tisdag 23 december 2008

Rosengårds framtid

Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan skriver idag ett slags slutord om de senaste dagarnas kravaller i Rosengård, där hon också blickar framåt – den riktning som är den enda lovvärda.

Det är lika vackra som kloka ord hon skriver. Hon konstaterar med vemod risken att alla de kvarvarande problemen glöms nu när frågan lämnar löpsedlarna:

Vilka är de goda krafter som skall samverka för att förhindra att nya oroligheter bryter ut?

Vi får inte glömma att trots oroligheterna och diverse bränder har än så länge inget hänt som kan förändra Rosengårds framtida möjligheter. Heidi Avellan skriver:

Låt oss tala klarspråk:
Vad som tänder nästa brasa är svårt att säga, men klart är att det kommer att brinna igen om ingenting görs. Frustrationen och utanförskapet finns kvar.


Segregationen
Hon redogör med några snabba fakta för situationen med en befolkning till 96% bestående av personer med utländsk bakgrund, en väldig andel unga, mycket stor arbetslöshet, och dessutom trångboddhet.

Det är segregationen i sin prydno, och den är i högsta grad makthavarnas ansvar. Men Heidi Avellan hoppas också på såväl engagemang som idéer från oss andra – och nog behövs det. Ingen smal sak, förvisso. Det är i grunden själva klassamhället som skapat situationen, och det syns närmast orubbligt.
Men säkert kan en del goda idéer och en del människor som bryr sig – oavsett vad de har för inflytande – göra en stor skillnad.

Konstruktiva förslag
Heidi Avellan öppnar för konstruktiva förslag på hur 2009 ska bli ett bra år för Rosengård. Läsarna inbjuds att skriva till ledare@sydsvenskan.se senast den 2 januari. Jag hoppas att många gör det, för det är i regel just i de så kallade folkdjupen som förnyelse föds.

Jag är själv uppvuxen i stockholmska betongförorter, så jag är införstådd med svårigheterna. Det var ett kargt liv som miljonprogrammet av snabbyggda höghusområden erbjöd, där det är hur lätt som helst att ge efter för dysterheten. Men innanför huskropparna finns också okuvlig livslust, härdad av att stå emot det grå.
Denna livslust kan fås att blomma med förvånansvärt små medel – det har jag också upplevt under mina förortsår. Det finns alltid hopp, om inte för de råa samhällsbyggena så för individerna som bebor dem.

En resurs
Egentligen handlar det bara om att vända upp och ner på attityden. I stället för att se Rosengård som ett problem måste vi se det som en resurs, en tillgång och en möjlighet. Det är lättare gjort än många tror.

Där finns ju en kulturell mångfald som få platser på jorden kan mäta sig med. Där finns ungdomar med handlingskraft, som bara använder den destruktivt för att de inte hittar något konstruktivt att ta sig an. Där finns uppenbarligen ett engagemang, som säkert är kapabelt att självt föda lösningar om det bara en enda gång gås helhjärtat tillmötes.

Om makthavarna en enda gång vågar ställa sig helt på rosengårdsbornas sida, så är blott därmed konfliktens grogrund i upplösning. Och om bara en enda reform genomförs utan åtstramning, utan att i nästa stund helt eller delvis återtas, då visar sig lösningen.

Men det räcker aldrig att man bjuder till en liten smula för att undvika framtida kravaller. Det måste göras just för att rosengårdsborna behöver det och har rätt till det.
Rosengårds räddning kräver framför allt en attitydförändring hos dess omgivning.

12 kommentarer:

  1. Vem bryr sig om mördarna och våldtäckts svinen på Rosengård.

    Fritt boende, fri sjukvård, pengar till mat o kläder vad är problemet???????????

    SvaraRadera
  2. Anonym, flera av problemen nämns i texten ovan. Listan kan göras mycket längre. Din attityd är definitivt ett av problemen - men också det politiska klimatet som praktiskt taget förbjuder en öppen debatt i ämnet.

    SvaraRadera
  3. Sydsvenskans politiker-journalist Heidi Avellan är nazist/fascist!

    ..sen är frågan hur omfattande och djuplodande denna nazismen/fascismen är? -Kanske att hennes nazism/fascism bara handlar om längtan till hennes barnuppväxt i en stad. Att hon bara inte tål att höra att hon bor i en ”kommun”, sånt som brukar lukta bön´er.

    Men hon är däri också lurig, svekfull. Att hon inte klart deklarerar sitt ställningstagande för ”stad”. Som t.ex. att hon i sin text här, bara skriver om det krigiska i ”Malmö”. När hon borde skriva om Malmö ”kommun”, som ju detta krigiska i Rosengården rör just kommunen, det politiska lokala samhället i Malmö. ..eller mer rakt för henne, att hon skrev om det krigiska i Malmö ”stad”. Detta stads snackandet, dyker bara upp så där plötsligt mitt inne i texten.

    Alltså grejen är ju, som jag har skrivit om ..nåra gånger, här i debatterna om Rosengård, att vi svenska folk har kommit överens om, lagstadgat, att –alla- våra lokala politiska samhällen skall, dels innefatta –så praktiskt det går- både stadsboende invånare och landsbygdsboende. Å så som man ju inte kan benämna landsbygd för ”stad”, skall dessa lokalsamhällena benämnas ”kommun”.
    -Att vi svenska folk vill ytterligt hävda demokratin, att alla våra kommuner med dess invånare, är lika värda.
    Där alltså den politiska makten i Malmö vill hävda att de, är nått finare människor, fina stadsboende; än andra, landsbygdsboende individer. Med att benämna Malmö kommun för Malmö ”stad”.

    -Alltså visst finns Malmö ”stad”. Med dess gator, trottoarer, höga hus och trångt.
    Där benämningen ”kommun” avser (lokal-) samhället av människorna på platsen, i kommunområdet.
    Och också, att jag absolut inte hävdar att denna så kallade kommunreformen från runt 1969, är det bästa för all framtid. Till på köpet ser jag flera själ för att, den kanske idag bör revideras, något. Att vi svenska folk
    diskuterar saken och röstar. –Men inte att den skall revideras med våld och terror, som nu några sysslar med.

    Att Heidi Avellan inte ser, ..bara inte vill se? Det ju uppenbara, att när man skiljer på lika förhållanden, våra –svenska- lokala politiska samhällen av dess medlemmar, alltså våra kommuner. Heide Avellan talar om politiken i ”städerna” respektive i ”kommunerna”.
    ..så handlar sådant skiljande om att nervärdera något i förhållande till något annat. Lokalsamhällena-kommunernas invånare nervärderas i förhållande till lokalsamhällena-städernas invånare. ..ni vet sånt som Adolf Hitler pysslade med med att tala om arier och andra folk.
    -Tacka då för att det kan bli upplopp i Rosengård.

    SvaraRadera
  4. Till B-O Gavne: Heidi Avellan är varken fascist eller nazist. Det är många av hennes åsikter jag inte delar, men jag är helt övertygad om hennes demokratiska och liberala grundsyn.
    I den fråga jag skriver om ovan är jag dessutom böjd att hålla med henne.

    Annars tror jag att det allmänt kan ligga något i att vårt moderna samhälle tenderar att försumma landsortsperspektivet, kanske framför allt för att media och beslutsfattare befinner sig i stadsmiljö.

    SvaraRadera
  5. Av såna som säger sig kunna ämnet; alltså jag är ju bara en –pensionerad elektriker och kan inte mycket om politiska ideologier. Har det berättats mig att det kännetecknade för nazism och fascism, handlar om att man skiljer på –också- människorna; som vi ju skiljer på djuren. T.ex. har piggham gris ju ett högre värde/kostnad -till julskinka- än andra sorters grisar.
    Till skillnad till t.ex. demokrati, där man värderar alla människor lika.

