Vi ska dö och vi vet om det

Per Svensson, förre kulturchefen på Expressen som numera skriver flitigt och läsvärt i Sydsvenskan, ser Jesus Christ Superstar som en symbol för kändishysterin – i vår tid, men också genom hela historien. Han snuddar vid den eviga frågan om meningen med livet.

Hela den långa historien har visat oss att det är något av en omöjlig koan att vara människa. Så gott som all vår ångest och alla våra irrationella beteenden bottnar i ett enda olösligt faktum:
Vi ska dö och vi vet om det.

Därför hastar vi mellan upplevelser, utan att ens ge oss andrum nog att njuta av en innan det är dags för nästa. Därför vill vi märkas av fler än dem som känner oss vid namn, och därför vill vi lämna något garanterat bestående efter oss. Kungar har i alla tider kämpat för att bli ännu mäktigare, miljonärer för att bli ännu rikare, idoler för att bli än mer dyrkade, föräldrar för att göra sin avkomma till sin avbild.
Vi kämpar mot vår dödlighet. Det är en hopplös kamp, så vi får aldrig nog.

Livets mening är en paradox. Livet som vi känner det kan inte ha bestående mening, eftersom inget i vårt universum är evigt bestående. Kanske är det inte meningen som är den olösliga gordiska knuten, utan livet? Kanske hittar vi ingen mening med livet, eftersom vi misstar oss på vad liv är?

Förresten, jag gjorde för en tid sedan vad jag kallar ett one-syllable-poem på ungefär detta tema. Här är det: