Den här svanen har nog inte mycket att säga. I stället dreglar den – dygnet runt. Inte särskilt smickrande för en fågel som är känd för sin grace.
Den hör hemma i en fontän i Kungsträdgården, Stockholm, vars övriga skulpturer är lejon och kungar. Tanken var nog att den skulle bidra till parkens prakt.
Klicka på bilden om du vill se en förstoring av den. Låt oss säga att jag har lagt upp den för att fira Kalle Ankas 75 år. Den fula ankungen som aldrig blev en svan.
Läs även andra bloggares åsikter om Kungsträdgården, foto, Stockholm.
En helt underbar bild...sorgsen men underbar.
SvaraRaderaJag har en ganska ytlig och absolut inte en djuplodande fundering när det gäller Kalle Anka.
Jag inser ju att du inte kan svara på det men varför måste man fortsätta att envisas med att låta Kalle Anka ha en röst som ingen människa kan förstå?
Musse, Mimmi och till och med Långben får minsann ha normala röster..men inte stackars Kalle. Han är ju inte alltid skrikandes och fräsandes.
Stefan:
SvaraRaderaTa gärna några bilder på dig själv.
Du är en riktig snygging!
En riktig blogg-hunk! Allvar!
Pliiis!
Lillasyster, du kan konsten att skänka glädje. Faran är bara att om du ser fler bilder på mig så minskar din uppskattning... Men jag lovar att begrunda saken :)
SvaraRaderaNina, det var en intressant frågeställning. Kanske är det lite arketypiskt. Kalle Anka står för låga och basala instinkter hos oss, så han måste prata med djuriskt gutturala ljud?
SvaraRadera