torsdag 11 december 2008

Finanskrisen cementeras


Idag vräker regeringen 28 miljarder kronor över bilindustrin för att rädda den från kollaps. Men inget riktigt radikalt sker för att ändra dess vansinniga kurs. Därmed garanterar regeringen bara att krisen blir bestående.

Visserligen påpekar näringsminister Maud Olofsson att bilindustrin på sistone gjort andra bilar än dem som såväl konsumenter som samhället efterfrågar, men räddningspaketets tre miljarder till forskning på miljövänliga bilar ändrar inte bilindustrins osunda beslutsgång: koncentrationen på några få aktörer, som bekämpar varje form av förändring.

Bilindustrin är därvidlag så gott som identisk med alla de branscher som finanskrisen drabbar. Näringslivet går mot färre och större aktörer, som allihop blundar med båda ögonen i sin jakt på kortsiktig profit och sin vägran att ens försöka foga sig efter en rimligare framtid.
De har rusat på tills det rasade.

Ett sådant näringsliv kommer att allt oftare gå i kris och bedriva utpressning mot världens regeringar för att få mer pengar att vräka ner i samma omättliga hav av girighet. Faktiskt är det troligt att de stora penningflödena till näringslivet skyndar på nästa kris, eftersom dessa pengar hjälper till att bevarar gamla ordningar och ger konstgjord andning åt osund företagsamhet.

Jag tror att en stor svaghet i marknaden är dess minskade antal av allt större aktörer. Denna koncentration, som ideligen kommer hotfullt nära monopol och nog döljer en hel del karteller, omintetgör den sunda mekanism av konkurrens och utslagning som en kapitalistisk ekonomi är beroende av.

Därför borde världens regeringar våga låta även stora företag gå omkull, eller kräva att de bryts upp i mindre enheter som självständigt får pröva sina vingar och därmed har lättare att anpassa sig till nutidens omständigheter och framtidens krav. Till exempel borde regeringen kräva att Volvo och SAAB lämnar sina amerikanska ägare, som uppenbarligen förvaltat dem illa.

Det händer alltför ofta att sunda och lönsamma verksamhetsgrenar i storbolag dras ner av övriga verksamheters fiaskon, men det döljs i årsredovisningarna. De stora bolagen har ingen förmåga att upptäcka och anpassa sig till detta, eftersom de envisas med att se helheten och närmast ignorera delarna. Ofta skinnar de bara lönande verksamheter för att täcka förlusterna i andra grenar.

Finanskrisen har sina tydliga skäl, men alla stödåtgärder förhindrar att läxan blir lärd. Det är oändligt kostsamt i längden.

Här skriver Sydsvenskan, Aftonbladet, DN och Svenska Dagbladet om regeringens räddningspaket till bilindustrin.
Läs även andra bloggares åsikter om

2 kommentarer:

  1. Ja, vilken chans vi håller på att försitta... Jag rekommenderar Johan Stael von Holsteins utmärkta artikel i ämnet i dagens SvD: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2181117.svd.
    Vill samtidigt passa på att be om ursäkt för min totala avvikelse från ämnet igår; det där trampandet av August Henriksson trampade visst igång mina minnen och min fantasi... Vilket dock inte borde ha skett i din blogg.

    SvaraRadera
  2. Det är när det är riktig kris som förändringar verkligen låter sig göras. När det är ebb i kassakistan, då syns problemen tydligt - ungefär som stenar som blir synliga i lågvatten.

    Men har man små svenska tillverkningsföretag som gisslan är det lätt att öppna dammluckan och låta nya fräscha kreditgarantier garantera fortsatt vansinne en stund till.

    SvaraRadera