En massmördares startskott

Vad driver en massmördare? Det finns nog minst lika många svar som det finns massmördare. Förmodligen är det en psykisk konstitution snarare än händelser i deras förflutna som de kan ha gemensamt: viljan till så monstruösa dåd. Inför sig själva har de dock andra förklaringar – så ock Anders Behring Breivik, som flödar över av dem i sin 1500-sidiga text. Där framstår 2002 som en vändpunkt.

Anders Behring Breivik säger sig ha planerat sin attack i nio år, sedan 2002. Det året säger han sig dels ha träffat en serbisk ”krigshjälte” och strax därefter, i april, ha varit med och bildat ett slags Tempelriddarorden i London. Under hösten samma år satte han igång en företagsamhet i avsikt att finansiera sitt terrordåd.

Fattiga riddare

De där Tempelriddarna, PCCTS (Pauperes commilitones Christi Templique Solomonici, The Poor Fellow-Soldiers of Christ and and of the Temple of Solomon), ger ett starkt intryck av att vara pojkaktiga fantasier. Breivik ägnar många sidor av sitt dokument åt att i detalj beskriva deras regler, insignier och allt vad det är. Inte helt olikt konstruktionen av ett rollspel eller för den delen av en fantasyroman.

Ändå är tidpunkten han pekar ut signifikativ, eftersom det enligt honom är när han börjar det långsiktiga arbetet med att sätta sitt terrordåd i verket. April 2002. Det är inte omöjligt att han alltsedan dess har förberett vad han den 22 juli i år genomförde i Oslo och på Utöya.

Då finns kanske i alla fall en händelse vid samma tid som så att säga tände stubintråden? Något som fick just hans hjärna att gå in på ett spår som med sin långvarighet och omfattning måste beskrivas som maniskt.

Samtidigt i London

En dansk blogg som verkar vara antiislamsk och nationalistisk, Eticha, har hittat en artikel i den norska dagstidningen VG från just april 2002, där en islamisk fundamentalist boende i London intervjuas. Han uppger i intervjun att han representerar en grupp som avser att göra Norge (och resten av världen) muslimsk. Han säger:
- Dette er misjonen til alle muslimer. En dag vil vi se Norge under islamsk lov, under sharia-lovene, hvor muslimer, jøder og kristne lever sammen.

Artikeln publicerades den 24 april 2002, alltså den månad då Breivik menar sig ha varit med och bildat ovannämnda Tempelriddarorden. Dessutom är den islamiske fundamentalisten bosatt och verksam i London, samma stad som Breivik anger vara platsen för bildandet av Tempelriddarna.

Parallellerna är fler. Den grupp som den muslimske fundamentalisten representerar har ungefär samma blygsamma omfång som Breivik hävdar för sina Tempelriddare. Sistnämnda ska ha varit ett knappt tiotal vid bildandet, varav blott hälften var fysiskt närvarande i London. Den islamiska gruppen har ett tiotal medlemmar.

Också retorik och metod är snarlik. Den islamiske fundamentalisten säger i intervjun:
- Vi er i startfasen i Norge. Vi må først bygge oss sterke for å kunne bygge oss større. Det handler om å utdanne medlemmene våre intellektuelt for å gjøre dem i stand til å gå ut i samfunnet og påvirke.

Det är ett slags gerilla han skisserar, som har likheter med Breiviks idéer. Breivik är tydlig med att hans terrordåd är ämnade att väcka uppmärksamhet åt hans 1500-sidiga dokument, som han tror ska övertyga den europeiska allmäneten om hans sak och sätta igång ett krig mot islam som han anser närmast heligt.

Även i den minst sagt förvånande rättsuppfattningen finns det likheter mellan Breivik och den islamske fundamentalisten, som säger till VG:s reporter:
- Vi regner med at vi blir arrestert, forfulgt og angrepet. Det er en del av systemet ditt, å avvise mennesker med et annet syn enn deres eget, fordi dere er fundamentalister.
- Dere vil kanskje gjøre dette på lovlig måte, gjennom å si at vi er ekstremister og fundamentalister. Dere arresterer mennesker dere intellektuelt er uenig med, og bruker makt. Det kalles fundamentalisme.

Breivik beskriver sina meningsmotståndare som förrädare av olika grad (han har en klassificering av dem), vilket är ett likartat fördömande.

Breivik är också mycket införstådd med att inte accepteras av den rådande samhällsordningen, men anser sig vara i sin fulla rätt och beredd på personliga offer i vad han ser som sin mission. I sin skrift håller han det för troligt att han ska dödas i samband med sitt terrordåd.

Vad som dock skiljer dem åt är att den islamiske fundamentalisten må uttrycka sitt stöd för jihad, men ändå tänker sig det muslimska övertagandet på fredlig väg:
– Det handler om å overbevise folk om å velge det rette systemet. Vi skal ikke tvinge noen.
- Vi skal diskutere med mennesker. I et lite samfunn som Norge tror jeg det blir lett for oss å trenge gjennom rent intellektuelt, slik at folk kan se budskapet vi har.

Breivik kan ha känt en stark rädsla för att de muslimska fundamentalisterna skulle kunna lyckas med detta och därför själv ha bestämt sig för en kraftigare moteld. Hans dokument beskriver ett Norge som lägger sig platt för vad han ser som ett ökande muslimskt inflytande.

Något torde ha fått Breivik att gå till beslut och handling. Knappast blott denna artikel i VG, om än den kommer just vid den tid som Breivik pekar ut som avgörande. Men den kan ha varit av stor symbolisk betydelse för honom.

Breivik citerar den islamiske fundamentalisten på ett ställe i sitt långa dokument, men det är inte från VG:s intervju.

Serbien

Breivik pekar i sitt dokument ut en annan händelse som fick honom att besluta sig för att genomföra terroraktionen: NATO:s bombningar av Serbien 1999, där Norge som NATO-medlem medverkade. Han skriver:
”It was completely unacceptable how the US and Western European regimes bombed our Serbian brothers. All they wanted was to drive Islam out by deporting the Albanian Muslims back to Albania.”

Det påminner om hans påstådda möte med en serbisk ”krigshjälte”, som ska ha ägt rum strax före bildandet av Tempelriddarna, alltså kanske också i april 2002 – Breiviks tidsangivelse är på denna punkt vag. Huruvida detta möte alls ägde rum är osäkert, men han skildrar det med en förtjusning som visar dess betydelse i hans tankevärld.

Än sen?

Jag vet inte vart dessa resonemang kan leda eller ens om de har något värde. Egentligen tvivlar jag på att något slags övertygelse eller ideologi kan göra människor till massmördare. Snarare är det nog så att några ytterst få individer är så beskaffade att de letar efter en anledning till att begå bestialiska handlingar – och då återstår förstås frågan vad som får dem att börja leta.

Vi människor är till vår natur närmast obegripligt komplicerade varelser – och vi kan vara väldigt olika.

Dock har jag det bestämda intrycket att vi behöver värna om det öppna och förutsättningslösa samtalet, även när det gäller inflammerade ämnen. Det har en sansande, läkande verkan, medan tystnad ofta gör det motsatta.

Breivik är lyckligtvis en av de ytterst få som begår så monstruösa handlingar, men han är långt ifrån ensam om en extremt tillspetsad syn på kultur och samhälle. Man kunde kalla det en krigisk syn, där två krafter sägs stå emot varandra likt ett annalkande Harmagedon. Denna retorik förekommer inom många – ofta varandra motsatta – subkulturer och samhällsgrupper.

Även om det är både tröttande och olustigt, tror jag att dessa yttringar behöver genomlysas och diskuteras i det offentliga samtalet. Jag tror att det är det enda sättet att gjuta olja på vågorna. Dessutom är det så vi lär känna oss själva och varandra på djupet, vilket är en förutsättning för att avstyra våra allra värsta egenskaper.

Jag tvekade länge om länken till såväl VG-artikeln som bloggen Eticha ovan. Men sådant material dräller det av på nätet. Inget är vunnet om vi gör som den mytiska strutsen och sticker huvudet i sanden. Då står hela den världsbilden oemotsagd och fri från inträngande ifrågasättanden.

I den offentliga debatten brukar extremyttringar mestadels förbigås med en pinsam tystnad, som om vi inte ville kännas vid att mänskliga hjärnor kunde tänka så. Det kan de. Allvarligt talat är vi allihop tidvis lätta byten för förivrade och extrema ståndpunkter, beroende på sådant som källorna till dem, tidsandan och händelser som framkallar dem.

Vi behöver ständigt granska även de mest aparta och absurda ståndpunkter som dyker upp, för historien har visat att inte så sällan kan de komma att omfatta folkflertalet och minst lika ofta de styrande skikten. Ingen av oss går säker för vanföreställningar, speciellt inte om de ignoreras så fort de blir inflammerade.

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Behring Breivik, terrorism, fundamentalism, extremism. Intressant?