Dödliga omvägar

Nu börjar den journalistiska granskningen av den norska polisens handlande i samband med terrordådet på Utöya bli närgången – och avslöjande. Det blir alltmer uppenbart att polisens insats borde ha kommit betydligt snabbare. Bristerna verkar, som så ofta, ligga i ledningen.

Den bild som allt tydligare framträder skulle vara snudd på farsartad, om det inte vore för den ohyggliga tragedin. Larmen från Utöya tog märkligt lång tid att nå den operativa ledningen. Trots nära tillgång till två helikoptrar sattes insatsstyrkan i bilar, dirigerades till fel plats, fick en trasig båt...

När de väl nådde ön var de föredömligt skyndsamma och hastade mot en lösning med ringa omsorg om egen säkerhet. Insatsstyrkan gjorde vad den skulle och måste ha lidit av att deras ankomst blev så fördröjd.

Bristerna ligger i ledningen, såväl vad gäller beredskap som agerande när terrordådet ägde rum.

Det är ännu tidigt att dra långtgående slutsatser, eftersom mycket återstår att klarlägga. Men nog pekar det mot att polisstyrkorna gjorde vad de kunde, medan deras ledning uppvisade väldiga brister.

Ungdomarna på Utöya flydde en massmördare i uppemot en och en halv timma. Breivik hade massor av tid för sitt förfärliga dåd. Det borde inte kunna ske. Alla dessa förlorade unga liv kan åtminstone göra den nyttan att en översyn ombesörjer att det inte kan ske igen.

Alla sorters ledningar plägar hålla varandra om ryggen och göra gemensam sak i att skylla ifrån sig. Vi får se vad som sker här, men jag tror att pressen inte accepterar några bortförklaringar eller mörkanden. Det är sådana stunder man gläds åt journalistiken och det så kallade drevet.

Här skriver DN, Svenskan och Expressen om saken. Mest information finns förstås i norska tidningar. Här är blott några av deras artiklar: VG, VG, VG, Aftenposten, Dagbladet, Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Behring Breivik, Norge, journalistik, pressen, drevet, terrorism, Utöya.