    Å så de faktum att sydsvenskans politiska journalist Heidi Avellan, talar om ”staden” för de lokala politiska samhällena vars medlemmar bor i en stad och talar om ”kommunen” för de samhällsmedlemmar som inte-bor i en stad, som bor på landsbygden. –För, precis samma lokala politiska samhällen, helt grundat på lagen Kommunallagen. Där alltså vi svenska folk har kommit överens om att ALLA! sådana lokala politiska samhällen benämnes ”kommun”.
    -Att vi svenska folk vill ytterligt hävda demokratin, att alla våra kommuner med dess invånare, är lika värda.

    -Och som nämnt, så visst finns Malmö ”stad”. Med dess gator, trottoarer, höga hus och trångt.
    Där benämningen ”kommun” alltså avser (lokal-) samhället av människorna på platsen, i kommunområdet.
    Och också, att jag absolut inte hävdar att denna så kallade kommunreformen från runt 1969, är det bästa för all framtid. Till på köpet ser jag flera själ för att, den kanske idag bör revideras, något. Att vi svenska folk diskuterar saken och röstar. –Men inte att den skall revideras med våld och terror, som nu några sysslar med.

    ..hur kan då denne bloggskrivaren Stefan Stenudd tala om att sydsvenskans politiska journalist Heidi Avellan, INTE! skulle vara varken fascist eller nazist?

    -Sen påstår jag ABSOLUT INTE! att Heidi Avellan, också har ordnat det med gaskammare till ett tillfälle när sådant kan bli gångbart.
    Och jag kan också tänka mig, ..kanske tillfällen då t.ex. en människa från Pajala uppvaktar journalisten Heidi Avellan för någon fråga, att fru Avellan lyssnar precis lika mycket på denna, som hon gör när malmöborna hör av sig till henne. –Dock att risken finns, som nu vi människor är skapade, ATT! Heidi Avellan INTE lyssnar, precis lika mycket.
    Å så! att när det blir problem mellan Norrland och Skåne, ..kan hon komma att strunta fullständigt i pajalabon. Och detta krigiska i Rosengård blir ett krigiskt mellan hela delar av oss svenska folk.

    ..å så JUUUU! att vi svenska folk HAR! kommit överens om, lagskrivit, kommunreformen. Att Heidi Avellan tar överenskommelser med en klackspark, sätter stövel på lagd lag. -Att för myndighetspersoner är det rent kriminellt att benämna Malmö kommun för Malmö ”stad”.
    Och skulle kommunfullmäktige (i Malmö) be Heidi Avellan att åka på nått kommunaljournalistiskt möte, skulle Avellan bära en namnbricka på bröstet med beteckningen ”Malmö stad”, där hennes kollega från Pajala skulle beteckna sig ”Pajala kommun”… å va´fö sådant???

    PS. Jag blev väldans glad för ett särskilt tack e-post från polisen i Malmö. För att jag översände till dem, min text –som jag har publicerat på många bloggar- om att ”Glöm inte”, att det krigiska i Rosengård, och i Tensta, handlar om samhällen där de styrande politikerna benämner kommunen för ”stad”.

    SvaraRadera
  6. Jag kan förstås inte svara för Heidi Avellan, det kan bara hon. Men jag står fast vid min fullständiga övertygelse om att hon är demokrat och liberal, vilket inte är förenligt med fascism och nazism.

    SvaraRadera
  7. -Jag hoppas innerligt att bloggskribenten här Stefan Stenudd, inte skall få uppleva, t.ex. vad jag har fått uppleva, av nazism/fascism. …och som vår svenska kultur har utvecklats är sannolikheten mycket stor för att han slipper; just mitt. –Annars uppträder han här, precis som, 100 000-tals människor gjorde, under 1930-talet, inför vad Adolf Hitler utvecklade; signalerna för vad Adolf Hitler skulle bli till fanns många, men människorna ville bara inte se. …dessa signalerna som de –överlevande- sedan 1945, bara inte kunde förstå hur de kunde missa.

    Nu påstår jag inte att Sydsvenskans Heidi Avellan, och övriga Sydsvenskans medarbetare, är på stadiga fötter på väg till något hitleristiskt.
    –Men inte alls omöjligen något annat, att inte värdera människor lika. ..förutom att Heidi Avellan, och hela Sydsvenskan, tveklöst pysslar med sådant som, i myndighetsutövning –som ju Sydsvenskan INTE sysslar med- är rent kriminellt. …och hur kan en –seriös- författare, frilansjournalist, idéhistoriker, och aikidoinstruktör, försvara sånt?

    ===
    Det var …för många decennier sedan, att i vår familj med 3 små barn, hade modern inte lika stort intresse för barnen som mödrar brukar påmålas. Att jag, vid tillfället då vårdnaden om våra barn efter föräldrarnas skilsmässa skulle avgöras, jag utan tvekan var alla barnens, helt övervägande, närmaste förälder. –Å så detta till att vi svenska folk hade, också i lag stadgat, att båda föräldrarna –utgångsmässigt- är lika värda som barnens vårdnadshavare.
    ..som -dessa nazistiskt/fascistiskt tänkande; som säger sig veta bättre än andra- socialfolket inte delade. Och struntade i. Till att våra barns uppväxt inte blev vad barn är värda.
    -Jag undrar över vad journalisten Heidi Avellan, och hela högen Sydsvenskans medarbetare, har för mening om, t.ex. barns bästa vårdnadshavare?

    SvaraRadera
  8. B-O, jag försvarar inte alla Heidi Avellans ståndpunkter - det finns det flera bevis på, här på min blogg. Däremot tar jag bestämt avstånd från dina påståenden om hennes ideologiska hemvist.

    Din argumentation hör hemma i vad som på engelska kallas "guilt by association" - du försöker koppla ihop Avellans tankar med en ideologi vi alla tar avstånd ifrån.
    Det tycker jag att du ska sluta med, eftersom det är rent förtal.

    Dessutom är det onödigt. Om du tycker att Avellan och andra argumenterar fel så bör du helt enkelt förklara det med egna argument - inte göra infama och falska påståenden om deras ideologiska hemvist.

    En sak till:
    Jag är mycket ovillig att radera kommentarer på min blogg, eftersom jag har en grundmurad tro på fri debatt - men jag förbehåller mig rätten att göra det med kommentarer som jag anser passera gränsen för anständighet. Dina kommentarer har redan passerat den gränsen.
    Om du vill fortsätta resonera på samma sätt föreslår jag att du gör det i en egen blogg. Inte i min.

    SvaraRadera
  9. Punkt 1: Det svenska ordet ”stad”, står för en geografisk plats med gator, trottoarer, höga hus och ..mestadels dålig luft. Ordet landsbygd, står för ett geografiskt område med ängar, skog och allehanda naturens lukter. Ordet ”kommun” står för en förening av individer.

    Punkt 2: I Sydsvenskans politiska journalist Heidi Avellans ledarstick, som ju denna bloggen grundas på, skriver hon: ”I lördags träffades representanter för islamiska föreningar, polisen samt Malmö stad och kom överens om …”.
    -Heidi Avellan benämner alltså den lokala politiska samhällsföreningen i Malmö, alltså Malmö kommun, för Malmö ”stad”.

    Punkt 3: Vi svenska folk har kommit överens om, lagtecknat, att dessa kommunerna, benämnes just ”kommun”. Inte minst som dessa, så praktiskt det är rimligt, innefattar både stadsboende medlemmar och landsbygdsboende och att man ju inte kan benämna landsbygd för ”stad”.
    …och alltså INTE ordnat i något slags det bara blev så, utan ordnat, mycket väl övertänkt, som en förändring av den tidigare ordningen med 4 stycken olika typer lokalsamhällen. Och att benämna en kommun för ”stad” är ju uppenbart att vilja skilja ut denna kommunen till andra kommuner. Som något annorlunda, …något finare än de andra.
    Riksdagen HADE kunnat ordnat att för de största lokalområdena, med knappt ingen landsbygd alls, kunde man använda samhällsbenämningen ”stad”. ..men alltså det gjorde inte riksdagen.

    Punkt 3: Som jag har blivit upplyst om kännetecknar nazism/fascism, att man skiljer på människorna enligt deras respektive värde som företeelse. Som vi gör med djuren. Och som Adolf Hitler skiljde på arier och andra folk, menade att tyska folk skulle vara världens övriga folks ledare.
    Å så vet jag att demokrati kännetecknas av, att alla människors respektive meningar är lika värda. Att ett folks mening framkommer genom en majoritets mening.

    -Då förstår jag inte varför denne bloggaren här Stefan Stenudd, blir upprörd över att jag fackar in Sydsvenskans politiska journalist Heidi Avellan i facket för nazism/fascism?
    …så upprörd att han talar om att censurera, neka att få yttra sig. Denne, väl något av en omfattande kulturpersonlighet i Sverige, assisterande generalsekreterare i internationella sammanhang.

    ..eller så kanske jag förstår, denne genuine storstadsmänniskan. Som jag ju själv en gång, upp till tonåren på 1950-talet, kunde stå på Hötorget (i Stockholm) och fnysa åt torggummorna från mälaröarna. Från landsorten, jag som ju var Stockholms stad-invånare.
    Med att jag alltså sedan dess har tänkt om. Inte minst på rejäla erfarenheter. Att jag har förstått demokratins fördelar.

    -Och att jag här kan visa på hur farlig, alltså för demokrati, Sydsvenska Dagbladets ledarredaktionens chef Heidi Avellan, -ja hela Sydsvenska Dagbladet, är!

    SvaraRadera
  10. P-O, den här gången är du i alla fall någorlunda begriplig. Du baserar alltså alltihop på att Avellan kallar Malmö "stad" i stället för "kommun". Jaha.
    Nu har du fått det sagt.

    SvaraRadera
  11. Har själv tillbringat en hel del av min uppväxt på Rosengård trots att jag är svensk. Min morfar var en av de byggnadsarbetarna som var med att bygga Rosengård och som sedan bosatte sig där. På den tiden var det ett riktigt lyxbygge och väl genomtänkt, fast lite för dyrt för de flesta. Detta löste man genom inflyttning av många invandrare. Den stora frågan vid boende är hur många invandrare man kan acceptera i ett område innan det blir en negativ spiral där svenskar fullkomligt flyr och området succesivt förvandlas till slum? Själv tror jag toleransen bland många svenskar är väldigt låg och den har blivit betydligt lägre med åren. Största problemet i Malmö är att många invandrare är socialberoende, men detta beror främst på att industrijobben är borta. Ersättningsjobben har de sedan ofta inte tillräcklig kompetens för, då arbetsmarknaden kräver en hel del idag. Detta gör så man delvis tycker illa om invandrare, samt inte umgås med dem via jobbet, alltså samhället själv segrererar. Att sedan många kommer från ganska så främmande kulturer, där man själva ger ett avståndstagande via ex. klädsen gör inte integregingen lättare.

    SvaraRadera
  12. Stefan, jag tror också att segregationen är en av de tyngsta anledningarna till kontroverser mellan infödda svenskar och invandrare. När folk lär känna varandra tenderar sådana problem att bedarra, men när de lever åtskilda tenderar problemen att eskalera.

    Där har politikerna svikit. Nu försöker de dölja sina misstag genom att i praktiken förbjuda en öppen diskussion. Och segregationen fortgår.

    SvaraRadera