Under en middag i Vita Huset 1968 klagade hon på att presidenten skickade iväg alla stiliga ynglingar att dö i Vietnam. Det uppskattades inte. Hennes karriär tog plötsligt slut.
Hon framträdde ofta i Sverige, utan hinder. Vi hade ju en statsminister som vågade kritisera USA för ungefär detsamma.
Jag såg henne live en gång, på Hamburger Börs i början av 1970-talet. En intensiv föreställning. Jag minns allra mest när en nervös ung kypare skulle hälla upp champagne åt henne på scenen, men var lite för skakig för det. Med en skojfrisk kommentar ryckte hon flaskan ur hans hand och tömde den, för att därefter sjunga en sång om ironin i att: "life made me beautiful – at forty."
Ironin var ständigt närvarande hos Eartha Kitt, för att inte säga att den var ett av instrumenten hon spelade på. En blandning av beska, humor och kattlik farlighet, alltihop framfört med uttrycksfulla miner och en perfekt artikulation. Ingen dålig blandning.
Här framför hon en av sina mest kända låtar, "Old fashioned girl", som handlar om flickan som drömmer om att gifta sig riktigt rikt, i ett svenskt TV-program 1961:
Här skriver Aftonbladet och DN om Eartha Kitts död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar