpage"?)
SvaraRaderaStefan, precis det du nämner om klassiska monogama förhållanden, att det särskiljer sig rejält från att ha en KK, är precis så polyamori särskiljer sig från att ha flera KK. Varför skulle förpliktelser gentemot varandra, "bry sig om" och så vidare vara förbehållet monogamin? Så jo, med den argumentationen vill jag hävda att polyamori är märkvärdigare än att ha några KK...
Fördomar mot KK? Jag tvivlar, sånt är också trevligt ;-)
Härmed håller jag mitt löfte i en annan tråd och påminner om att Laleh sommarpratar imorgon. Jag gör det för att även få med Mattias Dahlgren som är dagens sommarpratare. Jag ser att klockan hunnit bli tre redan... Nå, programmen finns ju även på webben.
SvaraRaderaNu har jag lyssnat på Mathias Dahlgrens program och kan rekommendera det. Hans inledande analys av Bowies Life on Mars utifrån gastronomiska utgångspunkter torde vara hörvärd för en gammal Bong och rockskribent.
SvaraRaderaSå något om inlägget. En del av Ohlssons utställning gå att se, i det format skärmen tillåter, på hennes hemsida. Du kallar utställningen vacker. Jag vet inte jag, det är i så fall med en väldigt estetiserande inställning. Förlösande är den inte och jag har svårt att se något positivt i den här sortens provokationer. Snarare tror jag att den bidrar till att fördjupa skyttegravarna.
SvaraRaderaDet hela får mig att tänka på den fjäderlätta, nästan tralliga låten "fuck you" med Lily Allen som förresten Mathis Dahlgren spelade i sitt sommarprogram idag. Med den skillnaden att hennes lätta anslag och eleganta ironi samt bestämda "fuck you" sätter saker på sina rätta platser. Ohlsson skapar mest beklämning. Skuldbelägger. Motverkar sannolikt sitt eget syfte. Tror alltså jag.
Mattias, jag tror inte att Ohlson skuldbelägger iakttagaren, vilket annars är vanlig upprorisk retorik - à la avantgarde. Och jag tror inte man kan komma runt belysningen av vissa monstrositeter i samhället. Annars förblir de och breder ut sig allt mer bakom kulisserna.
SvaraRaderaÅ andra sidan, du väcker en väldigt intressant fråga. Kan man reformera samhället även i dess mörkaste vrår med ett uteslutande positivt tänk? Kan man teckna med bara vit färg på det vita arket och ändå få en talande bild...?
Jag tror att det kan gå. Med skönhetens och välviljans kraft. Lite Jesus, liksom. Vi får se till att vara lite mer Jesus :)
Jag frågar mig, hur skulle jag själv välja att agitera? Jag gör det egentligen redan i mina romaner, genom att servera en världsbild där det är svår att döma men behagligt att känna sympati.
Richard, jag förstår skillnaden. Om polyamori innebär ömsesidiga förpliktelser att jämföra med de i den vanliga tvåsamehetens bindningar, då kanske det kan beskrivas som ett slags polygami för alla parter?
SvaraRaderaDet ska erkännas att för mig låter det som mer besvär än jag har lust eller tid med. Men det är jag.
Det enda orginella med Ohlssons bilder är att de har homosexuella som tema. I övrigt ansluter de till en kristen estetik som inte har löst ett enda problem under alla hundra år den har existerat, och undra på det, eftersom den bara går ut på att underblåsa och underhålla skuldkänslor. En lidande Maria eller en lidande bög, jag har svårt att se skillnaden.
SvaraRaderaFast Nattvarden från Ecce Homo gillar jag, det måste jag medge.
... och nog kan man använda rikligt med svärta utan att därför lägga tonvikten på det negativa.
SvaraRaderaMattias, jag är säker på att hon mycket medvetet har använt sig av kristet bildspråk och dess undertoner. Det är själva poängen. Hon vill betona att just utifrån ett kristet perspektiv är kyrkors och andras trångsyn anmärkningsvärd.
