Ohlsson djupdyker i den svenska socialdemokratins historia, där förstatligande av näringslivet diskuterades förr. Men denna påstådda kamp mellan kapitalism och kommunism är ett spel för gallerierna, som bara är av intresse för just kapitalister och kommunister.
Båda är till sin natur maktfullkomliga doktriner. Kommunismen vill samla all makt till statens ledning, och kapitalismen vill skapa monopol som härjar oinskränkt av staten. Båda leder till diktatur — om än av något olika slag – ifall de inte balanseras av ytterligare krafter och regleras av demokratisk lagstiftning.
Vi har inte en värld där kapitalism och kommunism bekämpar varandra, för den kampen är mest en illusion. Vi lever i ett klassamhälle, där somliga har makten och låter sina barn ärva den och sina vänner smaka på den, medan andra är maktlösa och utnyttjas så långt det bara går av överheten.
Orättvisorna är ofantliga, och det gäller i såväl kapitalistiska som kommunistiska regimer.
På den punkten har inte så väldigt mycket hänt de senaste hundra åren. Underklassens rättigheter är bara på nåder. I minsta kris är de bortblåsta.
I kapitalistiska länder är situationen på många sätt ändå bättre för medborgarna än i kommmunistländer, men inte för att kapitalismen har några medborgarrättsideal – se bara på industrialismens mörka historia, full av groteska övergrepp på hela folk. Kapitalistländer fungerar bättre för att de inte är renodlade – de har allihop en stark stat som åtminstone någorlunda balanserar kapitalets makt, och när makten delas på flera händer får även de maktlösa mer andrum.
Bra beskrivning, med en lagom stat som balanserar det fria och bubblande näringslivet, MEN... vad gör man när staten börjar gå i stå? Inom näringslivet sker förnyelser vid kriser, som nu - även om långtifrån all inkompetens naturligtvis kommer att brännas bort. Men en offentlig sektor som får fortsätta efter samma spelregler decinnium efter decennium slammar igen - vad kan man göra åt det? Finns det någon politisk teori om detta?
SvaraRaderaMattias, alla kapitalistiska teorier hävdar just vad du säger - att statsmakt går i stå men "marknaden" förnyar sig med automatik. Men det går att ifrågasätta.
SvaraRaderaMarknaden/kapitalet är till sin grund konservativ. De stora pengarna och makten stannar hos samma lilla grupp, och går dessutom i arv - som om de vore monarker. Beslutsprocessen fortsätter att vara densamma, målsättningen - maximerad profit - likaså. Även människosynen, den materialistiska världsbilden, osv osv osv.
Jag tror att det enda samhälle som egentligen förmår förnyelse är ett där makten är någorlunda jämnt uppdelad på minst två (gärna flera) olika intressen. Därför är blandekonomi rörligare och friare än såväl kommunism som kapitalism.
Intressant vore om arvsrätten totalt avskaffades. Då skulle en förnyelse kunna ske vid varje generationsskifte. Och klassamhället skulle verkligen få sig en törn.
Jag säger inte att det skulle lösa alla problem, men jag tror att det skulle skapa en del positiva öppningar.