Svalt med kärleken i Idol

Jag har just sett kvällens Idol med kärlekstema. Det var lite si och så med deltagarnas blod, svett och tårar – mest handlade det om vänskap. Lite svalare, lite lagom och helt oskyldigt. Man får förstå om de inte vill blotta sina hjärtan i direktsänd TV.

Anna lyckades förvånansvärt väl med Somewhere over the rainbow, vilket jag i en tidigare blogg tvivlade på att hon skulle. Hon sjöng både innerligt och skickligt på samma gång, vilket en 16-åring normalt inte borde förmå. Det var alldeles uppenbart att hon har en lång och nära relation till sången. Kanske borde hon i framtiden återgå till Judy Garlands version och skapa sin egen tolkning därifrån. Eva Cassidys egensinniga tolkning är lite av en återvändsgränd för varje annan artist.

Kevin var som vanligt så proffsig att man undrar om han varit popsångare såväl hela detta liv som i några föregående inkarnationer. Såsom Idols koncept är utformat borde han få vinna. Han är dessutom förmodligen den som mest behöver det. Utan eget material och utan egen unik artistisk profil kommer han att ha väldiga svårigheter att komma någon vart efter denna Idolsäsong, hur han än prisas dessa veckor.

Alice fick utstå en hel del snåla omdömen från juryn. Jag tycker nog att de var lite väl kinkiga mot henne, även om det låg något i att hon inte riktigt släppte loss. Men det var flera av deltagarna som höll igen – till och med Johan. Det börjar bli så viktigt nu, några veckor från finalen. De har svårt att inte ta tävlingsmomentet på för stort allvar, vilket gör dem hämmade – och det är något som kan rasera en artist fullständigt. Konst ska vara ohämmad.

Robin B skötte sig bra. Jag har dock alltid haft svårt att höra den topplisteröst som juryn säger finns där. Förmodligen beror det på att ljudet som når fram genom TV-apparaten är dåligt mixat och undermåligt på många andra sätt. Han behöver kanske höras live, för att de större kvaliteterna i hans röst ska gå fram? Ändå tyckte jag att han gjorde ett gediget intryck med båda sina låtar.

Johan Palm hade ingen lätt kväll. Det har märkts de senaste veckorna att han börjar svikta under trycket som hans skrikande fans och all annan uppståndelse omkring honom skapar. Dessutom har han de senaste veckorna tyvärr blivit lite snällare på rösten, vilket skulle kunna vara någon övernitisk sångpedagogs illgärning. Johan ska fara runt i sitt målbrott, kvida och skrika som i rock’n’roll – inte skönsjunga eller hålla igen en enda millimeter. Till och med den annars pedantiska juryn påpekade det.

Egentligen har det blivit skriande uppenbart: Johan Palm bör lämna Idol nu. Han är en helt annan sorts artist. Några veckor till kan lura honom att lägga band på sig, och det är det värsta som kan hända. Hellre då en kvick sorti och sedan några år att i lugn och ro knåda fram sitt eget artisteri, sina egna låtar, och så vidare. Andreas i juryn antydde det insiktsfullt när han pratade om hur han blev nyfiken på Johans egna låtar, gärna på scen tillsammans med sin storebror.
Johan måste göra sin egen grej, på helt egna villkor, för att hans talang ska blomma till sin sanna ståtlighet.

Hur tror jag det går? Jag är övertygad om att Kevin och Anna sitter säkert. Förmodligen också Robin. Det blir Alice och Johan som riskerar att åka ut.
Vem av dem? För Johans skull hoppas jag att det blir han. Det märks att han mer och mer känner tvångströjan i Idol-konceptet och alla fjanterier. Det finns en intelligens och en konstnärlig koncentration i honom, som Idol helt enkelt inte kan tillfredsställa.
Han vet det förmodligen inte själv, men jag tror att hela Idol-grejen börjar tråka ut honom.