SvaraRaderaJag tycker också att en stor del av det kristna budskapet har skänkt oss förståelse, empati och välvilja som drivande krafter i samhället (om än inte alltid de starkaste krafterna).
Mm, visst har den innerliga traditionen frambringat en del av det senare. Kyrkorna tvärtom. Allt beror naturligtvis på var man lägger tonvikten. Jag tog en titt på de Ecco Homo-bilder som ligger uppe på hemsidorna, och det är blandad kompott tycker jag. Jag gillar skarpt de bilder där allmänmänskligheten betonas; Johannes döper en naken kristus och Nattvarden t ex. Men så finns offertemat där också... Jag har svårt för det, har aldrig förstått att det skulle ha någon förlösande kraft.
SvaraRaderaJag ser en risk att samma sak händer med de homosexuella som i stor utsträckning har skett med judarna, läs Israel: att de nu när de börjar få igenom sitt budskap skyndsamt paxar för offerrollen och utifrån den stänger ut det allmänmänskliga. Att de skapar sitt eget utanförskap, med andra ord. Därför bör de som sysslar med det här temat anstränga sig att hitta förbi offertemat. Visst kan det behandlas, men man får itne fastna där.
PS. Everyone is Jesus, som den mycket queere Tomas Di Leva så riktigt påpekar...
SvaraRaderaVad gäller den andra diskussionen, polyamorositet så är jag med Stefan Sauks ord skeptisk. KK är en sak, knulla runt går ju alltid. Men de flesta av oss - åtminstone jag - har fullt upp med att träda ur roller och nedärvda förväntningar alldeles med mig själv, vilket kompliceras av att jag har en partner. Med ännu en eller flera skulle det bli ett olidligt komplicerat rollspel, misstänker jag. En mycket vacker dröm som även jag har drömt, men att få till det i verkliga livet... Jag tror inte att det är bra för särskilt många. De flesta av oss har mycket nog att hålla reda på som vi har.
SvaraRaderaMen det är förstås bara vad jag tror.
Mattias, kyrkor är förstås ett särskilt kapitel.
SvaraRaderaPride är inte särskilt mycket offermentalitet, snarare ett närmast triumfatoriskt firande av det egna annorlundaskapet och dess glädje. Det torde vara precis din medicin, eller hur?
Ja, är det på det viset så blir det tummen upp och ett stort leende härifrån. Artisturvalet tyder ju inte heller på någon större vilja till avskildhet. Jag menar Lill-Babs och Jill Johnsson... Fantastiskt att just Lill-Babs fick lysa i det här sammanhanget tycker jag, vad hon har gjort för den kvinnliga sexualiteten har hon gjort för alla.
SvaraRaderaAtt leva i en polyamorös relation (jag väljer att inte använda ordet polygam då det inkluderar lagbrottet bigamist) särskiljer sig inte på något sätt i fråga om trohet (hålla överenskomna löften), förpliktelser eller långsiktighet från tvåsamma relationer i annan bemärkelse än att vi inte är endast två individer.
SvaraRaderaDet brukar finnas en fördom att vi inte har lika djupa relationer eller "äkta" kärlek, att vi väljer den enkla vägen och har kul istället för att ta ansvar.
Själv skulle jag åka till sjukhus för att vara med partner där istället för göra den andra sällskap på fest som planerat. För att bara ta en hypotetisk situation.
Jag älskar de mina, varför skulle jag inte vilja ta ansvar, värna om dem och skydda?!
Är det svårare? Finns det några relationer som är enkla?! :-)
Kay, så sant så - det finns inga relationer som är enkla. Livet är inte enkelt.
SvaraRaderaDock tror jag personligen att jag med sådana polyamorösa förpliktelser skulle ta mig vatten över huvudet. Men till var och en efter hans eller hennes smak.