Tidningen diskuterar det nya grundlagsbetänkandet, som är ett präktigt västgötaklimax. Sydsvenskan vurmar i stället för majoritetsval, där det vinnande partiet i ett distrikt tar samtliga riksdagsplatser därifrån.
Som Abbalåten: "The winner takes it all!"
En dum idé, som bara befrämjar ett tvåpartisystem där politiska skillnader snart fullständigt upphör, och allt blir en fråga om reklamkampanjer.
För Sydsvenskan har det den underliga poängen "starkare regeringar", som om det vore en räddning, och dessutom:
"Det försvårar för partier som vänsterpartiet och Sverigedemokraterna att tillskansa sig oproportionerligt stor makt genom proportionerlig fördelning av mandat."
Men möjligheten att få stort inflytande genom en vågmästarroll är inte förbehållen de två partierna, utan gäller förstås vilket parti som helst.
Och vad har just de två partierna med varandra att göra, egentligen?
Sunt förnuft säger att de är så långt ifrån varandra man kan komma i den svenska politiken. Det bevisar sig lätt genom följande enkla fråga: Vilka andra partier än sitt eget skulle deras väljare kunna tänka sig att rösta på?
Självklart skulle en vänsterpartist hellre rösta på vilket annat parti som helst än sverigedemokraterna – och omvänt.
Det bestickande för borgerligheten är att en sverigedemokrat mycket väl kan tänka sig att rösta på något av allianspartierna, men aldrig på den rödgröna koalitionen. Sverigedemokraternas ideologi har mest gemensamt med borgerligheten.
Sydsvenskans ledare kör med skamlös desinformation när de slår ihop vänstern med sverigedemokraterna, som absolut inte vill associeras med varandra. Tidningens syfte är förstås politiskt – de vill misskreditera båda partierna, och då åker sakligheten ut genom fönstret.
Varför ska tidningar över huvud taget ha en ledarredaktion, som gör propaganda för en viss politisk linje? Det är knappast på läsarnas beställning.
Sydsvenskan föreslår inte i sin ledare att sverigedemokraterna och vänsterpartiet för samma politik. Det som menas är att det nuvarande systemet med proportionella val kan leda till situationer där små partier, som till exempel v och sd (om de tar sig in i riksdagen), blir vågmästare och ett inflytande som är mycket större än vad valresultatet tyder på.
SvaraRaderaBara för att en artikel råkar nämna v och sd i samma mening betyder det inte att författaren menar att båda partierna är exakt likadana.
Du kanske har missat det, men alla dagstidningar i Sverige har opinionssidor med material som representerar tidningens åsikter. Då följer det automatiskt att de driver en egen politisk linje. Det gäller inte bara Sydsvenskan, utan även Dala-Demokraten, Svenskan, DN, Aftonbladet etc. Och varför är det läsarna som ska bestämma tidningens politiska inriktning?
Du verkar vilja avskaffa ledarredaktioner rent allmänt bara för att Sydsvenskan skrev en artikel du inte tyckte om.
Pepe, jag var ganska tillspetsad i min text, men det är uppenbart av citatet från Sydsvenskan att de anser de två partierna jämförbara - och inte för att de är små, eftersom andra partier i riksdagen har ungefär samma storlek som vänsterpartiet, medan sverigedemokraterna är betydligt mindre.
SvaraRaderaJag menar att det är allvarligt vilseledande (och insinuant) att jämföra två så olika partier utan att förklara varför.
Självklart vet jag att alla dagstidningar i Sverige har ledarredaktioner som har till uppgift att förmedla "tidningens" (snarare ägarnas) politiska syn - det är just vad jag ifrågasätter. Det är en tradition från överhetsperspektivet, alltså att de där uppe ska tala om för dem där nere vad man bör tycka. Det strider mot den journalistiska principen om att informera sakligt, så att folk själva kan bilda sig en uppfattning.
Det kanske kan vara berikande med ledarredaktioner som subjektivt kommenterar politiken - men de bör då till skillnad från politikerna hålla sig för goda för att desinformera allmänheten.
Din avslutande mening är för fånig för att bemötas.
Jag håller inte med om särskilt mycket i din text Stefan. För det första tror jag visst att företeelser som kan verka direkt motsatta varandra ofta har mycket gemensamt - som två spegelbilder. Hitler och Stalin och deras politik t ex... Att två motpolers företrädare skyr varandra som pesten snarare bekräftar detta, än vederlägger det; släkten är värst, eller på psykologspråk: vi projicerar; det som mest stör oss hos andra är det vi själva har mest av. Grandet i ögat, för att tala bibliska.
SvaraRaderaFör övrigt kan jag visst hålla med om din kritik av ledarredaktionerna som en representant för överheten, men å andra sidan lever vi en tid där ordet - åtminstone just nu - blir allt friare, och det slår mig att en blandning av proffstyckare och lösa bloggpartiklar kanske inte är så dum för att få till en både dynamisk och balanserad debatt; det skadar inte att ett system ibland är lite tungt i gumpen, ungefär som att ett överhus balanserar ett underhus i vissa parlament. En tanke bara.
Mattias, jag menar att om man jämställer två partier som själva betraktar varandra som ytterst avlägsna från varandra, då bör man förklara sig - vilket du själv gör.
SvaraRaderaJag kan hålla med dig om att proffstyckare har sin poäng, även om jag föredrar när de växer fram på andra sätt än som lakejer åt Bonnierfamiljen. De bör då ta jobbet på betydligt större allvar än att desinformera i politiskt propagandasyfte.
Läs om min text och mitt svar till Pepe ovan, så ser du nog att du missförstår mig på ungefär samma sätt som Pepe gör.
Till skillnad mot Pepe och Mattias håller jag med dig om det mesta i det här blogginlägget. Ända sedan jag i barndomen såg hur Sydsvenskan tog USAs parti mot Vietnam har jag upprepade gånger sett prov på vad jag uppfattar som osmaklig demagogi från ledarredaktionens sida. Det sätt som Per T skrev om Miljöpartiet gjorde att han i mina ögon förlorade all trovärdighet.
SvaraRaderaHenrik, visst finns det hos en stor del av borgerligheten en enkelspårig uppdelning av politiken i vitt och svart, där allt blått är vitt och allt rött är svart?
SvaraRaderaI och för sig gör stora delar av vänstern detsamma, fast omvänt...
Alltså - fram för mera grått i politiken :-)
Jag tror och håller med dig om att utbytet av sympatisörer mellan V och SD är mycket lågt. Dock tror jag att tidigare socialdemokrater kan tänka sig att rösta på SD. Vad tror du?
SvaraRaderaPseudonaja, det var en intressant tanke. Socialdemokratin har ju med åren blivit mer och mer konservativ, så där finns en koppling. Du kan ha rätt. Jag tror att sd hämtar många sympatisörer från leden av folk tidigare trogna gamla "trygga" partier, t.ex. socialdemokraterna, centern, moderaterna...
SvaraRaderaJag är också säker på att om inte riksdagspartierna vågar ta tjuren vid hornen vad gäller invandrarpolitiken, så kommer sd att växa och växa. Det dummaste politikerna har gjort är att förbjuda en öppen debatt i frågan. Sånt göder bara paranoian i samhället.
PS: Du skriver underbara kåserier på din blogg, Pseudonaja. Alla borde ta en titt:
Mina tankar blir dina tankar