Jag har skrivit om den elaka lilla tingesten i ett tidigare blogginlägg. Den heter egentligen Mosquito Teen Deterrent men har nu tydligen fått det svenska smeknamnet ungdomsskrämma. Fågelskrämma, ungdomsskrämma... vad härnäst?
Ungdomsminister Nyamko Sabuni vill förbjuda apparaten eftersom den är en diskriminerande form av kollektiv bestraffning, som om alla tonåringar vore brottslingar eller bråkstakar. Hon har alldeles rätt. Dessutom är redan idén med den lilla apparaten uttryck för en kuslig samhälls- och människosyn som vi borde ha vuxit ifrån efter diverse grymheter i vår världshistoria.
Aftonbladets kolumnist Åsa Erlandson tycker dock att det inte är något att gny om. ”Otroligt vad lätt det är att bli diskriminerad”, säger hon i sin spalt och menar att ungdomsskrikan är utmärkt om den hindrar tonåringar från att skräpa ner på förskolornas rastgårdar. Barnen ska skyddas från tonåringarnas fasoner, menar hon.
Hennes naivitet är svår att ursäkta. Vad tror hon att en sådan aggressiv attityd kan leda till, om inte samma aggressivitet tillbaka? Hon kunde lika gärna begära internering av barn så snart de blir tonåringar.
Det är inte lätt att vara tonåring. Föräldrarna har i hög grad slutat bry sig när de inte längre är gulliga små barn. Politikerna har ringa intresse för tonåringarnas bekymmer och behov, eftersom de ännu inte har rösträtt och deras röstande föräldrar har slutat bry sig.
Erlandsons attityd mot tonåringarna, som om de vore en homogen och oönskad klump, något katten släpat in på fina mattan, är ett tydligt exempel på deras utsatthet. Än tydligare är det när hon avslutar sin krönika med att varna för att barn kan råka plågas av skrikan. Dem är det synd om, men bara fram till puberteten...
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsskrämma, mosquito teen deterrent, tonåringar, ugdomar. Intressant?
Hej Stefan! Kul att du läste min krönika, men trist att den tycks ha missförståtts så pass mycket. Jag skriver att de sk ungdomsskrämmorna inte löser de bakomliggande problemen men att det samtidigt är orimligt att små barn ska behöva känna sig otrygga på dagisgården. Jag gillar inte tanken på ett samhälle där vi till slut barrikaderar oss bakom staket och lås, därför är det högfrekventa ljudet en bättre lösning. Men du kanske har andra förslag på lösningar, helst sådana som inte innebär att barn ska behöva leka bland glaskross under tiden kommunen överväger om de ska bygga fler fritidsgårdar? Och nej, jag tror inte att ungdomar är en homogen klump (var får du det ifrån?) utan talar om de som förstör. Slutligen var de sista raderna i krönikan ett litet skämt, inte en rangordning i människovärde. Vänligen Åsa Erlandson
SvaraRaderaHej Åsa!
SvaraRaderaKul att du hittat hit.
Jag tycker att tonen i din krönika var sådan att du inte ska förvånas om läsare tolkar den annorlunda än du må ha menat - men sedan förespråkar du samma sak igen här: en skrämma som håller alla ungdomar borta (inte bara de som förstör), så att inte barnen blir lidande, oavsett vad det betyder för ungdomarna. Nog har du tagit ställning i människovärde.
När det gäller förslag på lösningar tycker jag att kommunerna tänker galet som vägrar att skapa rimlig fritidsmiljö för ungdomar och samtidigt vill driva bort dem från kommunal mark.
En omdelbar lösning? Självklart att personal kontrollerar utomhusmiljön innan de släpper ut barnen till den. Det trodde jag var rutin.
Ursäkta? "Aggressiv lösning"? Om ett högfrekvent ljud är en aggressiv lösning, vad är då polis- och väktaringripanden? Om ett högfrekvent ljud är en aggressiv lösning, då är det ingen skillnad på muay thai och aikido.
SvaraRaderaJag är en av de som varje vecka får städa och reparera efter unga vandalers framfart på offentlig verksamhet, och dessutom ser vad det kostar. För dessa pengar hade man kunnat hålla många fritidsgårdar igång.
Det är ofrånkomligen så att det är föräldrarnas ansvar att lära unga att vara rädda om gemensamt ägs egendom, men när de inte lyckas är det mycket bättre att de inte pallar med att sitta och härja vid skolor, museer och daghem, i många fall med bränder, skadegörelse och glaskross som följd.
Nicklas Eriksson, knallröd vaktmästare.
Nicklas, det är huvudet på spik: "För dessa pengar hade man kunnat hålla många fritidsgårdar igång." Om kommunerna brydde sig nog att satsa på ungdomsgårdar är det tänkbart att de slapp städningen efter vandalism på annat håll.
SvaraRaderaEgentligen tycker jag att det i vilket fall som helst är en samhällelig skyldighet att erbjuda ungdomar andra lokaler än McDonalds.
Ja där kan jag inte annat än hålla med dig, men det behövs en annan politisk ledning för att styra om de pengarna. Och som sagt, den där "ljudskrämman" är inget jämfört med en polisinsats. Där har du aggression i en liten bil.
SvaraRadera