Krisande journalistik om krisen

Göran Rosenberg har i journalisternas egen tidning skrivit en klok och skarp krönika om allvarliga brister i ekonomijournalistikens behandling av finanskrisen. Han menar att detta har bidragit till att skapa och fördjupa denna kris.

Han har alldeles rätt. Finanskrisen är – som de flesta ekonomiska kriser – mestadels i huvudet på marknadsaktörerna och regeringarna. Av rädsla för sjunkande värden sänks värdena, i vad som lätt kan bli en ond spiral.
Här spelar förstås massmedia en central roll. De har från första stund svartmålat den ekonomiska världssituationen, fast det i allra högsta grad har gått att ifrågasätta – i synnerhet i begynnelseskedet.

Men journalistiken lever på sensationer och har de senaste decennierna till och med medvetet eftersträvat att skapa dem. Börsen lever på fluktuationer och vill därför förstärka dem, oavsett åt vilket håll. Politikerna lever på att excellera i opportunism, så de skyndar sig att sjunga med i kören och sedan överrösta den med solon på temat.
Allmänheten är offret.

Göran Rosenberg skriver i Journalisten, Journalistförbundets tidning, att nyhetsbevakningens slagsida mot kris och katastrof är ett resultat av medias alltmer kärva ekonomiska situation, och att marknadsaktörer har lärt sig att utnyttja detta (vilket går alltför lätt):

"Allt färre journalister har under alltmer osäkra arbetsvillkor förväntats producera alltmer ‘innehåll’ till allt lägre kostnader i alltmer ogenerad symbios med intressedrivna nyhetsfabrikörer och innehållsproducenter."

Internet är den största anledningen till medias försämrade ekonomiska villkor, men lösningen ligger knappast i att börja hasta och slarva – snarare precis motsatsen: att vara den kompetenta och eftertänksamma oasen i ett hav av nonsens.