Obamas TV-program jämntjockt

Jag såg Barack Obamas omtalade halvtimmesfilm som sändes igår på TV över hela USA. En nästan kusligt skickligt regisserad film, förstås. Man får hålla en isbit mot pannan för att behålla ett kritiskt sinnelag.

Här är hela TV-programmet, som sändes i form av ett betalat reklaminslag:



Enskilda vardagliga familjeöden presenteras utförligt och medkännande, varefter Obama mycket konkret berättar vad han ska göra för att förbättra deras situation. Och det är en del radikala förslag han har – några är så omskakande för etablissemanget att man undrar om Obama verkligen kan få chansen att genomföra dem, eller för den delen om han verkligen ämnar hålla vad han lovar.

Det är troligt att det blir demokratisk majoritet i både kongressen och senaten, så Obama har inte mycket att skylla på om han sviker sina storslagna löften.
Nå, det är realpolitik.

Jag grunnar också på TV-programmets dramaturgi. Varje del av det har laddning och sug, men helheten blir ändå lite avslagen, eftersom det inte är en tydlig stigning mot finalen. Det är lite jämntjockt.
En ganska enkel (om än sympatisk) formel upprepas lite för många gånger: Det är synd om folk, Obama tänker hjälpa dem genom att likt Robin Hood flytta resurser från de rika till medelklassen. Han håller märkligt tyst om de fattiga, förmodligen eftersom få av dem röstar.

Han borde ha renodlat temat for varje del av programmet och låtit tacklingen av varje tema vara särpräglad, i stället för att hela tiden omsätta allt till pengar. Han skulle ha vågat ta sig tid att tydligt illustrera sin ideologiska botten, sin övertygelse från vilken han format sin politik.
Då skulle de trettio minuterna kunna leda fram till något – förmodligen helt enkelt medmänslighet. Att vara politiker och ändå våga följa hjärtat.

Jag kan inte påstå att jag vet hur amerikaner tänker – förmodligen lika olika som svenskar gör. Men om jag hade en röst i det amerikanska presidentvalet skulle jag rösta på den kandidat vars ideal låg närmast mina – oavsett de konkreta politiska förslagen. Politik måste anpassas till dagsfrågor, medan ideologin är den grund som avgör vart den politiska realiteten styrs. Det är alltid viktigast i längden.

Här skriver svenska tidningar om filmen: Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan.