Naturen kan inte vara onaturlig

En ny studie visar att zebrafinkar i homosexuella relationer kurtiserar varandra och är trogna på samma sätt som heterosexuella par. Det är ingen nyhet i naturen, utan i vårt betraktande av den. Vi ser vad vi kan tänka oss – eller kan acceptera.

DN berättar om den amerikanska undersökningen, som har publicerats i tidskriften Behavioral Ecology and Sociobiology. Zebrafinkar som lever i samkönade par visar samma kurtiserande och trogna beteende som de av olika kön.

Undersökningen visade också att det blir fler samkönade par när det är ont om det motsatta könet, men att dessa par ändå består när fler fåglar av det motsatta könet är tillgängliga.

Zebrafinkar är monogama och tenderar att hålla ihop – även när relationen frestas på. Det visar en annan undersökning om samma fågel, presenterad i juli av DN och Svenskan. Både honor och hanar kan vara otrogna, men de håller ändå ihop i sina ursprungliga par. I många andra monogama arter brukar i stället otrohet leda till uppbrott.

Det är först under de senaste decennierna som biologerna har konstaterat och kartlagt homosexuellt beteende hos olika djurarter, något som är vanligt förekommande. Dessförinnan kunde man inte föreställa sig att djur hade den förmågan. De betraktades som absolut heterosexuella, eftersom det ansågs vara det ”naturliga” och bara människan var kapabel till det ”onaturliga”.

Vi behöver alltid vara medvetna om de skygglappar som vår världsbild ger oss, utan att vi är medvetna nog att ifrågasätta den. Vi ser vad vi förväntar oss, upptäcker vad vi letar efter, men har väldigt svårt att ta oss ur dessa självuppfyllande profetior. För att klara det måste vi inte bara tänka, utan även tänka på hur vi tänker och hur det gör oss trångsynta.

Det är till och med förhastat att tala om biologernas upptäckt av homosexualitet i djurriket som en seger för det gränslösa förnuftet. Snarare är det resultatet av en växande social acceptans av homosexualitet. Först när vi började bli tillfreds med homosexualitet bland människor kunde vi upptäcka den bland djuren.

Religiösa fundamentalister torde ändå fortsätta att envisas med sin intolerans mot homosexualitet. De hävdar ofta att den är ”onaturlig”, vilket faller på sin egen orimlighet när det visar sig att naturen dräller av den. De kommer väl att hävda att även zebrafinkar kan vara ”perversa” och ”onaturliga”.

Vid närmare granskning visar det sig att naturen inte är särskilt ”naturlig”. Det är förstås inte en anomali hos naturen, utan i vår syn på den. Vi har ett slags antropomorft synsätt, som vill se vår värld på samma sätt som vi vill se oss själva. Som om hela världen verkligen vore skapad blott för oss, vilket hävdas i bibelns andra skapelseberättelse (Genesis 2).

Därmed röjer naturen vid förutsättningslös beskådan inte bara att vi haft fördomar om den, utan också om oss själva när vi utifrån denna vrångbild påstått det ena och det andra om vad som är naturligt för människan. För att se världen som den är, i stället för hur vi vill ha den, behöver vi först och främst se klart på vad som är vår egen natur.

Läs även andra bloggares åsikter om homosexualitet, sex, naturen, zebrafink, genesis, vetenskap, antropomorf. Intressant?