Läsarna har aldrig betalat för tidningarna

Internationellt tidningsfolk säger att nättidningarna kommer att ta betalt av sina läsare – före årets slut. De kallar det en nödvändig och självklar utveckling. Men det är mer önsketänkande än fakta. De tänker helt fel.

WAN, en tidningsorganisation, bearbetar EU-kommissionen för att skydda tidningarnas upphovsrätt på internet, och tunga tidningsledare talar i kör om att betalning för nättidningar är på gång – som om det vore en naturlag.

Men de talar utifrån desperation. I USA trillar stora tidningar omkull och det lär sprida sig till resten av världen. Ingen har hittills fått nättidningarna att löna sig tillräckligt väl för att ersätta papperstidningarna, som det är allt svårare att sälja. Tidningar över hela världen går på knäna och hittar ingen lösning.

Därför agerar de från desperation men låtsas att det är planering, och ropar ut sina böner men låtsas att det är framsynthet.

Manipulativ enkät
Ett tydligt tecken på deras desperation är Svenskan och DN, som båda i anslutning till sina artiklar om nättidningarnas ekonomiska framtid har exakt samma enkätfråga: “Kan du tänka dig att betala för nyheter på nätet?”
Tänka sig kan man ju alltid, så det är en formulering enkäter tar till när de vill ha extra många ja-svar. Så gör de t.ex. när de frågar om man kan “tänka sig” att rösta på något perifert och bisarrt politiskt parti.

Men nu vill de vara ännu säkrare, så båda tidningarna har alternativen ja, nej och kanske. Men ‘kanske’ ligger redan i frågans natur, så det är bara ett extra ja.

När jag tittar på svarssiffrorna nu (02:15 på natten till onsdagen) har 6.500 röstat på Svenskans enkät, med 6% ja, 87% nej och 7% kanske. DN hade sin enkät på förstasidan men den är borttagen därifrån och jag hittar den inte på de undersidor jag prövar. Kanske har de skrotat den när de såg att Svenskan körde precis samma.

Hur som helst, 87% nej på en så vag fråga med två ja-alternativ, det är en tydlig indikation. Läsarna vill inte betala för att tidningarna ska kunna fortsätta som förr. Inte ens Svenskans normalt bättre bemedlade läsare.

Pengarna har alltid kommit från annonser
I själva verket är det två saker de måste förstå:

För det första har inte heller papperstidningarna betalats av sina läsare, i alla fall inte direkt. De stora inkomsterna har kommit från annonser, inte lösnummer- och prenumerationsförsäljning. Därför är det orimligt av dem att tro att nättidningarna skulle vara annorlunda. Det går inte att driva tidningar med läsaravgifter som huvudsaklig inkomst – vare sig på papper eller på nätet.

För det andra finns det en begränsad kassa i reklambranschen för annonser i media. Papperstidningarna äter fortfarande en stor del av den kakan och internet är fortfarande ett nytt och oprövat annonsmedium – så annonsörerna betalar mer för annonser i papperstidningarna än på nätet.
I samma grad som papperstidningarna krymper och försvinner kommer annonsbudgetarna att frigöras, och då kommer mer pengar att flyta över till nätannonsering. Då kommer nättidningarna att tjäna allt mer på annonser och dessutom kommer de att kunna höja priset på dem.

Framtiden för tidningarna på nätet är inte via läsaravgifter, där det som ska locka läsarna ligger dolt bakom lösenord och inloggningar. Vem vill betala för det man inte kan se? Det är väldigt lite information som inte går att hitta gratis på internet, dessutom med en fördjupning och variation som ingen tidning längre är förmögen att tävla med.

Glöm forntiden
Tidningarna måste glömma forntiden. De kommer inte längre att vara nära nog exklusiva informationskanaler för sina läsare, som de varit förr. De tävlar på en informationsmarknad som har blivit gigantisk – och omedelbart tillgänglig för alla med internetuppkoppling. Dessutom mestadels helt utan avgifter.

Tidningarna krisar för att de fortfarande försöker behålla den dominans de hade inom media förr, men den är ett avslutat kapitel i vår historia. De måste anpassa sig till den nya verkligheten, i stället för att försöka återerövra den gamla.

Gammelmedia kommer snart i sin desperation att försöka verka för ett strypt internet, där i hög grad bara de kan ladda upp information. Om de lyckas med det kan de ta betalt så det gnistrar, så frestelsen är stor.

Därför kommer de mer och mer att varna för allehanda faror med ett fritt internet. De kommer att propagera för tilltagande censur, men utan att medge att det är vad de gör. Det sker redan i hög grad. De tar till moralpanik och skrämseltaktik, och de kommer att finna många allierade politiker, eftersom också dessa längtar efter kontroll över internet.
Överheten vill inte släppa taget.

Nya nättidningar
Jag har tidigare skrivit ganska ordrikt om hur jag tror att tidningarna bör ändra sig för att behålla betydelse i vårt nya informationssamhälle. Den texten är här:
Idéer om en ny tidning

När det gäller internet är jag säker på att nya nättidningar kommer att växa fram. De kommer att vara helt gratis och de kommer att ha omfattande annonsintäkter, samt alla möjliga andra kringintäkter – men de flesta kommer att vara redaktionellt bantade i jämförelse med hur många dagstidningar har det idag.

Specialiserade nättidningar finns det plats för hur många som helst av, ungefär som traditionell special- och fackpress. Det kommer också att gå att driva mindre nättidningar som begränsar sig till ett lokalt innehåll.

Men stora nättidningar med allmän nyhetsbevakning och allt det andra som dagstidningarna idag innehåller kommer det knappast att drälla av i framtiden. Kanske en handfull i hela Sverige, om ens det. Möjligen bara två stora och en uppstickare. Det är en dynamik som samhället tenderar att upprepa för så gott som vad som helst.

Det är inte geografi som avgör på internet, utan språk. Svenskspråkiga nättidningar har sin givna begränsning, men därmed också sin givna profilering. Så den svenskspråkiga marknaden har de alla chanser att kunna exploatera – om de bara har förstånd att anpassa sig, i stället för att sitta och drömma om fornstora dagar.

Här skriver Svenskan och DN om nättidningarnas framtida ekonomi.
Läs även andra bloggares åsikter om pressen, nättidningar, internet.