Nyheterna söks på internet, medan tidningarna självdör

Yngre svenskar vänder sig hellre till internet än till tidningarna för att få sina nyheter. 3/4 av dem som är upp till 35 år gör det. Bara bland dem som är mer än 55 år använder över hälften hellre tidningarna. Därmed står det klart: tidningarnas framtid är förödande dyster. Det var ingen överraskning.

Det är SCB (Statistiska Centralbyrån, vilket låter närmast kommunistiskt) som har tagit fram statistiken. Den finns här.

Inga nya prenumeranter
Därför får morgontidningarna så gott som inga nya prenumeranter under 35 års ålder, och därför satsar de så desperat på sina internetutgåvor. De säger det inte högt, men de tror inte längre på en framtid för tryckta dagstidningar – i alla fall inte några som man prenumerar på och får i brevlådan.

I USA är det redan några stora dagstidningar som håller på att skrota hembärningen, och i Sverige är försöken med gratistidningar på stan otaliga – men inte heller de går med vinst.
Inte ens Metro, den första och största gratistidningen, uppvisar särskilt ljusa siffror.

De senaste decenniernas datorisering har redan åstadkommit flera lika väldiga som oförutsedda förändringar i samhället. Internet har bara börjat att göra detsamma. Fildelning är blott ett exempel. Tidningarna har varit lika tröga som skivbolagen med att förstå allvaret.
Tidningarna verkar också lika ovilliga som skivbolagen att acceptera omställningen. De harvar på i tron att kunna vara samma dominerande massmedier som förr och vägrar att ändra på själva grunden för sin verksamhet.

Förmodligen kommer de snart att börja kräva en massa statliga stöd för att hanka sig vidare i enfaldig strid mot förändringens vindar. De är i Sverige redan orimligt gynnade genom momsbefrielse, presstöd osv. Sådana bidrag är farliga, för de innebär först och främst att allt fortsätter på samma invanda, omöjliga spår.

Bloggarna
Bloggarna är ett exempel, där tidningarnas envisa dumhet blottas: Det har flera gånger på sistone visat sig att det är bland bloggarna på internet som viktiga politiska och andra frågor numera drivs. Det är också där man kan hitta den fylligaste och mest genomträngande analysen – inte i tidningarna. Så de skriver om bloggarna men gör det halvdant, som om de trodde att ingen av tidningsläsarna hade tillgång till samma bloggar.
Så var det förr – allmänheten hade ringa möjlighet till annan information än den som tidningarna gav. Men så är det sannerligen inte nu.

Och så har tidningarna startat upp en massa egna bloggar, i hopp om att detta ska konkurrera ut de fria bloggarna på internet, eller i alla fall flytta tillbaka dominansen till tidningarna.
Men tidningarnas bloggar är sällan lika läsvärda – de är oftast föga mer än samma sorts svamlande och ytliga krönikor som tidningarna länge drällt av. Och de vågar sällan involvera sig i bloggosfärens debatter på lika villkor – i stället sitter de och predikar i eget majestät på sina tidningars hemsidor, som om de hade rätt till något slags slutord i diskussionerna.

Anpassning
Tidningarna måste anpassa sig till en ny verklighet där de helt enkelt inte betyder lika mycket som förr, och därför inte kan tjäna samma pengar som förr. De måste bli lyhörda och rörliga, måste sluta vara tredje statsmakten för att kunna erbjuda läsarna något de helt frivilligt vill ha.

Journalistik – särskilt den som är välunderbyggd och välformulerad – kommer alltid att behövas. Men tidningarna har inget som helst egenvärde. Snarare är de alltsom oftast nu för tiden bara proppar i flaskan, när de lika skamlöst som hopplöst bekämpar utvecklingen.

Här skriver Sydsvenskan, DN, Aftonbladet och Svenska Dagbladet om undersökningen.