Pressen pratar numera inte så mycket om sina dalande upplagor. Men det fortsätter nedåt. Allt fler läser hellre deras nätupplagor – men dem minskar de satsningen på. Desperationen tilltar på redaktionerna.
När det gäller antalet läsare av nätupplagorna är siffrorna ganska osäkra. Tidningarna tänjer i dem efter behag. Men de tryckta tidningarnas spridning granskas av Tidningsstatistik, som i många decennier har gjort ett gediget jobb med detta.
För sådär tio år sedan, när Internet-boomen hade blivit en realitet, konstaterades kraftiga minskningar för tidningarnas tryckta upplagor. Därefter har det varit tystare om saken.
Jag blev nyfiken och tog en titt på statistiken för senaste året, 2010, i jämförelse med 2004 (det äldsta året med statistik på TS-hemsidan). År 2004 hade redan upplagorna sjunkit en hel del. Jag ville veta om trenden har fortsatt därefter.
Förvisso. Tidningarnas pappersupplagor fortsätter att sjunka, och detta i alarmerande rask takt. Här är siffrorna för de sju största dagstidningarna:
2010 års siffror (2004 inom parentes) samt förändringen i % i fetstil.
Aftonbladet 320.200 (452.300) -29 %
Dagens Nyheter 298.200 (368.200) -19 %
Expressen/GT/Kvp 286.500 (363.000) -21 %
Göteborgs-Posten 228.200 (248.800) -8 %
Svenska Dagbladet 192.800 (180.800) +7 %
Sydsvenskan 116.600 (138.300) -16 %
Dagens Industri 101.700 (116.700) -13 %
Bara Svenskan har haft en stigande upplaga (om än också den har börjat dala på sistone). Övriga rasar nedåt med en hastighet som de själva inte kan beskriva annorlunda än katastrofal.
Jag har inte sett att de gjort något radikalt för att motverka utvecklingen. Det mäktar de nog inte, för pressen har under sin månghundraåriga existens blivit alltmer konservativ och fastnat i gamla former.
Deras framtid kan knappast ligga någon annanstans än på nätet – vilket också är den miljövänligaste formen. Ändå har de på sistone snålat in på sina nätsatsningar, framför allt för att de fortfarande inte lyckas göra några stora reklamintäkter där.
Men det är de tynande pappersupplagorna som står i vägen för nätupplagornas reklamintäkter. Reklambyråerna törs inte sluta annonsera i papperstidningarna så länge pressen är primärt inriktad på dem, och då är det inte särskilt mycket pengar över för nätupplagorna.
Förmodligen är det också så att tidningarnas annonssäljare prioriterar pappersupplagorna, där de än så länge kan ta mer betalt. Men det är kortsiktigt tänkt.
Även de senaste åren har pressen visat att en professionell journalistik också fortsättningsvis kommer att behövas och att de stora redaktionerna med sin breda bevakning utgör en angelägen granskning av samhället och dess makthavare. Frågan är bara hur det ska finansieras.
Tidningarna måste visa stigande läsarsiffror, oavsett var dessa finns – på papper eller på nätet. Det kämpar de för att åstadkomma, men med vilsna medel.
Jag tror inte ett ögonblick på att dagstidningarnas hemsidor ska efterlikna hur det ser ut i övrigt på Internet, med tjafsiga bloggar (läsaren får avgöra om min hör dit), skandalisering och diverse lekstugor. Tyvärr är det vad redaktionerna mest satsar på.
I stället borde de lita på att den seriösa journalistiken vinner i längden. Professionella media har bara ett värde om de är just professionella, pålitliga och kunniga, om deras granskning är enveten och närgången, om de avslöjar vår samtids fånigheter i stället för att deltaga i dem.
Frågan är om pressen vågar vara seriös i detta krisläge. Hittills ser det inte så ut.
Läs även andra bloggares åsikter om pressen, tidningarna, internet, tidningsstatistik, journalistik. Intressant?
Jag undrar om inte pressen i nuvarande skick är fel "arbetsform". Gäller även en del annan gammelmedia, t ex stora nyhetsredaktioner på TV. (TV i nuvarande form lär också tappa.)
SvaraRaderaAtt ha en stor, central redaktion som själv producerar nyheterna är ohyggligt dyrt. Centralstyrning är dessutom inte riktigt bra i den nya mediavärlden som är decentraliserad.
Jag tror att den traditionella pressen kommer att fortsätta tappa. Möjligen kan man försöka gå över till reguljära, prenumererade E-upplagor för läsplattor, men det kan nog bli svårt (och det skiljer sig inte så mycket från redan existerande hemsidor).
Framtidens media blir mer uppsplittad. Det blir mer av "medborgarjournalistik", att folk *själva* tar fram nyheter och sprider via blogar, Twitter m m. Det blir svårare för någon att uppifrån sätta en dagordning, vilket gammelmedias förespråkare avskyr (de är vana vid att ha problemformuleringsprivilegiet, vilket nu hotas).
Intressant att SvD tydligen gått framåt. Kan vara skäl för de andra tidningarna att fundera på vad SvD gör rätt. (Själv tycker jag t ex att SvD har Sveriges bästa kultursidor. DN har däremot bland Sveriges mest överskattade, och mest politiserade kultursidor.)
--Ahrvid
Ahrvid, jag undrar om inte pressen kan fungera som ett slags portaler till floden av nyheter och annan information på Internet. De kanske inte mäktar fördjupning, annat än undantagsvis, men journalistiken (när den är kompetent) är ett vettigt verktyg för förmedling och olika typer av urval.
SvaraRaderaDock är det definitivt så att de redan har förlorat sitt monopol på nyhets- och informationsförmedling, samt som arena för den samhälleliga debatten.