onsdag 5 november 2008

Skaka hand är också en sed


Jag såg första avsnittet av det på förhand omdebatterade TV-programmet Halal-TV, med tre muslimska tjejer i slöja som pratade om klassamhället. Ytligt men också både angeläget och charmigt.

Kanske är det för att jag själv är uppvuxen i stockholmsförorter som jag kände igen och uppskattade den lediga tonen om så stora och viktiga frågor. Jag tyckte det var riktigt cool av de muslimska tjejerna att ha ett strikt politiskt tema för sitt första program – dessutom om klassamhället, en av de viktigaste rättvisefrågorna, som ändå förbigås med tystnad av den offentliga debattens välbetalda proffstyckare.

Och det var skoj med deras tunnelbanetur från överklassens Danderyd i norr till underklassens näste i Alby. Både humor och polemisk skärpa.

Men de var på vanligt TV-vis lumpna mot Carl Hamilton, som hade reagerat på att två av dem inte ville skaka hand med honom. Vad de insinuerade var att han inte hade respekt för deras religion – men de visade i så fall precis samma brist på respekt för hans sed.
Somliga skakar hand, andra gör det inte. Om de vägrar att acceptera varandras seder är det inte bara en av dem som felar. Att den ena seden kallas religion gör ingen skillnad i sak.

SVT var särskilt lömska när de smygbandade samtalet och gjorde vad de kunde för att skönmåla tjejerna och svartmåla Hamilton – samt skapa mediabrus runt programmet. Typiskt TV, och nattsvart brist på etik.

Här förklarar Carl Hamilton sansat sitt handlande. Här skriver Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan om TV-programmet. Och här skriver Pernilla Ouis kloka ord om saken.

5 kommentarer:

  1. Som du säger är religiösa sedvänjor inte mer sedvänjor än andra, men det är en väldigt vanlig tankefigur att de skulle vara det. Jag såg inte programmet, men jag börjar tro att de har rätt som menar att vi bör avskaffa begreppet religionsfrihet. När man inte längre har en statskyrka, bör det som kallats religionsfrihet i allt väsentligt täckas in av yttrandefriheten, rätt att bilda organisationer och hålla möten osv.

    SvaraRadera
  2. Kontakt, jag tycker att du har en utmärkt poäng där. Religioner ska inte berättiga till större friheter (eller oftast i praktiken ofriheter) än andra åsiktsyttringar, föreningsverksamheter osv.

    SvaraRadera
  3. Religionsfrihet betyder också rätten att slippa all form av religion och därmed slippa kravet att behöva anpassa sig till dess religioner.

    SvaraRadera
  4. Anonym, jag håller helt med dig. Viktig sida av saken.
    Här är det nog framför allt barnen som kommer i kläm. Föräldrar anser det som sin fulla rätt att tvinga sina barn in i en viss religionsutövning, till och med att sätta dem på skolor som mer eller mindre hjärntvättar barnen till en viss tro - och isolerar dem från alternativa världbilder.
    Det är bedrövligt.

    SvaraRadera
  5. Missa inte Pernilla Ouis mycket kloka inlägg i ämnet, publicerat i Sydsvenskan idag.
    Hon visar på hur Halal-TV:s programledare väljer vilka muslimska regler de ska följa, vilket leder till en hel del märkligheter.

    SvaraRadera