Debatten går het om hur Anders Behring Breiviks förskräckliga dåd i Norge ska tolkas. Man söker mönster fast det är ett enstaka nidingsdåd. Det faller på sin egen orimlighet.
Allra märkligast är det när debattörer försöker utröna vad det kan vara för specifikt norska omständigheter som ledde till att dåden skedde där.
Men det var första gången Norge drabbades av något sådant. Det måste därför ses som ett undantag, varför det vore rättare att fråga vad det är med Norge som gör att något sådant inte hänt där förrän nu.
DN:s ledarskribent Hanne Kjöller uttrycker ungefär den betänklighet jag känner, när hon reser flera invändningar mot en debattartikel i samma tidning av freds- och konfliktforskaren Ane Ørbø Kirkegaard, som hävdar att Norge är djupt splittrat mellan statsmakt och dess motståndare och att det skulle kunna förklara uppkomsten av en mentalitet som Breiviks.
Hanne Kjöller ger en motbild, som snarare säger att klyftor och motsättningar är mildare i Norge än på andra håll – även i jämförelse med andra nordiska länder.
Jag vet inte tillräckligt om norskt samhälle och norsk mentalitet för att döma mellan de två positionerna, men jag är rätt säker på att det inte är ur något specifikt norskt en terrorist med Breiviks skoningslöshet uppstår. Jag tvivlar över huvud taget på att han går att generalisera om.
Han fortsätter att vara ett mysterium, just för att hans bestialiska handlande är så exempellöst. Därför tror jag att lärdomar inte kan dras ur svepande generaliseringar om samhällsklimat eller politiska strömningar.
Vi bör hellre söka den individuella diagnosen – för att ha en chans att hindra en upprepning hos andra, eller i alla fall finna vägar att göra det betydligt svårare för dem att åstadkomma så stor skada.
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Behring Breivik, Norge, terrorism.
tisdag 9 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Takk for fin kommentar om dette. I Norge er vi triste og skremte for at noe sånt kan skje hos oss. Kirkegaard viser en mangel på forståelse for det norske samfunn. Selvsagt har vi meningsforskjeller og uenigheter, men ikke av en slik karakter som hun nevner i sitt innlegg. Det er viktig å finne ut mest mulig om terroristen slik at vi kan unngå slikt i fremtiden. Jeg er stolt over måten Stoltenberg og regjeringen har taklet alt dette i ettertid selv om jeg ikke stemmer på hans parti.
SvaraRaderaStenudd,du har nok rett i det.
SvaraRaderaVi står overfor en gal mann. Det virker ikke rimelig at en prøver å kople dette opp mot politiske valører og noe som kjennetegner Norge.
Det som imidlertid bekymrer meg er om dette kan finne sin årsak i et par kombinasjoner: Han har åpenbart brukt mye tid på vidospill hvor krig, vold og ondskap har vært sentralt. Det er hevdet at han kan ha hatt en "flytende" overgang fra "ondskapens videospill" til virkeligheten. Ugjerningen har han som menneske klart å få til ved å bruke en miks av stoffer for å gjøre seg aggressiv, fjerne empati, fysisk sterk, rask og utholdende. Om dette er riktig kan vi stå overfor en dyster fremtid da slik omtalte spill og bruk av dop / stoffer er økende i Norge og verden forøvrig.
Anonym 08:33, jag undrar också hur mycket droger spelar roll i Breiviks mentalitet och handlande.
SvaraRaderaDäremot tror jag inte att våldsamma spel har någon särskild roll - det är nog snarare så att en våldsbenägen söker sig till sådana spel än att spelen gör folk våldsbenägna.
Takk for en god kommentar. Jeg har lest Kirkegaards artikkel og kan ikke se at jeg som samfunnsviter kjenner igjen de utviklingstrekk hun beskriver i det norske samfunnet. Det gjør heller ingen av mine kolleger, uten at jeg derved vil hevde at det ikke finnes trekk ved det norske samfunn vi bør debattere i etterkant av 22/7.
SvaraRaderaJohn-Ivar, tack för din kommentar. Jag delar ditt intryck, utan att kunna påstå mig veta särskilt mycket om norskt samhälle. Jag tycker också att det är djupt olustigt att Kirkegaard skildrar det som att det norska samhällsklimatet skulle vara skyldigt till de förfärliga terrordåden, utan att kunna belägga detta mycket starkt och sakligt. På mig verkar det både ovetenskapligt och cyniskt.
SvaraRadera