Tidningskrisen börjar i USA

Gårdagens Sydsvenskan hade ett helt uppslag i sin ekonomidel om tidningarnas kris, som är särskilt akut i USA. Tyvärr finns inte de intressanta artiklarna på Sydsvenskans hemsida, fast det i väldigt hög grad handlar om internets betydelse.

Flera stora dagstidningar i USA står vid ruinens brant, även sådana väldiga drakar som LA Times och Chicago Tribune. Ärevördiga New York Times, tredje största dagstidningen i USA, har tvingats att belåna sin skyskrapa. Det är minskade upplagor och annonsintäkter som i en ond spiral utgör hotet mot deras överlevnad.

USA har 1.437 dagstidningar, men upplagorna är inte så omfattande som den stora folkmängden har underlag för. New York Times trycks i en miljon ex, fast stadens invånare är över 8 miljoner – nästan 20 miljoner med omgivningen. LA Times upplaga är 739.000 ex fast det bor nästan 13 miljoner i regionen. Störst är USA Today, som har den bredaste spridningen i landet, med 2,29 miljoner ex.

Jämför det med Dagens Nyheter, vars upplaga är 340.000 ex (vardagar, 2007), fast stockholmsområdet knappt har två miljoner invånare. Om New York Times hade lika bra täckning skulle det betyda en upplaga på över tre miljoner ex.
Totalt trycks USA:s dagstidningar i 242 ex/1000 invånare. I Sverige är siffran nästan den dubbla: 466 ex/1000 invånare (2006).

Att amerikanska tidningsläsare är en exklusivare skara märks på deras tidningars utformning. Gedigen, avancerad text och djuplodande reportage. Amerikanska tidningar ställer större krav på sina läsare än vad som är fallet i Sverige. De är helt enkelt betydligt bättre.
De måste vara det, för deras läsare begär det.

Men internet ändrar på allt. Dagstidningarna hade förr så gott som monopol på den gedigna nyhetsförmedlingen, men kan knappast tävla med den rikedom – och fördjupning – som internet erbjuder, dessutom mycket snabbare och anpassligare.

Så upplagorna sjunker. Det är ofrånkomligt. Flera av de stora tidningarna kommer att ha så svårt att anpassa sig till denna nya, kärvare situation, att de går omkull innan de lyckas med det.
USA är världsledande med det mesta i näringslivet, så det landet drabbas först. Men alla andra länder kommer snart att följa efter – även Sverige.

I Sydsvenskan säger medieforskare att svenska tidningar har ett stabilare läge, men det är rent nonsens. Snarare är de – i synnerhet om de låter sig invaggas i en sådan falsk trygghet – ännu mer i riskzonen.

Svensk press har många svagheter. Till exempel den stora ägarkoncentrationen, med Bonniers osunt dominanta grepp om marknaden, som förhindrar innovation och stoppar framväxten av nya tidningar med bättre chans att fungera jämte internet, i stället för i hopplös kamp mot det (eller en naiv tro att kunna dominera det).
Svensk press är alltför konservativ och trög för att anpassa sig, eller ens försöka på allvar. De kommer nog i stället att skrika som gökungar för att få ytterligare statsbidrag och andra mer eller mindre dolda ekonomiska förmåner.

I Sverige är det så mycket som 33% av alla reklampengar som går till dagspressen (2006). I USA är den siffran blott 19%. TV, som är tvåa i Sverige, får bara hälften av det. Det kan verka som en garant för dagspressens goda ekonomi, men reklambranschen ändrar sig väldigt fort.
Siffrorna är nog redan markant annorlunda 2008, och kommer att ändra sig ännu mer till följd av finanskrisen, som gör att näringslivet nödgas se över sina reklamsatsningar ordentligt. Dagspressen har alltför länge anpassat sina utgifter efter dessa inkomster, så det kommer att spricka i fogarna när detta förändras.

Och internet har ännu en ond spiral för dagspressen: de satsar allt vad de orkar på internet, som bygger så gott som enbart på reklamintäkter – och här är konkurrensen benhård. Sina stora besökssiffror på internet har tidningarna mestadels för att deras pappersutgåvor lockar läsarna även dit – men när pappersupplagorna minskar finns det inget som håller läsarna kvar vid tidningarnas hemsidor, så då kommer de flesta av dem att tappa publik även där – och reklampengar, som en direkt följd.

Jag är fortsatt övertygad om att vårt samhälle har ett behov av journalistik, även om det inte behöver ske genom tryckta tidningar i brevlådan. Men en framtida journalistik som ska kunna ta betalt för sig måste förhålla sig konstruktivt till internet. Det betyder framför allt att den behöver göra riktigt kunniga urval och presentationer av de nyheter som flödar fram på internet.
Men svensk press försöker vinna slaget genom att banalisera sig i hopp om att fånga nya unga läsare – vilket både skrämmer bort de gamla läsarna och snart gör att de unga ledsnar fullständigt.

Svensk press måste absolut acceptera att den aldrig mer kommer att ha en så dominant position i mediavärlden som den haft hittills. Det blir oundvikligen till att krympa, dessutom att våga specialisera sig. Tidningarna är inte längre de portaler genom vilka allmänheten möter verkligheten. Så de måste hitta en ny – och ödmjukare – roll. Det kommer de förmodligen inte att stå ut med att försöka.

Så framtidens journalistik kommer att uppstå som en Fågel Fenix ur askan, och det är nyskapande, av nya aktörer, som är lösningen.