torsdag 11 juni 2009

Sveriges största rockartist någonsin


Imperiet har kommit ut med en samlingsbox, fast bandet lades ner för över 20 år sedan. Men viss skön musik dör aldrig. Det gäller så gott som allt Thåström har gjort. I svensk rock är han oöverträffad.

(Den sköna bilden på Thåström ovan, från tiden för Imperiet, är tagen av Mikael Almse.)

Första gången jag såg Imperiet live hette de nog fortfarande Rymdimperiet. Det var väl 1983, strax efter att Ebba Grön lagt av, på fritidsgården i Brandbergen. Ebba hade dragit hur mycket folk som helst till en spelning i samma förort bara något år tidigare, men nu var det bara en handfull i publiken – och ganska svala, dessutom.
Ändå var konserten härlig, och Thåström lika okuvligt energisk som vanligt.

Jag kände honom lite grann sedan innan, så vi språkades lite i deras loge efter konserten. Jag minns att han ville testa lite aikido, så han fick slå mot mig när jag skulle visa. Jag hade bett om ett slag mot magen men det blev mot ansiktet – för då händer det ju mer, förklarade Thåström frankt. Det var tur att jag flyttade på mig.

Vi pratade också om det låga publikintresset, fast han nyss varit legendarisk med sitt Ebba Grön. Han tog det med ro och förklarade att så är det när man börjar på ny kula. Jag tror att han till och med var nöjd med det. Han ville inte fortsätta i invanda spår, utan liksom ta det från början.

Snart nog var Imperiet minst lika stora som Ebba hade varit. De härjade på det härligaste vis i folkparkerna och rockklubbar med ett ganska flitigt turnerande, och släppte skivor som drällde av låtar som inte gick att glömma.

Jag blev rockrecensent på DN och recenserade dem då och då. Här är min recension av deras sista turné 1988. Det var en fröjd – faktiskt en av de genuint goda sidorna med att vara rockrecensent. Band av den kalibern gav jobbet mening. Däremellan var det på tok för många one-hit-wonders, trötta gubbar som sjöng sina gamla hits, och så vidare.

Imperiet var ett skönt band, som skulle ha kunnat lyfta vilken sångare som helst. Men Thåström behövde ingen konstgjord andning. Det har han aldrig gjort. Från starten och fram till nu har han alltid varit den ojämförligt starkaste artisten i svensk rock.
Om han bara hade trivts med att sjunga på engelska och turnera utomlands hade han kunnat bli hur stor som helst. Mick Jagger och andra giganter hade säkerligen häpnat och bleknat.

Vilken vidunderlig röst, vilken brinnande utlevnad! Thåström befinner sig i sitt alldeles eget universum, där ytterst få andra artister platsar. Han är så äkta att han torde bestå av ett eget grundämne och finnas i det periodiska systemet. Han har sådan inlevelse i sitt artisteri att det hade skrämt själve Ingmar Bergman (som faktiskt använde hans musik till en uppsättning på Dramaten av Hamlet, där Peter Stormare spelade titelrollen).

Det finns inte nog med superlativ att ta till för denna makalösa sångare, som dessutom är en fascinerande poet. Hans texter förtjänar att studeras för sin egen skull, som vilka dikter som helst. Förresten, kom det inte en bok med Thåströms sångtexter för några år sedan? Helt riktigt, i så fall.
Han är en genuin poet, som tål att jämföras med Stagnelius, Åkesson, Dan Andersson (en av hans egna favoriter) och de andra höjdarna bland innerliga diktare.

Imperiets skivproduktion blir aldrig urtida, fast några recensenter antyder det när de skriver om denna nysläppta box. Kanske själva produktionen känns akterseglad, som DN:s Nils Hansson nämner, men knappast själva musiken.
Det är inte ett dugg underligt att Thåström får nya fans i varje ny generation efter hans egen.

Det är svårt att välja favoriter i det pärlband som deras inspelningar utgör. Jag vill ändå lyfta fram den skiva som jag har för mig att Thåström själv betraktade som säregen när den kommit ut, fast han inte visste hur det kom sig (vi var rörande överens om saken i ett samtal på någon Söderpub, där vi råkade stöta ihop): 2:a augusti 1985. Det är en liveupptagning där Thåström och hela bandet befinner sig som i trans. Ut kommer en musik som kunde illustrera Domens dag eller för den delen Genesis.

Och min absoluta favorit är sången Blå himlen blues, som är födslovånda och dödsskri i ett. Det optimala katarsis.
Här är den i en liveinspelning från 1986. Låt dig förtrollas. Det blir inte bättre än så här:



Här recenseras samlingsboxen i DN, Svenska Dagbladet, GP och Sydsvenskan. Se också här.

Läs även andra bloggares åsikter om , .

16 kommentarer:

  1. Det är bara att instämma i lovorden! Även om många av Ebbas låtar kanske inte åldrats med grace, så står sig nästan allt med Imperiet än idag. Även om Thåström har blivit mer eftertänksam i musik, så är Skebokvarn-skivan i mina ögon bland det bästa han har gjort. Fast visst är han grym i Blå Himlen Blues...

    SvaraRadera
  2. Nej, Lundell är störst, både text-, musik- och röstmässigt. Thåströms hårda rocklåtar får man bara ont i huve´ av. Hans tolkning av Bellmans Märk Hur Vår Skugga är dock lysande.

    SvaraRadera
  3. OJ oj oj...jag håller såklart med dig här. Jag såg Imperiet på gamla KB vid Gustav en gång och dessutom på Smålands i Lund (mitt i mitten av 80-talet); hela publiken hoppade upp och ner på samma gång pga trängseln, och svetten - liksom Respekten - droppade från taket. "CC Cowboys" son förstalåt och sen ökade de! Utan vidare det mäktigaste jag sett.

    Jag har också varit med om att smälla huvudsäkringen vid en större studentfestival under framförandet av "Staten och K(n)apitalet" (jaja, det var Blå Tåget som skrev den men Ebba G som sagt). Underlig låt som *alla* kan texten på, även ungmoderater :-D

    SvaraRadera
  4. När Ebba och Dag Vag var förband till Elvis Costello avslutade de med att gemensamt göra Staten och kapitalet. Det var inte mycket kvar för Costello...

    SvaraRadera
  5. Växte upp med Ebba Grön & Imperiet, vilken lycka!
    Boken heter: Thåström texter 1977-2007

    /U

    SvaraRadera
  6. Åh, tack Stefan för denna hyllning till Thåström. Håller med till fullo. Växte upp med Ebba Grön och Imperiet. Såg de en gång och detta var enhöjdpunkt under mina tonår. Har imperiet på iPoden och lyssnar än idag ofta. Det finns ingen genom tiderna som slår Thåström i intensitet och innerlighet..tror absolut det finns marknad för en samlingsbox..kom häromdan på min 11-åring med att ladda ner 800 grader med Ebba grön.

    SvaraRadera
  7. Ja, Thåström är kanske den främsta svenska rockartist. Om nu epitetet "rockartist" stämmer in på honom. Blå himmel blues är bra, men favorit är som sagt en Bellmantolkning, den främsta av epistel 82.


    Ingen annan artist kommer ens i närheten.

    SvaraRadera
  8. http://www.youtube.com/watch?v=yaM_0PGmqGc

    SvaraRadera
  9. The ghost of Lucien Lachance13 juni, 2009 17:16

    Bra!!!

    SvaraRadera
  10. Vartenda ord du skriver är 100% sant. Det blir inte större eller mer äkta än Joakim Thåström.
    Du förtjänar en eloge av största mått som uppmärksammar detta genuina geni med så klockrena ord.

    SvaraRadera
  11. Helt sant det som sägs. Thåström är kungen inom svensk musik, helt klart. För övrigt heter boken Txtr 1977-2007 och är absolut värd att införskaffas. Texterna och bilderna är otroliga.

    SvaraRadera
  12. Hej Stefan!
    Kul att du använder min bild i din blogg om Imperiet-boxen. Håll till godo!
    Mikael Almse

    SvaraRadera
  13. Hej Mikael!
    Tack för vänligheten. Jag hittade bilden på nätet, förstås. Nu har jag lagt till uppgift om fotografen i början på inlägget.

    SvaraRadera
  14. Tackar - bilden ingår i Imperiet-boxens bok där ytterligare 4 av mina gamla Imperietbilder är publicerade. En ynnest att få medverka i detta musikhistoriska alster - did it for free (nästan).
    Att jag som bildernas upphovsman kanske hade några andra favoriter än de som valdes är helt ok. När jag ser till slutresultatet som skicklige formgivaren Pär Wickholm åstadkommit så är jag mer än nöjd. Kanske dags att sammanställa alla konsertbilder från arkivet och sammanställa en egen liten bok. Men, men, tummen ska ur och dior ska skannas...
    Ha det bra, Stefan - lägger till dig som favorit.
    Mikael

    SvaraRadera
  15. Mikael, om du lägger upp någon av dina egna favoribilder på nätet måste du lova att meddela det :)

    SvaraRadera