Här är annonsen som fanns på sidan 3 i dagens Sydsvenskan. Klicka på bilden för att komma till en förstoring av den.
Det är inga blygsamma ord. Sydsvenskan "älskar" både åsikter och debatt. Och de inbjuder med öppen famn läsarnas synpunkter: "Genom Sydsvenskan kan du tala om för 300.000 skåningar vad du själv tycker."
Inte om tidningen och dess medarbetare, dock. Då träder censuren in för att värna om deras "arbetsmiljö". Sydsvenskan har bara högt i tak när de egna skribenterna kritiserar andra.
Hyckleriet höjdpunkt i annonsen är: "Oavsett vad du tycker kommer vi att försvara din rätt att få göra din röst hörd."
Det är vackra ord i annonsen, men bara om Sydsvenskan lever upp till dem.
Kanske gömmer sig en allmänmänsklig sanning i detta? Präster är de minst troende, jurister de minst rättrådiga, ekonomer de minst sparsamma och journalister har minst respekt för yttrandefriheten.
Här och här är mina bloggar om Sydsvenskans censur av bloggar.
Här har Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström sin blogg, där han och jag på sistone har diskuterat frågan kortfattat.
Huvudet på spiken. Att de största fiskarna går i de lugnaste vattnen är mer än ett talesätt... Det är en sanning vi aldrig borde tappa ur sikte. Om Kvinnoforum och Bam Björling har du inte skrivit något, men den kan illustrera din tes så gott som något annat. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2012747.svd) Även Jesus Alcalá dyker upp i minnet... Winnie Mandela... och fredsduvan Palmes vapenaffärer... i en lista som naturligtvis skulle kunna bli betydligt längre.
SvaraRaderaUtan tvivel är man sannerligen inte riktigt klok.
Hej Stefan, inatt gav jag mig in i diskussionen med Daniel Sandström genom ett inlägg på hans blogg. Klokt nog sparade jag texten i min mailbox, för på hans sida har den ännu, tio timmar efter att jag skrev det, inte kommit upp. Jag fick beskedet att det "väntar på moderering" - läs censur?
SvaraRaderaDetta var vad jag skrev:
Jag hör till dem som med behållning läser Stefan Stenudds blogg, och jag kan inte ge honom annat rätt. Hans kritik av era medarbetare har varken brustit i omdöme eller respekt. Du kallar det för ett "arbetsmiljöproblem". Det kallar jag för nyspråk! Vad ni gör är att loska i motvind; om det är ett arbetsmiljöproblem för fiskare och sjömän så har de fått lära sig att hantera detsamma; det är bara att hålla inne med loskorna. Den som inte tål kritik - saklig och välgrundad - ska ta mig tusan inte ägna sig åt att kritisera. Och den som har till arbete att hålla språkfanan högt ska inte kalla snus för annat än snus - "arbetsmiljöproblem", jo jag tackar!
Nu har jag gjort ännu en kommentar på Daniel Sandströms blogg, också den ska "modereras". Jag publicerar den här så länge, så kan vi gemensamt ta tid på hur lång tid det tar innan den kommer upp - om den alls gör det.
SvaraRaderaSåhär skrev jag:
Bäste Daniel, din argumentation är mycket oroande. Om pressens främsta representanter etiketter om yttrandefrihetsfrågor som "arbetsmiljöproblem", vad har ni då att sätta emot om andra makthavare väljer att göra detsamma?
Hej Mattias!
SvaraRaderaJag kollade just Daniel Sandströms blogg, och dina kommentarer har fortfarande inte lagts upp.
Ytterst graverande för tidningen, speciellt som kommentarer där tidigare inte alls behövde en moderators kontroll. När jag skrev mina inlägg där så kom de upp med en gång.
Sandström har uppenbarligen tröttnat på kritiken...
Denna dåliga pressetik hos en chefredaktör kan delvis bero på hans bakgrund som kulturskribent. Märkligt nog är kulturen en sektor inom journalistiken som är särdeles dåligt införstådd med det fria ordets principer. På kultursidorna odlas i stället ett slags elitism: vissa "fina" människor ska få göra sig hörda, medan andra stängs ute. Det diskuteras aldrig, men finns ändå. Ytterligare ett exempel på klassamhällets unkna kvarlevor.
PS: Deras skrytiga annons om fri debatt publicerades även i dagens Sydsvenskan...
SvaraRaderaJa det var verkligen en vältajmad blunder. Jag tycker att det börjar bli en historia av mer allmänt intresse; jag menar, när en tidning sticker ut hakan på detta högmodiga vis, och sedan inte alls lever upp till skrytet... det bör väl inte få passera opåtalat? Journalistens läsare, om inte annat, borde ha intresse i det hela. Har du några funderingar på att väcka debatt i saken utanför bloggsfären? Törs lokal etermedia berätta historien tror du? Finns Vår grundade mening fortfarande kvar?
SvaraRaderaNu ligger även mina kommentarer uppe på Daniel Sandströms blogg ser jag. Om det tyder på verklig kärlek till det fria ordet, eller hur det nu var annonstexten sa, eller om han kände att han var så illa tvungen vet vi inte, men framtiden lär väl ge oss svaret. Om Sydsvenskan verkligen har för avsikt att leva upp till sina förespeglingar lär vi bli varse. Måtte det vara så. Ett klavertramp må vi väl ha överseende med.
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaVår grundad mening har numera ersatts av programmet Medierna (http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?ProgramID=2795). Jag tog mig friheten och skickade dem en länk till din blogg.
Har vi tur gör de ett inslag om den här tråkiga historien.
Jag säger till om jag hör av dem :)
SvaraRaderaSydsvenskan excellerar inte bara i hyckleri och dubbelmoral. Utan också i rent vilseledande information. Som i dag 19 feb 2011, när pol. chefred. Heidi Avellan försöker göra troligt, att svensk totalitär familjepolitik skulle vara liberal. Läs mera på Familjekampanjens blogg här http://wp.me/tzvh http://familjekampanjen.wordpress.com/
SvaraRaderaAnd Sydsvenskans censur:
SvaraRaderaTEXT FRÅN WWW.BARNENSRATT.SE
"Tidig hämtning på dagis: en styggelse!"
"Hur kommer det sig att småbarnsföräldrarna ser ut att tävla om att hämta sina telningar i förskolan först av alla på eftermiddagarna – och att det blivit 'synd om' de barn som hämtas sist?"
Det frågar sig Sydsvenskans politiska chefredaktör, Heidi Avellan, i denna ledare, i dagens nummer av hennes tidning.
Avellans recept mot denna styggelse (!?) är att än mer gemensamma resurser måste avsättas till den kommunala barnomsorgen, så att den kan byggas ut än mer, så att kvaliteten i den kan bli än bättre och så att mer propaganda om sagda barnomsorgs förträfflighet kan riktas mot målgruppen: småbarnsföräldrarna.
Tyvärr går det inte att kommentera artikeln på webben och erfarenheten säger oss, dagistvångsmotståndare, att det är lönlöst att försöka få in genmälen om saken i Avellans tidning.
Vi får helt enkelt försöka hitta andra vägar för att få ut våra protester mot den till liberalism förklädda socialism, som Avellan - och därmed hela hennes tidningsföretag - numera, företräder.
EXEMPEL PÅ SYDSVENSKANS CENSUR - OCH "MOTIVERING" AV DEN:
SvaraRadera14/4 2011
Bäste Krister Pettersson
Jag har aldrig fått någon artikel om sådana nya resultat eller fakta att ta ställning till. Därför saknas fog för påståendet att de inte får synas. Det jag har fått från er är argsinta skrivelser om Heidi Avellan och Sydsvenskan, fyllda av invektiv men utan sakinnehåll.
Bästa hälsningar
Magnus Jiborn
debattredaktör
Sydsvenskan
11/4 2011
Hej,
jag skulle gärna ta in artiklar som argumenterar i sak för någon av de teser du räknar upp nedan, till exempel om det finns ny forskning som visar på intressanta samband mellan dagistid och barns utveckling.
Att den typen av argument skulle censureras på Sydsvenskans debattsida är bara struntprat. Vi tar ofta in artiklar som pläderar för åsikter som inte Sydsvenskan delar.
Däremot är det inte någon rättighet att få sina alster publicerade bara för att man tycker annorlunda än tidningen.
Jag tar in artiklar som jag tycker bidrar med något intressant till debatten. Så enkelt är det.
Den text som du skickat nu är bara rättshaveristisk kverulans utan allmänintresse. Därmed tackar jag nej.
Bästa hälsningar
Magnus Jiborn
debattredaktör
Sydsvenskan
11 apr 2011 kl. 21.49 skrev Krister Pettersson:
SYDSVENSKAN
DEBATTREDAKTIONEN
Debattartikel
Ensidig propaganda i Sydsvenskan
Sydsvenskans pol. chefredaktör Heidi Avellan driver i Sydsvenskan ett rabiat försvar för den socialistiska familjepolitiken i landet. En lättnad i den politisk-ekonomiska styrningen avfärdas bestämt. Partier och personer med annan uppfattning avvisas som mindre vetande. Som en reaktion på, att det numera är status, att inte ha barnen så länge på förskola, får läsarna av Avellan höra, att bättre dagis och längre dagistid gör alla till vinnare och nationen rikare (9/4).
Och några nyanser i detta budskap eller andra åsikter förekommer ytterst sällan i tidningen.
Därför är det förståeligt, att Sydsvenskans läsare inte känner till den moderna forskning runt barns utveckling, som visar på vikten av att barn får en långvarig och stabil anknytning till ett fåtal vuxna. Något som förskola 8-17 med ständigt växlande personal inte kan ge. Och något som ännu längre dagistid bara förvärrar.
Förståeligt är det också, att Sydsvenskans läsare inte känner till den förfärande utvecklingen av barns och ungdomars hälsa, som bl a hjärnforskaren Annica Dahlström med stöd från SCB nyligen påtalat i bl a GP 27/3), även om de observanta kan se den runt omkring sig.
Och Sydsvenskans läsare får förstås inte heller information om Neufeld och Matés forskning om sambandet mellan barns dåliga anknytning och den brist på empati och inlärningsförmåga, som många ungdomar uppvisar (se deras bok Hold on to your kids - Våga ta plats i ditt barns liv).
Och inte många av Sydsvenskans läsare har heller en aning om den brittiska sociologen Patricia Morgans forskning eller hennes jämförelse mellan familjepolitiken i Sverige och andra länder (Family policy, family changes. Sweden, Italy and Britain compared (CIVITAS)). I denna bok liknar hon den svenska “arbetslinjen” vid en Potemkinkuliss och förhållandena i Sverige med Sovjetunionen.
Förståeligt är det också, att tidningens läsare inte har en aning om alla de SIFO, TEMU, IMU etc.-undersökningar genom åren, som klart visar att nära 3 av 4 tillfrågade vill ha betydligt större valfrihet än vad det totalitära systemet i vårt land tillåter.
Ty - Inget sådant redovisas i Sydsvenskans spalter.
För med Avellan har tidningen blivit ett ensidigt propagandaorgan för en socialistisk totalitär familjepolitik i vårt land. En tidning, som inte ens har anständigheten att skämmas för att säga sig vara "liberal", när motsatsen så tydligt demonstreras av Heidi Avellan.
Krister Pettersson
FAMILJEKAMPANJEN