1 Bevittnar vi slutet på USA:s dominans i världsekonomin?
Knappast. Det finns en oslagbar anpasslighet i amerikansk ekonomi och en grundläggande framåtdrivande kraft i den. Kanske bottnar detta i nationens ungdom och tillkomst i liberalismens då purfärska anda. “Den gamla världen”, som Europa kallas i jämförelse, saknar den kvicka dynamik som skulle behövas för att i ett läge som detta slinka upp på första plats.
I stället följer vår finanssektor som vanligt Wall Street i ledbanden, med samma slags kursras och bankkriser. Vi fortsätter att vara föga mer än en del av USA:s ekonomi, trots EU och alltihop. Det ändrar sig säkert med tiden – men det kräver tid, oavsett kriser och andra plötsliga händelser.
2 Är världen på väg mot ännu en depression, utlöst av excesser på Wall Street?
Excesserna är sannerligen inget unikt för Wall Street. Se bara svenska storföretags bamsebonusar till sina chefer och vilda spekulationer med pengar som de bara ibland har.
Den här finanskrisen är ändå mest att jämföra med t.ex. dot-kom-kraschen i början på detta millennium, eller den svenska bankkrisen i början på 1990-talet. En tillfällig hysteri, som egentligen är över redan när den börjat.
Jag vågar påstå att det har balanserat sig någorlunda redan vid nyår. Denna gång gäller krisen fastigheter, som till skillnad från IT-aktier inte kan bli alldeles värdelösa. Så snart ett visst lugn inträder kommer dessa att återfinna rimliga värden, och kreditmarknaden återtar sitt strypgrepp på allmänheten.
3 Spelar det någon roll vem som vinner presidentvalet den 4 november?
Marginellt. Amerikansk ekonomi styrs av andra krafter än presidentens och kongressens. Dessutom är McCain och Obama inte så värst olika i sin ekonomiska politik, vilket har visat sig i att de gjorde gemensam sak om det amerikanska krispaketets 700 miljarder dollar.
Presidentvalet spelar mest roll just nu – innan det är avgjort – eftersom valrörelsen skapar en ökad osäkerhet på marknaden, och i denna oro tenderar valets betydelse att överdrivas.
Svensk debatt odlar en nidbild av USA, som negligerar stora poänger med amerikansk politik och ekonomi. Till exempel var det ett sundhetstecken att kongressen sa nej till krispaketet i första vändan, för att de inte ville ha någon generös “bailout” för en ansvarslös finansmarknad. Därmed skärptes kraven på Wall Street och på en sansad fördelning av krispengarna.
Under den svenska bankkrisen på 1990-talet fanns ingen motsvarande politisk integritet. Där öppnades bara statens skattkista på vid gavel.
Här finns ändå en viktig läxa för svensk finansmarknad: Vi måste bryta oss fria från det överdrivna beroendet av amerikansk ekonomi. Den svenska börsens kurser följer så gott som slaviskt den amerikanska, och svenskt näringsliv gör föga mer än plagierar det amerikanska.
Det finns inget ofrånkomligt skäl till detta beroende, denna dans av härmapor. Kanske ska den nuvarande finanskrisen få svenskt näringsliv att slita sig ur transen.
Kanske inte.
Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen
Till Per Ts första fråga har jag en kommentar. Att USA skulle falla nu e vi inte i närheten av. Men att Kinas ekonomi på sikt kommer att ta över USAs, är ett faktum. Kina använder sig av samma gamla goda taktik som Mao Tse T praktiserade. Nämligen att "omringa städerna från landsbygden". Dock i en större global skala där städerna bör motsvaras av den rika världen. Jag bodde till för bara ett par år sedan i västra Afrika och har sedan oxå rest tillbaka i Afrika. Utbudet av Kinesiska billiga varor av kass kvalitet är stor, men gör det möjligt för många att överhuvudtaget kunna köpa denna typ av varor. På de ställen där kineserna har möjlighet att flytta och idka affärsversamhet gör de så i stor skala, vilket man kan förstå efter att ha sett TV-inslag om förhållanden i den kinesiska industrin.
SvaraRaderaDu har säkert rätt i att Kinas andel av världsmarknaden växer. Samtidigt kommer dock förmodligen dess löner och valuta att stiga, så de låga priser de idag kan erbjuda är nog inget varaktigt.
SvaraRadera