torsdag 4 augusti 2011

David får inte dras av

I en debattartikel på Svenskan klagar ordförandena i två konstnärsorganisationer bland annat på att företags konstinköp inte är avdragsgilla. Det är en hård värld som betraktar konstnärlig utsmyckning av en arbetsplats som onödig lyx.

Karin Willén på Konstnärernas Riksorganisation och Johan Wingestad i Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare ger några enkla exempel på hur konstnärer lättare ska kunna försörja sig på sin konst. Däribland att företags konstinköp bör vara avdragsgilla.

De skriver: ”Vi finner det orimligt att samhället erbjuder skattereduktion om en målare målar om en vägg, men inte om en konstnär gör ett konstverk på samma vägg.”

Jag kan bara hålla med. Jag tog för givet att sådana kostnader var avdragsgilla för företagen. Det är ett sedan årtusenden känt faktum att en livsmiljö behöver utsmyckas för att vara dräglig, precis som att den behöver tillströmning av frisk luft, svalka på sommaren och värme på vintern. Människan lever inte av bröd allena.

För en borgerlig regering torde det vara särdeles uppenbart att företag genom investering i olika former av miljöförbättring på arbetsplatserna gynnar verksamheten och resultatet. Jag vill därför tro att denna skatteregel är någon gammal rest från en tid med en futtigare syn på samhällsliv och mänskliga villkor. Förhoppningsvis ska det ändras nu när det har blivit påtalat.

Idag säljs konst framför allt till privatpersoner och till myndigheter. Många företag gör nog också en del konstinköp, fast de inte får dra av för dem, men den konsten stannar nog på direktionsrum och lokaler för kundmöten. Det vore dubbel vinst med avdragsgill konst, för då skulle den säkert sprida sig över arbetsplatserna – därmed öka trivseln för anställda samtidigt som den bidrog till konstnärernas idag ganska skrala kassa.

Det är också viktigt att intresset för konst har så många källor som möjligt. Privatpersoners inköp är oftast av nödvändighet ganska budgetmässiga när det gäller både omfång och innehåll. Myndigheters köp kännetecknas alltför ofta av myndigheters ganska likriktade och konventionella syn på konst och kvalitet. Företag som givetvis vill profilera sig även genom sina konstinköp skulle säkert spreta åt diverse sköna håll, från det förutsägbart flata till det djärvt annorlunda.

Det kan bara bli win-win, även för staten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

Uppdatering
Nu har jag fått veta att företagen visst får göra avdrag för konstinköp, precis som andra inventarieinköp. Det är som det borde vara. Då begriper jag inte riktigt vad de två debattörerna menar, men det är en annan femma. David får dras av.

1 kommentar:

  1. OBS: Nu har jag fått raskt besked från kunnigt håll, och visst får företag dra av för konstinköp, såsom andra inköp, och skriva av för värdeminskning - dock ej, självklart, om det i stället är fråga om en värdeökning.

    Med andra ord, det är som det borde vara. Då förstår jag inte vad de två debattörerna menar.

    Kanske borde jag skrota hela blogginlägget, men jag gillar den levande processen även när den biter mig i baken. Och kul att vara överens med staten ibland...

    SvaraRadera