Att SJ:s ledning skyller ifrån sig är uppenbart. De hänvisar till luddiga regler, som det dessutom är oklart hur länge de har funnits. Kanske nytillkomna, menar i alla fall Seko. Och när det gäller alla dessa förseningar och inställda tåg plägar de skylla på Banverket, numera kallat Trafikverket. När det gäller märklig prispolitik och vagnstallets förfall skyller de på budgetkrav.
Vid det här laget är det pinsamt uppenbart att SJ:s ledning är inkompetent och saknar handlingsförmåga. De gör reklam i stället för sitt jobb, går och gömmer sig i stället för att gå till verket. Men är de populister?
Inte mer än extremister är det. Ordet populism sprider sig som en löpeld men används galet. Se mitt förra blogginlägg. Populism är strävan att göra sig populär genom att predika uppfattningar man tror att allmänheten vurmar för. Dit hör knappast att skylla ifrån sig, som SJ-ledningen gör.
Det är A och O i mediastrategi att aldrig skylla ifrån sig – även om man de facto skulle vara helt oskyldig. Det saknar ödmjukhet och antyder låg moral. Det är en uppfattning som så gott som hela allmänheten delar. Så SJ-ledningen är inte populistisk, den bara klantar sig. Som vanligt.
Om SJ-personal gör fel, dessutom samma fel mer än en gång, då är det uppenbart att dess ledning har fallerat i instruktioner och utbildning av sin personal. Alltså kan det inte blott vara vad man brukar kalla ”den mänskliga faktorn”, ett uttryck som inom hela transportindustrin är populärt när ledningar vill skylla ifrån sig. Och att skylla ifrån sig är väldigt populärt bland alla sorters ledningar. Höga chefer talar bara om sitt ansvar när de löneförhandlar för egen del. Då något oönskat händer är de plötsligt maktlösa, av ett eller annat skäl.
Det är inte populism det heller. Det är svek. Man frågar sig för n:te gången varför de ska ha så groteskt höga löner.
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, avhysning, populism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar