Vi är mitt i Malmöfestivalen, det årliga spektaklet i staden. Maten är uttjatad, musiken mestadels meningslös, men det här året har barnen en begivenhet som man måste avundas dem.
I kanalen kan de kliva in i stora plastbubblor och sedan uppleva ett ljuvligt gränsland mellan elementen luft och vatten. De stora bubblorna flyter på ytan och barnen sprattlar som yra apor inuti dem. Kan man ha det festligare?
Mannen som har hand om förnöjelsen är dessutom godhjärtad nog att ge dem ordentligt med tid för upplevelsen. Annars brukar dylika gratisnöjen ha så kort utmätt tid att man knappast ens hinner komma in i stämningen. Men dessa barn får leka så länge i sina bubblor att de knappt har ork att ta sig ur dem efteråt.
Ibland vill man bli barn på nytt.
Det var i dur men jag fick också höra moll på festivalen idag, när jag pratade med en yngling som förklarade sin stora kärlek till pianospelandet. Det hade han gjort så mycket att armarna till slut gav upp, så han klarar det inte längre. Något slags förslitning.
Han är knappa 20 år.
Det är en alldeles för tidig ålder att få sina drömmar krossade. Man önskar att det finns något slags bubbla även för honom.
Klicka på bilderna för att se förstoringar.
Läs mer om Malmöfestivalen på Sydsvenskan. Läs även andra bloggares åsikter om Malmöfestivalen.
Ja det där är roliga bubblor. Jag hade lyckan att få plåta min son i motljuset från en nedgående sol i en sån en gång. Såg ut som Nermans tändstickspojke med spretande fingrar. Härligt!
SvaraRaderaPianopojken: se till att få honom till dojon! Ki-flödet kan fixa biffen, tror du inte? /Mattias
Mattias, jag tänkte på att föreslå pianopojken det, men blygsamhet förbjöd mig. I stället gav jag honom några andra tips som jag hoppas att han har glädje av.
SvaraRadera