Så här skriver Avellan:
"Inrikespolitiken har handlat om FRA-lagen med uppror i bloggosfären – även om påståendet att gammelmedierna var yrvakna är ren dumhet: den liberala pressen fördömde övervakningslagen redan tidigt 2007."
Vad jag kan minnas är det ingen som har ifrågasatt det. Pressen har skrivit kritiskt om FRA-lagen långt före våren 2008. Här är några exempel från Sydsvenskans arkiv:
Freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell varnade för integritetsrisker med lagen redan den 13 januari 2006. Under vinjetten ‘Signerat’ kritiserade Tobias Lindberg den 25 januari 2007 lagförslaget bl.a. med argument lånade från Agrell. Under samma vinjett avfärdade Kennet Andreasson hela förslaget den 8 mars 2007. På kultursidan skrev Anders R Olsson den 8 mars 2007 om FRA-lagens och andra tvångsmedels hot mot demokratin. Nästa dag kom en kort kritisk text i ‘Signerat’ av Per Tedin. Och så vidare.
Däremot hade pressen efter sina protester 2007 somnat om, och blev därför tagna på sängen när bloggosfären i våras alarmerade – och då var det dags för riksdagen att fatta beslut.
För pressen var frågan inte stor, eftersom den för dem redan var gårdagens nyheter, förrän de många bloggprotesterna kom. Det var bloggarna som drev FRA-frågan. Så är det alltjämt.
Nå, dessa hårklyverier kan på sin höjd ha ett intresse för historiker. Vad som dock blev tydligt var att bloggosfären för första gången i Sverige fick ett väldigt och direkt inflytande över den politiska beslutsapparaten.
Det är historiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar