True Talent är TV3:s variant på Idol och andra karaoketävlingar. Den egna varianten är att den röstande studiopubliken inte får se sångaren förrän de röstat. Det ska bara vara sångrösten som avgör. Men då borde det ju vara på radio.
Juryn har gjort det första urvalet – också de utan att få se sångarna förrän de valt dem. I studion får sedan publiken rösta om saken – från läktare vända bort, så att de inte ser ens en skymt av sångarna.
Den sköna dramatiken uppstår när de cirkulära läktarna lyser upp och skruvas runt, vilket inte sker förrän 50% av publiken på dem röstat för sångaren i fråga. Det är också dramatik när läktarna inte svänger, eller snarare tragedi.
Annars är det karaoke precis som vanligt. Sångarna gör gamla hits och det är dessa låtar mer än sångrösterna som avgör publikens val.
Att inte få se, bara höra, det är ju radio det. Skulle inte programidén bli så mycket bättre på radio? Kanske.
Men radio är numera så gott som aldrig mer än skivspelande varvat med programledarnas pladder, SR i viss mån undantaget. De andra radiokanalerna har ingen aning om hur man gör dramatik på radio. En förlorad konstart.
Det är trist, eftersom radio är ett underbart dramatiskt medium, just för att det överlämnar så mycket åt publikens fantasi. Ungefär som böcker gör. Och det är precis i publikens inre all konst ändå måste frodas.
Aftonbladet skriver om True Talent här, här, här, Expressen här, här.
Läs även andra bloggares åsikter om true talent, musik, tv3, karaoke, radio, musiktävling. Intressant?
Jag hade tänkt blogga om samma tema idag efter att jag såg en stund av gårdagens True Talent.
SvaraRaderaHela upplägget av sådana här tävlingar är en omöjlighet i sig, av många grunder.
Tycker precis som dig att det här passar bättre i radion.
Själv lyssnar jag mer på TV än ser på TV efter att jag fått trubbel med ögonen. Radio passar egentligen perfekt för mig, men den riktar sig ofta till en annan målgrupp än den jag ingår i, vilket får genomslag i programmen och musiken.
Kramar från mig <3<3<3