Sydsvenskan har publicerat en syndikerad artikel av den amerikanska professorn (oklart i vad) Ian Buruma, som hävdar att vi européer hyser "en längtan tillbaka till en världsordning där demokratier kan luta sig mot Uncle Sam".
Han hävdar också att USA kan betraktas som "försvararen av våra friheter".
Det är inte bara besynnerligt, utan rent ut korkat. USA har sedan andra världskrigets slut skapat minst lika många problem för frihet och demokrati i världen, som lösningar. Dessutom måste man vara allt annat än demokratisk för att tro att en supermakt som agerar självsvåldigt och tvingar på andra stater sina egna lösningar skulle vara en garant för frihet och demokrati.
Och när har USA agerat på den internationella arenan med andra syften än sina egna intressen i första, ofta enda rummet? Ibland stöder de demokratier, ibland diktaturer – allt efter det snöda egenintresset. USA:s utrikespolitik har sällan varit annat än inrikespolitik i förklädnad.
Ian Burumas artikel är syndikerad, vilket betyder att Sydsvenskan har letat upp den och betalat för att översätta och publicera den, helt okommenterad. Varför då?
Ian Buruma är Henry R. Luce Professor of Democracy, Human Rights, and Journalism vid Bard College.
SvaraRaderaKälla.
Henrik, tack för informationen. Jag nämnde saken för att jag tyckte det var märkligt att Sydsvenskan bara nämnde "professor", som om vilken professor som helst kan prata insiktsfullt om vad som helst.
SvaraRaderaDet hände sig visst en gång i världen att jänkarna skickade ett par tusen man till Europa för att vara med om att knyta ihop säcken om Hitler, som redan låg i densamma och sprattlade, inte minst efter Stalingrad... Flaggresningen ville de heller inte missa förstås.
SvaraRaderaOj vad de tagit betalt för den inte stort mer än symboliska insatsen. Och så för Marshallplanen förstås.
Törs vi hoppas på ett ärligare beteende under Obama? Eller kommer han tvärtom att tvingas slänga opportunistiska köttstycken till hemmaopinionen, på världens bekostnad?
Fast jag kanske missade din poäng, Stefan? Din fråga gällde snarare varför det europeiska etablissemanget är så ivrigt att krypa bakom USAs rygg och rättfärdiga dess egenmäktighet och våldsamhet.
SvaraRaderaDet kan man verkligen fråga sig.
Jag tillåter mig att psykologisera... Kan det inte vara så att många PK-nissar, insnärjda i sin image, partilojalitet och ideologi, när hemliga - säkert också för dem själva - drömmar om ett långt äventyrligare liv? Att vara skolgårdens biff, the bulliest of the bulliest, det är vad de skulle vilja... Klart man ställer upp när en riktig sådan visar sig! Minns 30-talets PK-nissar, välkammade och dito uppfostrade, som hyllade Hitler i hans egenskap av "doer"; visst var han halvgalen, höll de med om, men han fick dock saker gjort!"Varför hänga upp sig på detaljer...?" Aftonbladets John Landqvist är det klassiska exemplet. Någon som tror att han inte själv velat vara lika effektiv och kompromisslös? (1800-talets vurm för Napoleon är ett annat exempel på samma sak.)
Jag tror att det finns ett genusinslag i det hela... En outvecklad manlighet, drömmen om enkla roller, à la Arnold, "Bygg muskler Obama!"...
Det tror jag spökar i bakgrunden av glorifieringen av det krigiska USA.
Ta teorin för vad det är, ett litet bidrag till en komplex frågeställning.
Mattias, i just detta fall tror jag snarare att Sydsvenskans redaktion varit lite slapp i omdömet - i brådskan att få någon kommenterande text från USA att skryta med på sin ledarsida.
SvaraRaderaOch så är den ledarredaktionen delvis ganska mycket höger om det "oberoende liberala"...