Så här skriver nyhetsbyrån TT:
"Politiska bedömare avfärdar republikanernas kritik. De påpekar att Obamas personliga varumärke är så starkt att det spelar mindre roll vem han väljer till sin regering. Och hade han valt oerfarna medarbetare skulle han med säkerhet ha kritiserats för det."
De har ett enda citat för att stödja påståendet – från en amerikansk universitetslärare. Vilka andra menas med "politiska bedömare"?
Pressen tar alltför ofta till ogrundade påståenden om att "många" eller "flera" har en viss ståndpunkt, utan att anse sig behöva ge ett enda exempel. Då är det journalisten själv som bara spekulerar.
Förr i tiden fanns kodord för vilka slags källor som användes. Väldigt vanligt var "välunderrättad källa", som helt enkelt betydde journalisten själv – vilket alla journalister visste, men det mörkades för läsarna.
Jag misstänker att "politiska bedömare" är mer eller mindre samma sak: journalisten själv eller möjligen någon eller några kollegor.
I TV dräller det av "experter" som tvärsäkert förklarar bakgrunder och spekulerar om framtiden. Mycket ofta är de journalister, som inte är experter på annat sätt än att de bevakar ämnet i fråga.
Det kan i och för sig leda till djupa kunskaper, men när det används så slappt och frekvent som i TV-nyheter numera tillåter jag mig att tvivla. Om de inte gräver fram fakta så är deras spekulationer inte mer tillförlitliga än TV-tittarnas.
Journalister borde i stället ge sig tid att rota fram fakta – och synpunkter från experter som trängt djupare in i ämnet än journalistiken normalt har möjlighet till.
Och när en journalist bara använder sitt eget omdöme som underlag, då bör det absolut medges i klartext.
PS: Bilden ovan är på Deep Throat från filmen All the President’s men om Watergate-skandalen i USA. Deep Throat var kodnamnet på den hemliga källa som journalisterna bakom avslöjandet fick avgörande information ifrån. Jag misstänkte ögonblickligen att han var påhittad – en "välunderrättad källa", dvs. journalisternas egna spekulationer. Sanningen är fortfarande oklar.
Att Deep Throat egentligen var Mark Felt får nog anses relativt säkert efter vad som framkom i denna artikel: http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/05/31/AR2005053100655.html
SvaraRaderaEn kommentar som mer allmänt gäller det du skrivit om på sistone, nämligen yttrandefriheten.
SvaraRaderaEtt problem är bloggare som plockar bort misshagliga inlägg. Jag har just lagt ner tio minuters möda på ett inlägg på bloggen http://rabiatfeminism.blogspot.com, bara för att märka att ett tidigare inlägg jag gjort blivit bortplockat. (Det jämnställde inom parentes sagt radikalfeminism med machism; blott med omvända förtecken.)Tidigare har journalisten Helena Viita, som gärna talar sig varm för yttrandefriheten, plockat bort inlägg där jag gått i klinch med henne. (Numera tycks hon släppa igenom det jag skriver, efter att jag pressat henne just på den punkten.)
VAD GÖRA med bloggare som sticker ut hakan, men är för fega för att ta en öppen debatt? Ska en skamlista över sådana vara nödvändig?
Till Henrik:
SvaraRaderaTack för länken. Felt har erkänt och Woodward bekräftat, så det torde vara säkert. Jag kände inte till reporterns bekräftelse.
En ytterligare skandal i skandalen är att FBI-mannen kanske delvis gjorde det som en reaktion på Nixons kontroll av FBI. Diverse statsmakter som krigar mot varandra - och gärna slår under bältet. Jämför Clintons Levinsky-affär, där republikaner jagade Clinton av rent politiska skäl.
Till Mattias:
SvaraRaderaTrist när det sker. Jag tror inte att något särskilt korståg behövs vad gäller bloggare - de som censurerar torde snabbt bli förpassade till periferin.
Sammalunda med Sydsvenskans snarstuckna censur: det drabbar dess trovärdighet och gör att tidningen odlar en intern kultur som snabbt gör den passé.
Det Mattias skriver är inte hela sanningen. Jag tycker att vi med tiden fick en bra diskussion.
SvaraRaderaUsch ja, Helena... Jag skäms... Det var helidiotiskt av mig att skriva så. Framförallt var min kommentar feltajmad och hade mist relevans när jag gjorde den. Jag är ledsen. :-(
SvaraRaderaDet är mycket som är nytt i och med bloggvärlden... nya villkor, nya spelregler, många av dem utformar vi nu. Så till exempel är det starkt att ställa upp med namn och efternamn, fullt identifierbara... Då förtjänar man respekt. Jag måste erkänna att det jag skrev om dig här Helena, var helt OK tillsdess jag nämner ditt namn... då faller det i kategorin bakdanteri.
SvaraRaderaDet har jag inget försvar för.
Och Stefan: självklart har du rätt, vad tog det åt mig??
SvaraRaderaAtt försöka kontrollera sådant............. Det är i sådant tänkandes fotspår som FRA-lagar och stasimentalitet föds.
Fast det kan vara bra att uttrycka tankarna ändå, så att man ser hur fel man kan ha...
Helena och Mattias, vad härligt att se er finna varandra och komma överens. Det visar på bloggeriets helande kraft, om jag får ta till så stora ord. Dialogen leder framåt. Platon skulle ha nickat instämmande :-)
SvaraRaderaDet är detta konstruktiva meningsutbyte som tidningarna inte förmår - eller ens verkar vilja åstadkomma.
God fortsättning!
Ja, Mattias, det var som sagt inte riktigt hela bilden du gav.
SvaraRaderaMen strunt i det nu.
Jag trodde nog att vi funnit varandra för länge sedan; även om jag är övertygad om att vi skulle få anledning att komma på konfliktkurs igen; i flera andra frågor.
Men det gör mej ingenting; så länge det inte leder till att min blogg kraschar.
Så länge jag vet att du Mattias uttrycker dina egna åsikter; och inte går någon annans ärenden; vilket jag trodde inledningsvis - så "bråkar" jag gärna.