fredag 12 augusti 2011

Bronset var guld

Idol är karaoke. Så också den amerikanska varianten. Men pärlor dyker upp ändå. I senaste omgången av American Idol var Haley Rinehart i särklass. Hon kom trea. Ettan och tvåan var sömnpiller i jämförelse. Det verkar vara en naturlag med Idol att de största talangerna aldrig vinner.

Haley Rinehart är bara 20 år men sjunger som om hon stått på scen ett helt långt liv. Hennes röst har resurser och en laddad busighet som leder tankarna till Christina Aguilera. Samma humor och självdistans under framträdandena verkar hon också ha.

Under Idoltävlingen vågade hon ta sig an riktigt stora utmaningar, som Michael Jacksons Earth Song och Animals version av gamla House of the Rising Sun – sånger som är knepiga på olika vis men framför allt genom att de blivit kända med så makalösa sångare.

Där skymtade små sprickor och otillräckligheter i Haleys kapacitet. Nå, hon har åratal på sig och ska nog fylla håligheterna.

Det dräller av hennes sköna sångprestationer på YouTube. Jag fastnade för hennes lediga ad lib på Elton Johns gamla Benny and the Jets, som hon framförde under Idolgängets turné efter avslutad programserie, något som har blivit tradition i USA – och görs med en helt annan ambitionsnivå än de eländiga uppträdanden på köpcentra som svenska Idol låter sig nöja med.

Haley leker med låten och med publiken. Det är musik i praktiken, en ysterhet och bekvämlighet med musiken som förklarar varför den är så väsentlig för oss alla i att ge mening med livet.



Hon har redan skivkontrakt och så vidare, men för hennes fortsatta karriär gäller bara en sak: hon måste ha starka låtar. Annars sjunker hon snart tillbaka in i anonymiteten. Oavsett hur det går med den saken är det uppenbart att hon aldrig kommer att sluta sjunga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Intressant?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar